fredag 4 december 2009

Te-ceremoni och "alien registration"

Fredag, härligt.

På något sätt känns fredagar alltid grymt positivt laddade, även om vi ännu inte fått någon inrutad vardag och har haft en "ledig helg" att se fram emot. Vi har i flera dagar skrivit om att det skall tittas på lägenheter, men precis som alla Japan-veteraner berättat tar saker lite mer tid än beräknat. Vi har bokat in ett flertal möten med olika förmedlare och kommer således scouta lägenheter först imorgon. Det positiva är att det nu dykt upp ett flertal "bo gratis året ut" erbjudanden som kan spara oss en yen eller två.

Men dagens första aktivitet var te-ceremoni på universitetet. Vi blev tidigare i veckan inbjudna av vår lärare (sensei) på språkkursen att deltaga i de aktiviteter som kursen håller i, även om vi inte aktivt deltar i just den språkkursen. Detta för att kunna träffa likasinnade och skapa ett litet kontaktnät av aliens. Rummet var redan fullt när vi kom, men några redan invigda i ceremonins hemligheter valde att släppa sina platser till vår fördel. Denna fantastiska artighet! Eftersom de flesta i rummet redan gått halva språkkursen verkade otroligt nog förstå det mesta läraren sade. Tankarna gick sedan mot första nattvarden i kyrkan för sisådär 15år sedan. Man tittade på vad de andra gjorde, gjorde likadant, och blev lika vettskrämd när alla plötsligt i kör utropade "lovad vare du kristus" eller likande. I detta fallet var det helt andra toner, men lika glatt log man och mumlade i samma skala, som om man haft en susning om vad de sagt.

En av de första momenten var att plocka en plastförpackad kaka med ätpinnar från en blommig tallrik som på ett andaktigt sätt skickades runt bordet. Lyckades man med detta fick man en spontan applåd, och lustiga bifall. Enligt sed är det bästa sättet att äta en dylik kaka att bryta en bit av den, samt föra den till munnen dold av en servett som man håller i vänster hand. Ingen får ju faktiskt se att man äter kaka... Till på köpet var kakan hård och kladdig i mitten, knappt brytbar och smulade som f-n. Dagens gåta: Vad gör man med smulorna??? Karinh försökte göra en katten Jansson och borsta smulorna under mattan, men blev då ertappad och förevigad på foto.
Därefter skulle man fatta en lockförsedd mugg med grönt pulver inuti, hålla en bambu-krok (sked) i höger hand och samtidigt lyfta av locket med sträckta fingrar. Sedan skyfflade man snyggt ned två skedar pulver i sin keramikskål, pickade till på kanten av skålen för att avlägsna resterna och tillsatte i tur och ordning en halv deciliter vatten. Framför skålen stod en mystisk trävisp (liknande en sådan man applicerar raklödder med) som man sedan skulle vispa med en knyckig handledsrörelse framåt-bakåt (ej i cirklar) tills ett läckert skum bildats på ytan. De som lyckats uppnå ett vackert skum fick lärarens beröm medelst ett "SEGOI, SEGOI" samt gruppens instämmande "OOOOooooooohhhhh" samt applåder.
Slutligen skulle skålen vridas medurs så att den vackra blomman inte var mot munnen och den gröna vätskan drickas ur i två svep. Viktigt var att kanten skulle torkas av efteråt.

Var det gott?

Nja, men det var ganska underhållande. Vi kommer definitivt prova igen!

Dagen fotsatte sedan med registrering på lokala myndigheten, för att få ett "alien registration card". Detta fortlöpte riktigt smidigt och vi kan nu vänta oss att kunna hämta dessa om ca 2 veckor. Först när vi fått våra plastkort kan vi registrera mobilabonnemang etc. så det ser vi verkligen fram emot.

På vägen hem sprang vi på en berg-och-dalbana som de praktiskt valt att lägga på, i och kring ett höghus på minst 10 våningar. DEN MÅSTE VI PROVA!!! Karinh är dock fortfarande tveksam men jag lovar att skriva testamente innan jag provkör.




Får slutligen också skriva att vi nu för tredje dagen i rad lyckats tillaga riktigt goda middagar hemma, trots bristande förståelse för ingredienserna. Samtidigt upplever vi båda att byxorna sitter lite lösare än vanligt, vilket får ses som ett stort plus i kanten.

Hoppas ni får en riktigt trevlig helg allihop, ät massor av pepparkakor så att ni blir snälla. Ta gärna en extra slurk glögg och lussebulle och tänk på era utvandrare!




Kram

J & K

1 kommentar:

  1. Boris!

    Staden verkar ju helt hysterisk!! Att de små har TID att vara så vänliga är verkligen imponerande och kul. Är det några som klarar av tempot i staden är det ni tänker jag. Själv hade jag nog aldrig coopat.

    I veckan har jag INTE:
    sprungit,
    ätit buffalowings,
    spelat eller
    citerat A & O med löjlig röst

    saknar er...

    SvaraRadera