fick igår den hurtiga idén att jag skulle ta en joggingrunda vid Tokyo Bay. Det var troligtvis inget fel på idén och inte heller valet av klädsel, musik eller löpväder. Klockan var 08.15 och det var ca 8 grader och sol när jag lämnade lägenheten. Eftersom träningen legat ganska långt ned på prio-listan senaste månaderna började jag med "power-walk" med ansatsen att öka tempot på sikt. Utan frukost i magen var jag ganska sammanbiten, men fast besluten att det skulle bli riktigt trevligt. De första tre minuterna var gräsliga. Redan vi första övergångsstället stannade jag för rött och fick en ambulans med sirenerna på bredvid mig. Det var tydligen inte fullt så bråttom, för de stannade och började sedan ropa i megafonen på taket. Ah, de skall svänga vänster och vill inte köra över mig tänkte jag, och letade morgontrött med blicken efter andra bilar i närheten. Nej, det var bara jag och en ambulans i hela kvarteret. Tittade på ambulansföraren. Han såg stressad ut och satt med krökta armar likt en körskole-elev och stirrade rakt framåt. En alltför lång stund senare blev det grönt för ambulansen och de körde iväg i full fart. Ostbågar, tänkte jag och gick över gatan.
Passerade den lilla trappan ned till gångbanan utmed kanalen. Perfekt läge att pausa för en bild och skapa rätt sinnesstämning.
Mötte en ålderdomlig och fantastiskt rynkig löpare, till synes sponsrad av Adidas, men tre ränder från skor till toppluva och blev genast på bättre humör. "Ohaijo Gozaimas", bräkte jag och mannen svarade glatt likadant. Fortsatte därefter glatt min motionsrunda hejandes på förbipasserande utmed gångbana, trappor och broar i cirka en halvtimma innan jag stötte på ett par som tränade en hök och en uggla att flyga mellan sig. Var lite för upprymd för att komma ihåg att fota, så det blev tyvärr inga bilder från detta. Satt fascinerad en stund och tittade på det ovanliga skådespelet innan jag insåg att kroppen vaknat och det var dags att börja jogga.
Fick efter detta upp tempot ganska snabbt och hade till min glädje passerat en handfull friska morgon-motionnärer innan jag insåg att jag varit ute ganska länge och borde vända hemåt. Borde inte börja för hårt, tänkte jag och planerade att gena tillbaks. Kartan har jag ju sett innan, så det kan ju inte vara så svårt? Någon halvtimmas positiv löpning senare var helt borttappad. Visste att jag passerat 3 broar över vattnet och trodde hela tiden att jag visste var jag var. Hade kollat in höga byggnader för att kunna navigera tillbaks, men insåg sedan att många höga byggnader faktiskt ser likadana ut. Började fråga mig fram, började med en tandlös dam som glatt pekade österut. Började jogga, men kände av någon outgrundlig anledning att det var fel. Frågade sedan en annan person som pekade västerut. Självklart. Sprang vidare tills jag stötte på en polisstation. Gjorde ett nytt försök, och blott 15 minuter senare kunde jag sikta den välkända gröna skylten med en rallyförare på. Har sett den massor av gånger förut och visste att den pekade hemåt. Älskade fula gröna reklamskylt...
På vägen hem såg jag också en fantastisk skylt ovanför ett fönster som knyter an till rubriken, och vad passar väl bättre till nyås än just detta meddelande?
P.S. Alla som såg tecknat på åttiotalet, jag vet vart Yogi-bears kompis- fnissande hunden tog vägen. Han stadgade sig i Japan och bor nu hos en vit Japan med gult hår, blå byxor och röd jacka. Det e i varje fall vad skyltarna här i Tokyo antyder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar