Får ursäkta att det dröjt med uppdateringen, men igår var det inte möjligt att lösa internetuppkoppling eftersom nödvändigt folk ej var på plats...
Efter en förvånansvärt smidig flygresa anlände vi till Narita airport i Tokyo cirka 19 japansk tid. I vänthallen stod dr Shogo Miyoshi (assisterade professor på universitetet) med en handskriven skylt och väntade på oss med en liten papperskasse i handen. Han hade köpt tågbiljetter och förberett vår ankomst, så vi följde trötta och glada hans instruktioner för att efter 1½h med tåg och taxi anlända till universitetet. Här blev vi in-checkade och promenerade till rummet, noggrant informerade om var vi skulle mötas på måndagen och fick sedan en den lilla papperskassen överräckt med en artig gest. Denna innehöll en välkomstgåva från Shogos fru, nämligen diverse exotiska frukter och en hembakt äpplekaka. Vilken fantastisk gästfrihet och service! Bättre äppelkaka har jag nog aldrig ätit (med eller utan kall vaniljsås)
Vi är nu alltså tillfälligt bosatta i ett "Faculty House" som är ett nybyggt hus på campus. Rent, modernt, centralt och svindyrt. Kommer att bo här tills nästa fredag då vi flyttar in i ett annat Faculty House med något enklare och billigare format bara 500meter bort. Detta gör vi i väntan på att hitta en bättre och mer permanent bostad. Hoppet är att vinna en dragning i "lägenhetslotteriet" den 11:e december för att få en liten men billig lägenhet för endast 1700kr/mån. Chansen att vinna denna är för närvarande 20% enligt uppgift, vilket för misstankarna till att det just nu är 4 sökanden till som är med i dragningen.
Annars väntar troligtvis en lya på 20-35 kvadrat inom en timmes pendlingsavstånd för digra 7000-11000kr i månaden.
Så igår och idag har vi utforskat campus och närområdet.
Träffat Karinhs professor och blivit bjudna på en traditionell Sushi-restaurang. Har själv aldrig varit en inbiten fan av sushi, men har nu fullständigt ändrat uppfattning. Fantastiskt gott, betydligt intressantare smaker än jag upplevt i Götet.
En liten kul anekdot som bevisar att man inte klarar sig på bara engelska inträffade när vi första kvällen skulle lämna campus och uppsöka en 24h shop för att köpa lite mat. Klockan var närmre 10 på kvällen, och rediga som vi är tänkte vi kolla med grindvakten när de stänger grindarna för att slippa bli utelåsta. Jag ställde glatt frågan om vakten talade engelska, varvid han svarade med uppspärrade förskräckta ögon och en ihopsnörpt mun. Jag frågade då vilken tid han ämnade stänga grindarna och som svar pekade han åt höger med hela handen och sade försiktigt "yes". Praktiskt, tänkte vi och chansade på att detta betydde något positivt. :)
Vet fortfarande inte om grindarna låses någon speciell tid, men vi kom i alla fall igenom grinden en kvart senare, och hann då se vakten smita in och gömma sig i sin vaktkur vid vår uppsyn. Besparade honom skräcken i att behöva besvara ytterligare en knivig fråga på engelska.
Börjar troligtvis plugga japanska i veckan eller början av nästa vecka beroende på när de hunnit hitta en lämplig lärare åt oss. Eftersom vi kom mitt i en termin kommer vi att få en privatlärare för få hjälp att läsa ikapp det vi missat. Ser verkligen fram emot att få komma igång med japanskan, tror att det kommer underlätta avsevärt att ta sig runt och göra sig förstådda.
För att avsluta detta långa inlägg kastar jag in en bild på kvällens "snacks":
Visst är de söta?
Gillar mat med ögon, får lite bättre kontakt med maten, tycker jag.
Karinh har ännu inte vågat prova...
Samt ett bevis på att göteborgshumorn inte är borta och att japanska servettförpackningar kan vara "riktigt roliga":
Fortsättning följer...
