Sista morgonen i det underbara Sydafrika. Satsade på en rejäl frukost och packade sedan klart väskan och checkade ut. Jag och en kollega som heter Susanne skulle resa två timmar tidigare än de andra eftersom vi båda bor utanför Sverige. Förmiddagen tillbringade vi i en shoppingmall, där jag handlade tavlor och småpresenter till Karinh.
Som alltid när man har roligt så går tiden vansnnigt fort, och detta var inget undantag. Vi åt lunch tillsammans med de andra. Det blev en hamburgertallrik av stora mått. Jag insåg att det inte skulle bli så många hamburgare av den kalibern den närmaste tiden och såg därför till att beställa en av de största burgarna huset hade att bjuda. Efter ett litet kramkalas skiljdes vi från de andra och hämtade upp väskorna på hotellet.
Taxin som skulle köra oss till flygplatsen var i tid, och chauffören ovanligt trevlig. Det var en kvinna som bott hela livet i Johannesburg och hade samma förmåga att tala oavbrutet som sin landsfrände guiden. Fick veta en del om hur snacket gått i staden sedan Terre 'Blanche blev mördad. Mycket intressant.
Jag skall bespara er detaljerna från flygresan hem, eftersom det var en LÅNG och LÅNGSAM färd. Mellanlandade i Hongkong. När piloten för femte gången ropade ut meddelandet om att be alla passagere att sitta kvar på sina platser med säkerhetsbältet fastspända tills lampan släckts trodde jag att bandet fastnat eller att han överdrev. Där hade jag fel. Så snart landningsställen tagit i marken stod 90 procent av alla passagerare upp och började slita i packningen ovanför sittplatserna. Som upplagt för slagmål eller skador. Så funkar det i Kina, tydligen...
Då var landningen i Japan av rakt motsatt karaktär. Samma procedur upprepades från piloten. När landningsställen tog mark så ställde sig 1 person upp. Han tittade sig osäkert omkring, blev illröd i ansiktet och satte sig snabbt ned igen. När lamporna släcktes hördes ett nästan samtidigt klickande från stolarna och de ställde sig upp. DISCIPLIN, mina damer och herrar.
Jag tackar alla som orkat läsa hela reseskildringen och vill bara avsluta med att säga att det här var en av de häftigaste veckorna jag upplevt. Jag vill tillbaks!
// Jonas
söndag 20 juni 2010
lördag 19 juni 2010
Sydafrika dag5
Ursäkta dröjsmålet, jag var tvungen att gå på toaletten. ;)
Det var riktigt gött att vakna upp i ett tyst och svalt hotellrum. Nu hade det blivit 8+ timmar kvalitetssömn och det lätta susandet i skallen var som bortblåst. Hade inför boendet i Johannesburg blivit tilldelad en ny rumskamrat. Det var absolut inget fel på min förra, men hotellet tyckte att det var enklare att ändra rumindelningen. Det kanske var en övning inför VM?
Susade med lätta fötter ned till frukosten. Vi var först på plats och kunde botanisera i utbudet utan trängsel. Gjorde som vanligt när jag möts av en buffé. Testar lite av allt. Nu kom jag halvvägs innan mättnadskänslan infann sig. Den fettsnåla kosten i Japan har nog förbättrat kroppens signaler, för den betydligt fetare och sötare maten bottnar snabbare.
Efter frukost kom vår guide och hämtade upp oss för en guidad busstur runt i Johannesburg eller Jo'burg som staden kallas i folkmun. Vilken guide... Haha, hon hade verkligen diplom i att tala på in och utandning och låta inspirerad varje sekund.
Guiden (utan galna accessoarer)
Vi började med att åka inom Soccer City. Dessvärre hade man inte förbokat entrébiljetter till de guidade turerna inne på stadion. De var slutsålda redan en månad innan. Så vi fick nöja oss med att ta lite bilder från utsidan.
Vad hade man inte gett för at få stanna en månad och gå på matcherna?
5 minuters bensträckare och fotograferande senare var vi på väg i bussen igen. Vi åkte genom idel fattiga och rika områden. Det sjuka var avståndet mellan de rika kvarteren och deras "squattered camps". Det kunde skilja 200 meter mellan villorna och de korrigerade plåtskjulen. Misär och rikedom. Konstigt. Vi stannade på en massa ställen utmed vägen, men jag kommer bara nämna de som lämnade störst avtryck. Nästa ställe till exempel, var ett besök i Soweto squatter camp. Vi klev av bussen och fick följa med en av de lokala guiderna in i campet. Vi hade redan innan fått besked om att det var helt ofarligt, eftersom turisterna var deras viktigaste inkomstkälla som de inte skulle klara sig speciellt bra utan.
Vi fick besöka en äldre kvinna i hennes hem och möta hennes son. Det e otroligt hur priviligierad man är som kommer från Sverige. Vilken otroligt tuff vardag de har här. De pengar vi skänkte och betalade för guidning gck direkt till byn. De prioriterade barnens kläder och skolgång. De äldre sade att de förstod att det redan var "för sent" för dem att få det bättre, men att de kunde skapa en bättre framtid för sina barn, genom att ge dem utbildning hela kläder och hopp om ett bättre liv.
Kvinnan vi besökte och hennes hem.
Stannade till på utsidan och köpte en stensouvenir till överpris. Överskottet gick ju till byn, så det kändes okej att inte pruta. De förtjänar all hjälp de kan få! Nästa bild kommer från ett annat camp, som var ett av de fattigare och mer kriminellt betyngda.
Vi åkte också förbi platsen där den skolmassakern skedde, som uppmärksammades över hela världen. Nelson Mandelas bostad, samt en hel del museer. Vi stnade aldrig så länge att kunde gå in och besöka något ställe, men fick måna bilder från den fantastiska omgivningen. PÅ vissa ställen fanns det en del Street-art. Inte fult klotter utan ganska vackra skapelser. Stanade och poserade en snabbis:
Vi stannade också till på ett ganska kul lunchhak. De serverade traditionell sydafrikansk mat med konstiga korvar, grytor och stuvningar. Testade den kokta komagen, där man åt tarmar med en massa tarmludd kvar... Det smakade inget vidare, men man måste testa allt! ;)
Middagen på kvällen var i så fall sju resor bättre. Innan dess hade vi ett par timmar på hotellet där vi hann vara lite sociala, vila eller gå och shoppa lite. Jag valde att ta mig ned till hotellets gym och lägga en halvtimma på löpbandet och en halvtimma i gymmet. Fan vad gott det kändes att svettas ut allt damm, vin och god mat man ätit under de föregående dygnen. Det gjorde också bättre plats för den helt underbara middagen. Vi åkte buss någon halvtimma innan vi kom fram, men det var det värt. Vi hade också turen att ha en vinspecialist på besök på restaurangen, så när jag frågade vad de rekommenderade för vin till maten lev vi bjudna på en vinprovning. Vi återgäldade genom att köpa upp hela deras lager av det vin vi tyckte bäst om. De var överlyckliga och vi var grymt nöjda. De bjöd också på ansiktsmålning. Det kan man normalt tycka är för de minsta besökarna, men de flesta i lokalen var målade och vi ville inte vara några torrisar. Tror nästn alla av oss passade på att bli dekorerade. ;)
En grym middag
Vi avslutade kvällen i hotellbaren. Det blev ett gäng öl, drinkar och roliga diskussioner in på natten. Vilka grymma kollegor man har!
Det var riktigt gött att vakna upp i ett tyst och svalt hotellrum. Nu hade det blivit 8+ timmar kvalitetssömn och det lätta susandet i skallen var som bortblåst. Hade inför boendet i Johannesburg blivit tilldelad en ny rumskamrat. Det var absolut inget fel på min förra, men hotellet tyckte att det var enklare att ändra rumindelningen. Det kanske var en övning inför VM?
Susade med lätta fötter ned till frukosten. Vi var först på plats och kunde botanisera i utbudet utan trängsel. Gjorde som vanligt när jag möts av en buffé. Testar lite av allt. Nu kom jag halvvägs innan mättnadskänslan infann sig. Den fettsnåla kosten i Japan har nog förbättrat kroppens signaler, för den betydligt fetare och sötare maten bottnar snabbare.
Efter frukost kom vår guide och hämtade upp oss för en guidad busstur runt i Johannesburg eller Jo'burg som staden kallas i folkmun. Vilken guide... Haha, hon hade verkligen diplom i att tala på in och utandning och låta inspirerad varje sekund.
Guiden (utan galna accessoarer)
Vi började med att åka inom Soccer City. Dessvärre hade man inte förbokat entrébiljetter till de guidade turerna inne på stadion. De var slutsålda redan en månad innan. Så vi fick nöja oss med att ta lite bilder från utsidan.
Vad hade man inte gett för at få stanna en månad och gå på matcherna?
5 minuters bensträckare och fotograferande senare var vi på väg i bussen igen. Vi åkte genom idel fattiga och rika områden. Det sjuka var avståndet mellan de rika kvarteren och deras "squattered camps". Det kunde skilja 200 meter mellan villorna och de korrigerade plåtskjulen. Misär och rikedom. Konstigt. Vi stannade på en massa ställen utmed vägen, men jag kommer bara nämna de som lämnade störst avtryck. Nästa ställe till exempel, var ett besök i Soweto squatter camp. Vi klev av bussen och fick följa med en av de lokala guiderna in i campet. Vi hade redan innan fått besked om att det var helt ofarligt, eftersom turisterna var deras viktigaste inkomstkälla som de inte skulle klara sig speciellt bra utan.
Vi fick besöka en äldre kvinna i hennes hem och möta hennes son. Det e otroligt hur priviligierad man är som kommer från Sverige. Vilken otroligt tuff vardag de har här. De pengar vi skänkte och betalade för guidning gck direkt till byn. De prioriterade barnens kläder och skolgång. De äldre sade att de förstod att det redan var "för sent" för dem att få det bättre, men att de kunde skapa en bättre framtid för sina barn, genom att ge dem utbildning hela kläder och hopp om ett bättre liv.
Kvinnan vi besökte och hennes hem.
Stannade till på utsidan och köpte en stensouvenir till överpris. Överskottet gick ju till byn, så det kändes okej att inte pruta. De förtjänar all hjälp de kan få! Nästa bild kommer från ett annat camp, som var ett av de fattigare och mer kriminellt betyngda.
Vi åkte också förbi platsen där den skolmassakern skedde, som uppmärksammades över hela världen. Nelson Mandelas bostad, samt en hel del museer. Vi stnade aldrig så länge att kunde gå in och besöka något ställe, men fick måna bilder från den fantastiska omgivningen. PÅ vissa ställen fanns det en del Street-art. Inte fult klotter utan ganska vackra skapelser. Stanade och poserade en snabbis:
Vi stannade också till på ett ganska kul lunchhak. De serverade traditionell sydafrikansk mat med konstiga korvar, grytor och stuvningar. Testade den kokta komagen, där man åt tarmar med en massa tarmludd kvar... Det smakade inget vidare, men man måste testa allt! ;)
Middagen på kvällen var i så fall sju resor bättre. Innan dess hade vi ett par timmar på hotellet där vi hann vara lite sociala, vila eller gå och shoppa lite. Jag valde att ta mig ned till hotellets gym och lägga en halvtimma på löpbandet och en halvtimma i gymmet. Fan vad gott det kändes att svettas ut allt damm, vin och god mat man ätit under de föregående dygnen. Det gjorde också bättre plats för den helt underbara middagen. Vi åkte buss någon halvtimma innan vi kom fram, men det var det värt. Vi hade också turen att ha en vinspecialist på besök på restaurangen, så när jag frågade vad de rekommenderade för vin till maten lev vi bjudna på en vinprovning. Vi återgäldade genom att köpa upp hela deras lager av det vin vi tyckte bäst om. De var överlyckliga och vi var grymt nöjda. De bjöd också på ansiktsmålning. Det kan man normalt tycka är för de minsta besökarna, men de flesta i lokalen var målade och vi ville inte vara några torrisar. Tror nästn alla av oss passade på att bli dekorerade. ;)
En grym middag
Vi avslutade kvällen i hotellbaren. Det blev ett gäng öl, drinkar och roliga diskussioner in på natten. Vilka grymma kollegor man har!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)