He is alive...

Hej allihop!

Oj nu var det längesedan jag skrev...

För att inte vara alltför dramatisk så lever jag och mår bra. Saknar förstås min underbara fru, men gläds åt att hon har det bra med alla goa vänner därhemma och snart e tillbaks hos mig i Tokyo. Kom just hem från en helt fantastisk kväll med min japanska granne Yumio från en "yakitori" restaurang i Shinbashi. Yumio e nära vän med kocken (Hori-san) och introducerade mig för att han tycker att det e viktigt att jag skall lära känna bra och trevliga människor i Japan. Mer godhjärtade människor får man söka i kloster!

Det slutade med en helkväll i Hori-sans restaurang och en fest i mat å belgiska öl utan dess like. Först åt vi nästan ALLT man kan tänka sig i kyckling-väg. Armhåla, hals, skinn, hjärta, lever, mage, vinge, bröst, ben, stjärt och slutligen ovärpt ägg med äggledare... Ja, du läste rätt. För att bekräfta sanningshalten i påståndet infogar jag med glädje en bild!


Krossad kyckling på pinne med rått vaktelägg


I sällskap med en god belgare...


... till sist som utlovat: Ovärpt ägg med äggledare (nom nom).

Vi smakade sedan av nästan hela deras belgika ölkollektion innan de andra gästerna gick hem, restaurangen stängde och vi höjde tempot. Jag fick lov att koppla in min Iphone i ljudsystemet och gick loss med 60-tals medleys, Iron Maiden, Offspring och blandade hits från världen senaste tre decennierna. De gillade förresten Timbuktu och dyrkade Baseballs och Hammerfall. Har lovat att köpa en CD och en burk surströmming till ägaren när jag e hemma i Sverige. Förklarade att surströmming nog var en dålig idé, men han hade gjort sin hemläxa och insisterade! Visst, grabben kan ju få smaka rutten fisk om han vill, det toppar ju knappast konstigheten i vad jag blivit bjuden på under kvällen.


... Yumio


... och Hori-san till höger!


Åt totalt runt 15 olika kycklingspett och drack nog ett tiotal belgiska och japanska "special-öl" innan kvällen var slut och jag fick en nota på 400kronor. Då får jag tillägga att kocken jobbat flera år på Tokyos bästa kycklingrestaurang och är ganska ensam om sitt ölsortiment i Japan. Har helt enkelt haft en drömkväll för vilken öl- och köttälskare som helst. Hatten av för en fantastisk kulinarisk smakupplevelse och underhållande sällskap. Önskar alla kunde få en sådan kväll någon gång i livet!

För övrigt så har jag ju bytt mitt stillsamma liv som hemma-man och njuter livet som salary-man i Roppongi med mina likasinnade datanördar. Fick jobb på Goldman Sachs i Roppongi Hills där jag nu jobbar med systemutveckling för investment banking. Det blir väldigt långa dagar och mycket nytt att lära sig, inte bara tekniskt men framförallt branschmässigt med alla olika produkter, lagar och marknader dessa skall säljas på. Jobbar just nu framförallt i projekt mot Kina som har en marknad på stark frammarsch. Skall dock börja koda på ett projekt för japanska marknaden snart. Tycker det känns spännade och teamet är väldigt bra. Givetvis går det inte att sticka under stol med att det e skönt att dra in lite egna pengar och kunna leva ett normalt liv utan dammråttejakt, diskning, strykning och matlagning som viktigaste punkter på dagsschemat. Inte för att jag inte tyckte det var trevlig omväxling, men det får ju för #&% finnas balans! :)



En bild från kontoret på 44:a våningen med utsikt mot Mt Fuji.


Nu e det julpyntat vid Tokyo Tower.

Imorgon skall jag kanske ta mig en solo-tur till ett Onsen för att slappa och läsa en bok. Alla som besöker oss i framtiden kommer att tvingas gå och "onsa" och dricka iskall öl. Bättre plats för avkoppling och livsnutning e svårt att finna.

Det har förstås hänt en massa annat kul trots att latmasken krypit in i ryggen och hindrat mig från att skriva. Skall försöka lägga in lite mer uppdateringar om detta imorgon kväll! Nu skall jag hoppa i bingen och testa lite sömn. På återseende!

P.S. Fan vad jag saknar min underbara Karinh.

Fantastiska bilder

Detta inlagget blir kort jamfort med tidigare, men jag hittade helt fantastiska bilder i mina gommor..

Den forsta ar kissande rav-hunden upp-och-ner i plat. Den verkar krakas upp en liten pinne i processen samtidigt som den aker rutschkana nerfor en sten, iford en lajbans haklapp. Genom pinnen i munnen sprutar den vatten i en sot guga, som man tydligen ska dricka av. Alltihop sker brevid ett tempel, sa den ar ju dessutom gudomlig mitt i alltihop, men jag fattar verkligen inte for vad. Att man inte ska behova sta pa huvudet med rumpan bar i en bebishaklapp, for det fixar han? Oslagbart.


Den kissande rav-hunden

Sen har vi Einstein som har hittat Pandoras ask. Att skylten dessutom ar placerad utanfor en reaktorhall gor det ju kanske inte tryggare, eftersom det onekligen ser ut som en explosion av nat slag. Det varsta ar att jag tycker allt den gode Albert ser aningen kat ut, men den dar hangande, illroda tungan.


Einstein och Pandoras ask

Nasta skylt hittade vi i Kyoto och detta ar en typisk forklaring som man ser har i Japan. ’xxxxxxx, thank you for understanding’, star det ofta pa lite viktiga stallen, typ toaletter, nar man ska ga in i en hiss eller ett lab. Ar ju lagom kul om det da faktiskt informerar om att ’mina damer och herrar, spolningen fungerar inte idag, sa tack for att ni forstar’, eller ’alla som jobbar i byggnaden ska vara medvetna om att hissen har tidigare fatt kortslutning och brukar storta fran 40e vaningen, sa tack for att ni forstar’ alternativt ’idag ska vi bara arbeta med radioaktivt avfall, sa alla gar in med risk for att bli sjalvlysande, tack for att ni forstar’.

Vi hade iallafall ingen lust att vara lite wild n crazy och ga over just den har grasmattan. Hade inte forvanat mig om det var ’har ser ni ett exempel pa hur man kan pa ett effektivt satt avliva turister i ett minfalt, eftersom alla vet hur jobbigt vi tycker att det ar med sadana, tack for att ni forstar’.


Thank you for understanding

Till sist maste jag anda ge bildbevis pa den fantastiskt roliga menyn som finns pa ett av Tokyos hetaste innestallen for ’salarymen’ (aka kostymnissar) och deras entourage. Jag fragade verkligen klart och tydligt den engelske kyparen om de verkligen menade ’cod sperm’ alltsa inte rom. Jag fragade till och med for att vara extra saker om det kom fran ’flickfisken’ (rofl = rolling on floor laughing!!) eller ’pojkfisken’ (herregud..). Jag kunde liksom inte slappa det. Han sa da med ett stort leende att det kanske later konstigt med att det definitivt ar fran ’Mr. Fish’ (tar liksom inte slut..) och ja, det ar verkligen torsksperma (fritt fram for alla tankar..).

Att det var en delikatess skiter jag i; jag kommer INTE ata det, sugkoppar eller albarn i nagon form. Det far finnas granser.


Kolla pa oversattningen pa ’Shirako’, tredje alternativet uppifran..

Jaha, sa var lunchen over och tillbaka till jobbet da! So long!

2ahandsuthyrning

Hej igen!
Vi maste nu ta till alla medel, sa vi lagger aven ut var annons for andrahandsuthyrning har pa bloggen. Om ni vet nagonstans man kan satt upp informationen nedan pa ett enkelt och smidigt satt, bara maila mig (eurenius@alto.material.t.u-tokyo.ac.jp) sa skickar jag pdf:en som man kan skriva ut direkt. Har bett andra kompisar att sprida det hela pa arbetsplatser etc, eftersom vi helst inte vill satta ut den pa blocket (far sa himla mycket konstiga svar da..) och boplatsgbg ar ganska dyrt.

-----------------------------------------------------------------------------------
Annons Kallebäcksvägen 19a; andrahandsuthyrning

Vi vill hyra ut fem rum och kök på 121 m2 från och med 2011-03-01 till och med 2012-01-01 med mycket trolig förlängning ytterligare ett år. Lägenheten ligger på Kallebäcksvägen 19a i Kallebäck, våning 3, och den uthyres med en hörnsoffa (se bifogad bild) och ett piano (se bifogad bild) i vardagsrummet samt diskmaskin. Det ingår vidare egen parkeringsplats på gatan som man man ser från balkongen, samt eget varmgarage med vatten i byggnaden där vi har haft vår bil, MC och våra cyklar i säkert förvar. Vi har också ett stort och ett mindre förråd i källaren och hyran ligger totalt på 9400 SEK/månad.


Vardagsrum och soffa


Vardagsrum och piano

Lägenheten är nyrenoverad gällande väggar, lister och tak samt att flera av golven är utbytta under 2007/2008. Vi har också satt in nya toaletter och diskmaskin. Det finns tvättstuga i källaren med tre stora industrimaskiner och torktumlare i ena rummet med två tillhörande torkrum. Det finns också en extra maskin och torktumlare som man inte bokar i ett rum brevid, och även möjlighet att placera en toppmatad tvättmaskin i badrummet.

Vi har varit speciellt nöjda med lägenhetens planlösning och dess praktiska utrymmen. Den har ett stort sovrum (se bifogad bild) och två lite mindre, som vi har använt som gäst- och arbetsrum med totalt sju hela garderober. Badrummet har badkar och en lång korridor med fyra hela garderober, som sammanlänkar sovrumsdelen.

Stora sovrummet

I lägenhetens andra del finns det en stor matsal (se bifogad bild), ett jättestort vardagsrum med öppen spis (se bifogad bild), serveringsgång med ytterligare två garderober och servisskåp. I köket finns det sittplats för fyra personer och ett gammeldags skafferi. Entréhallen är rymlig och det finns en liten toalett direkt innanför ytterdörren, samt balkong med ingång från vardagsrummet och ett av de mindre sovrummen. Hissen är precis utanfor dörren, så det är lätt att köra en barnvagn direkt ner på gården eller ta upp tunga kassar efter att man har varit och handlat.


Matsal


Vardagsrum med oppen spis

Lägenheten ligger mitt emot stora ICA Maxi på andra sidan Mölndalsvägen, det tar ca 10 minuter att promenera dit, och vi har även ett Netto två minuter ner på gatan.
Det tar ca 30 min att gå till Chalmers, 30 min till Avenyn och 20 min till Delsjöns badplats, vilken är sammanlänkat med hela Delsjöns fritidsområde och Delsjö Golfklubb. Det finns cykelvägar till alla dessa destinationer, flera skolor och dagis i närheten och grönområden för allmänheten med grillmöjligheter och lekplatser kring husen.

Det går bussar var 15e minut på vardagarna (buss 50 och 62) och till Korsvägen tar det ca 10 minuter, där de flesta förbindelser i GBG stannar. Spårvagnar (linje 2 och 4) från Elisedal finns på andra sidan Mölndalsvägen (det tar ca 5 minuter att gå hit) ca var 10e minut på vardagar och tar ca 5 minuter till Korsvägen.
Grannarna är ett par barnfamiljer, men de flesta äldre pensioner och vi har trivts riktigt bra.

Jag kommer att åka hem till Sverige för visning av vår lägenhet, samt intervjuer med nya hyresgäster, från och med 2011-11-15 och åker tillbaka till Japan 2011-11-30. Om ni är intresserade av att se vår lägenhet, maila mig tid och datum då ni kan komma. Jag kommer då att sätta upp ett par visningar i samråd med de nuvarande hyresgästerna.

Eftersom vi har fått många svar kommer vi att vilja träffa alla som verkar seriöst intresserade och har en situation som passar vår tidsram. Vårt mål är att ha ett påskrivet kontrakt innan årsskiftet.

Välkomna!
MVH
Karin och Jonas
(eurenius@alto.material.t.u-tokyo.ac.jp)

Ka’s lol fran Yokohama o Tokyo del I

Bara maste lagga in lite fler bilder pa bloggen idag, for man ser ju en hel del vansinnigt roliga grejer har. ’Lol’ betyder for ovrigt ’laughing out loud’ for de lasare som gjorde annat nar facebook, twitter och sms ersatte det handskrivna brevet.


Begreppet ’kameltar’ ar helt pa sin plats har; tror att ’mummelbyxor’ fatt en ny konkurent.


Mina fantastiska nya pjux fran hederliga gamla Svea och inga kameltar har inte! I mitten ar den nyinskaffade handvaskan á la Orienten: tva plastringar och en sjal som i ett enkelt knyck blir en praktiskt liten vaska i basta knytmannér.


Yokohama Landmark Tower pa hall som vi tog hissen upp i till 69e vaningen.


Sa har lajbans tycker Yokohamaborna att det verkar vara att bo just har; hade behovt ett par frimarken och precisionsglasogon for att se just denna vy, men OK..


Det har ar med storsta sannolikhet den minsta mannen vi har sett an sa lange och han nar verkligen Jonas till armbagen. ’Stor och liten’ fick precis en ny referens.

Godnatt all!

Ka, Jonas och Yokohama

Jaha, da har vi antligen varit i Yokohama tillsammans! Dagen borjade istallet for storbandsorkester med att japanerna hade bestamt sig for att riva upp all asfalt pa gatan nedanfor var balkong och det var ett javla liv redan klockan 7.00. Suck. Vadret var dock helt smashing, sa vi travade ivag mot Shinbashi station forbi Tsukiji fiskmarknad for att ta JR till Yokohama. Det tar oss bara 10 min, sa det ar valdigt nara och bra.


Jag pa vag in bland skyskraporna i Shinbashi

Det tog bara ca 30 min till Yokohama med vanligt tag och kostade ca 40 SEK enkel vag; nice. Vi gick sedan fran huvudstationen mot Minato Mirai 21 som ar ett stort mycket modernt omrade precis vid vattnet, dar det finns nojesfalt, spannande arkitektur och en liten marina som stracker sig runt det hela. Supermysigt!


Minato Mirai Steel Sculpture

Det ligger ocksa ett fint gammalt skepp langst in i en av basangerna, sa vi passade pa att pose:a lite framfor det ocksa. Om vi hade varit riktigt intresserade hade vi aven gatt ombord tillsammans med de ca 90 000 sma energiska manniskorna som redan hangde dar; vi tittade pa landgangen, kollade pa varann och sa nastan samtidigt ’Ah, f*** it’.


Skeppet Nippon (deras namn pa Japan) Maru Yokohama

Istallet blev det Japans hogsta utsiktspunkt i Yokohama Landmark Tower, da vi svischade in i hissarna pa andra vaningen och efter 40 sekunder var uppe pa 69e. Tydligen ar det varldens snabbaste hiss, men vi garvade ratt hela vagen till nasta mal, nar vi tankte pa alla de ganger vi fatt veta att det var varldens langst/storsta/hogsta/dyraste/finaste/ivrigaste.. (?) sedan vi kom hit. Hur som, det gick snabbt, var mycket hogt och vi sag faktiskt bade konturerna av Mount Fuji och hela vagen till ’vara’ hoghus i Tokyo.


Utsikt fran Yokohama Landmark Tower med nya Tokyo Tower allra langst bort i bild mot horisonten. Snett framfor till hoger finns det tva identiska byggnader med diagonala rander pa, vilka markerar flodinloppet till ’var’ del av Tokyo Bay

Vi promenerade sedan mycket hungriga till China Town som ar ett av de storsta (lol!) kinesiska kvarteren i Japan. Har blev det mycket god och skamligt over priced mat i form av dumplings, friterad biff med sotsur sas, flask med cashewnotter, majssoppa, vitloks- och chilliemarinerad tofu etc etc.


En av China Town’s ingangar

Efter det blev vi sa trotta att vi inte orkade se nagot mer, sa vi akte hem. Nu ska vi sova, fastan klockan inte ar mer an 20.30; kanns helt OK.

Ka's sondagsblogg fran Tokyo Bay

Dagen borjade med att vi blev vackta av ett fullt marschband som hade symbal, blasinstrument och trumuppvisning precis nedanfor var balkong. Det var tydligen noga med att de skulle spela alla latar de kunde, vilket vi tacksamt stangde alla fonster inklusive var enda ventil till. Herregud!
Efter brunch samlade jag ihop mina saker och begav mig nedat vattnet; jag har fatt den eminenta uppgiften att komma pa lite forslag till vara gaster som anlander over jul och nyar, pa hur man roar sig bast har i Tokyo. Vi borjar fa ganska bra koll, men det ar fortfarande saker som vi inte hunnit med, sa det ska bli superkul att uppleva lite nytt tillsammans med dem. Har bestamt oss for att visa det vi tycker bast om blandat med deras onskemal, sa det blir bla sumo, onsenbesok och naturligtvis alla de speciella distrikten med sina typiska shoppingutbud och nojen (Shinjuku/Harajuku/Nihonbashi/Kappabashi/Ueno/Yanaka/Omotesando/Shibuya/Akihabara/Ginza etc etc). For att riktigt komma i stamning tog jag mig upp pa 47e vaningen i St Luke’s Tower och tittade ner over stan, sa jag inte skulle glomma nagot.


Utsikt fran 47e vaningen ut over Tsukjishima och i bakgrunden ser man borjan av Chiba

Jag akte sedan ner till andra vaningen (det tar verkligen inte manga sekunder och man far svalja iallafall tva ganger for att bli av med trycket i oronen) och gick ut och satte mig pa en av de langa trapporna ner mot Sumigawa River. Dar dundrade det forbi en massa batar i solskenet, det var liv och rorelse pa strandpromenaden med flera stora grupper av pensionarer, enstaka par som gick och holl varann i handen (inte vanligt har) och jattesota barn som lekte jarnet.
Det tog inte manga minuter innan det kom fram en skrynklig gammal man i fin sondagskostym och undrade om jag behovde hjalp. Jag tittade forvanat pa honom innan jag fattade att han fragat eftersom jag satt med en guidebok i handen. ’Tack sa mycket, men jag bor har och tittar at min familj som kommer hit i jul’ svarade jag och han blev jatteglad och undrade hur lange jag hade bott dar, vad jag gjorde i Japan, vad min man jobbade med etc etc.
Efter att ha underhallit alla de sma barnen med att forsoka maskera min mindre fascination nar en av dockpojkarna kom fram och visade en mycket stor vandrande pinne, dok Jonas upp. Vi satt kvar en bra stund och han fick direkt tva beundrarinnor i 4-arsaldern, som ropade ’Konnichiwa!’ (Goddag!) varje gang de klattrade upp- eller nerfor trappracket vi satt vid och sprang tjutandes av skratt ivag nar han svarade ’Konnichiwa’ tillbaka.


Min karl

Vi gick sedan hela strandpromenaden pa Tsukijisidan fram, over Tsukijishimabron och in i marknadsomradet for att handla middag pa pinne. Normalt sett bestar en sadan maltid av sprangd fagel pa pinne, grillad fagelmage pa pinne, mosad fagel pa pinne, fagelbroskbitar pa pinne, fagelbitar pa pinne, fagelvinge pa pinne och fagellever varvat med fagelnjure pa pinne. For att gardera oss har vi nu fattat att vi maste ha en back-up, sa det blir naturligtvis att smyga ner en ostpuck fran donken i pasen.. Spetten var dock underbara och vi at endast pliktskyldigt upp vara sma cheeseburgare. Helt otroligt att McDonald’s faktiskt kan salja sin doda mat om man jamfor den med allt annat.


Fagelbitar pa pinne

Vi borjade sedan vandra hemmat och gick over var lilla bro fran den konstgjorda on. Solen hade precis borjat dala, dimman hade nastan lyft helt under eftermiddagen och vattnet var alldeles lugnt. Vi stannade till flera ganger och tog kort bade at norr och soder, men min favoritbild fran eftermiddagen var den nedan mot Rainbow Bridge.


Utsikt fran Sumigawa River med del av St Luke’s Tower till vanster

Nar vi kom hem blev det Skypande till Sverige enligt sondagstraditionen. Vi fick stora portioner av lyckorus, skvaller, problemlosningar, recept, rad, fragor, oro och mycket skratt som vanligt. Det ar enorm skillnad att vara utomlands nu nar man har uppkoppling nastan overallt med musik, streeming, emails, Skype och telefoner, med bla GPS, dit man linkar nastan allt man har pa sin dator. Jag svarar tex ofta pa alla mina mail pa vagen till jobbet nu for tiden. Man ar inte alls lika isolerad som jag upplevde att man kunde kanna sig i tex UK bara for 5-6 ar sedan.
Sedan kom dagens kanske basta overraskning: ett paket, enligt den overlyckligt hurtiga postmannen, fran 'Ingulidu Eleliusu en Suedenu' till 'Doctol Eleluisu-san' och 'Mista Muura-san'! Vi hade ju varit tvugna att bestalla skor fran Sverige, eftersom det finns ungefar ett par damskor i hela Tokyo i storlek 39-40 och de ar fotrata. I herrstorlek 44 ar det omojligt att fa tag pa inomhusskor for lopning over huvudtaget, sa det blev ett race pa Nilsons och Racketspecialisten pa natet istallet for en vecka sedan. Vidare tog alla vara linser slut samtidigt, sa det blev till att skicka en order for nya pa Lensway och alla som har ett vasterlandskt hushall i det har landet vet att Wetextrasor ar hardvaluta. Kryddor har ar svindyrt och strumpbyxor for alla over 1.70 finns bara i travestitaffarer, vilket sakert skulle vara av underhallningsvarde, men inte helt korrekt. Darfor blev paketet med tre par snygga skor at mig, ett par gympadojor till J, 15 stora kryddpaket, 18 strumpbyxor i varierande tjocklek, 16 Wetextrasor, linser for ett halvar for oss bada, Rosa Bandet och en hel del saltlakrits, vansinnigt uppskattat! Tack fina mamma Ingrid!


Ren lycka i ett blatt paket (forutom OB da..)!

Ka's jobbpromenix

Igår morse gick jag som vanligt min ca entimmespromenix till jobbet; i början var jag ju tvungen att både använda karta och sedan GPS när vi fick telefonerna, men det gick ganska snabbt att hitta fram och tillbaka utan. Jag fick dock ha ett par riktmärken..
Jag börjar gå ca 500 m från Tsukiji fiskmarknad som då ligger nere vid Tokyo Bay, i rak nordväst riktning. Om man tänker att Tokyos innerstad ser ut som en klocka, med Kejsarpalatset i mitten och ytterkanterna beskrivna av Yamanote line, sa bor vi vid kl 4. Tokyos Universitet Todai ligger vid kl 12, så jag liksom sneddar över halva innerstan och passerar Tokyo station, Kanda och Akihabara på vägen. Det tar ju då inte mer än en timme, så egentligen är inte innerstan speciellt stor alls.


Tsukijis lilla huvudgata med bara sex filer..

Det är ganska lugnt bara man undviker rusningstid, så jag går antingen vid 8 eller lite efter 9. Om man behöver ta tuben är det verkligen packat precis innan 9 och man står som sillar i en silltunna. Inte riktigt läge att bli kissnödig eller få panik för att det är trångt alltså.
Efter ungefär 10 min börjar arkitekturen se lite annorlunda ut, då jag är ungefär i höjd med Tokyo station. Det skjuter upp en enstaka skyskrapa och om jag tittar åt vänster ser jag de typiska stationsbyggnaderna vid huvudcentralen som är identiska med 40-50 våningar och flera lager av 'ljushalsband' på toppen. Den är faktiskt inte den största stationen i Tokyo då både Shinjuku och Omotesando är mer traffikerat samt att Shinagawa station är enorm.
För att få en bild över hur stor Tokyo station är, får man tänka sig att det är fem huvudplattformer ca 10 linjer per plattform, med tåg åt båda hållen såklart, och de avgår vanligtvis med 2-5 minuters mellanrum. Det finns en utgångsuppsättning i varje väderstreck, upp till fyra portar per väderstreck och 1-12 exits per port. Shinkansen tex tar ca 1500-1600 personer per tåg och går i lite över 300 km/h, så det är ju en hel del människor som forslas fram och tillbaka ganska snabbt.
Jag går förbi Merril Lynch's huvudbyggnad i denna delen av staden med sin karakteristiska rundade (konvex/konkav anyone?) glasvägg som reflekterar himlen. Det är alltid en mass kostymklädda herrar och damer som sitter, står, springer och går runt omkring en. Om jag hinner brukar jag stanna till och kolla rakt upp när jag står precis intill byggnaden. Det känns lite som att titta upp från botten av ett enormt akvarium brevid en av väggarna och ha uniforma stim av småfisk brevid sig som pratar ett eget språk.


Merril Lynch's skyskrapa med spegelvägg

Man rundar sedan hörnet och hamnar på en större gata, nu med fem filer i varje riktning. Jag har nästan alltid på musik i lurarna och brukar se till att jag har något riktigt lugnt spelandes i bakgrunden just här. Det är nämligen ofta ett liv utan like just här, med busslaster av japanska (!) turister som tar kort på Nihonbashi Bridge. Jag som inte kanske brukar vara helt utan syniska tankar vid den här tiden på dygnet, hade under lång tid många underhållande teorier om vad de höll på med. Tillslut fick jag reda på att de tog kort på en av Japans viktigaste punkter: det är nämligen härifrån man mäter alla avstånd som står i alla referenser i hela Japan. Så avståndet till tex Osaka från Tokyo är mätt från just denna bro. Den vaktas också av riktigt coola och stora drakar i koppar, där den södra sidans figurer har munnarna stängda och den norra öppna.


Min favoritdrake med stängd mun på den södra sidan

Man kommer sedan in i Tokyos bankdistrikt där stiliga bilar flockas, med ännu stiligare kostymklädda herrar som kliver in och ut och man kan riktigt känna den välbärgade atmosfären i luften. Det finns flera oerhört exklusiva varuhus och de flesta ser ut som kopior av Harrods i London. Det trippar Channeldräktsklädda damer med senaste Balenciagaväskan hängandes från armen, ut och in ur de fina butikerna. Tjusiga butiksbiträden öppnar dörrar och chaufförer med uniformer och vita hanskar forslar obemärkt iväg limousine:er till höger och vänster. Mellan de fina varuhusen ligger kimonobutiker och det är otroligt vackra tygstycken i råsiden som hänger i varje skyltfönster.
(Ha! Skakade precis till ganska rejält; det gungar ju en del här på 10e våningen. Det har börjat vara fler små jordbävningar nu under hösten efter en lugnt sommar.)
Efter en liten stund till fots märker man att man går rakt in i teknikhimlen Akihabara. Jag passerar först en enorm Pachinko-hall med ca 10 våningar, där man spelar med små stålkulor, och flera av gästerna ser ut att ha varit där i dagar. Eftersom många av de stora affärerna är öppna dygnet runt, kan man bokstavligen bo i Akihabara i dygn, vilket många gör. Det finns matbutiker, massor av snabbmatställen och till och med klädbutiker. Här ska man INTE vara efter klockan 18 alternativt under en helg, eftersom det är högaktuellt för folk från hela landet och alla turister. Det man inte hittar i form av teknik i Akihabara är troligen svårt att hitta gobalt sett. Jag brukar ånga fram på huvudgatan, passerar vidare LAOX Flagship där allt är taxfree, men svindyrt (!), går under järnvägen och förbi gränderna och katakomberna med alla möjliga små teknikprylar. Man ser brutala mangaskyltar, det mesta är i neon och det finns storbildsskärmar på alla hörn. Club SEGA har nästan alltid spelevents och det brukar vara fullt med folk där, så jag korsar den 10-filiga gatan en bit innan dess och fortsätter upp till vänster mot Hongosanchome.


LAOX Flagship till vänster och reklam för en av de många varuhusen för datorer, mobiltelefoner etc etc till höger.

Detta är enda sträckan jag måste gå något uppför; Tokyo är annars som en dröm för den som vill promenera dvs platt, platt, platt! I tex lilla Ulricehamn går man ju onekligen antingen upp eller ner.. Trafiken blir något lugnare, det börjar välla ut gamla människor från butikerna och studenter kör kamikaze race med sina cyklar med eller mot trafiken. När man kommer upp till korsningen Korakuen/Hongosanchome, ser man nöjesfältet med den 'lilla' berg-o-dalbanan, och jag tänker nästan varje morgon att jag måste grow a pair och våga åka den. Butikerna blir mindre, man sniffar nybakat från bagerierna och floristerna fläktar ut den där underbara doften av blöt jord och blomster. Plötsligt är jag vid Akamon Gate, den röda porten, vid universitetet; så speciellt vacker tycker jag inte att den är, men det står likaväl nästan alltid ett 10-tal turister och fotograferar den. Jag gillar dock historien om att den gavs bort i bröllopsgåva till den sista Shogunens nya fru och att den skulle vara den vackraste skapelsen någon hade sett. Försöker därför alltid gå igenom den någon gång under dagen, för jag har bestämt att det betyder att man får tur.
Precis innanför porten tystnar allt; det är helt magiskt och naturligtvis väldigt väluttänkt av skickliga japanska ingenjörer, men trots allt är det helt tyst. Här brukar jag stänga av mina lurar och ta ett andetag. Jag forsätter ner till vänster genom universitetsområdet och passerar min favoritplats framför biblioteket; innanför rutorna lyser kristallkronorna och framför byggnaden finns en inte alltför imponerande, men mysig, fontän som porlar.


Universitetsbiblioteket

Träden ser ut som moln, stora med pyttesmå blad och barr, i olika gröna nyanser. Bakom fontänerna ser man lövverket av Sanshiro pond, den som är formad som ett hjärta och också anlades av en av de Shogun:s som bodde här tidigare. Jag svänger sedan ner genom en av alléerna, går förbi det enorma bokträdet som är rörande vackert med alla sina färger framåt hösten (jag har döpt det till Yggdrasil för övrigt) och skyndar uppför trapporna till byggnad 8 rum 231.
Inte en alltför illa morgonpromenix för en liten tjej från Göteborg kan man tycka!

Ka bloggar om helgerna

Så går ännu en helg mot sin höjdpunkt, lördag kväll! Planen ikväll är Sakura bar i Shibuya (det området där man kommer upp ur tuben och plötsligt tror att man är full i ett flipperspel) där det blir galej i form av stor utekväll för ambassadfolket. Sedan bär det av till Shinjuku (det andra nöjesdistriktet i Tokyo där det finns en hel del Love Hotels (ni får använda fantasin), mycket host/hostessbarer (där alla killarna har Per-Gesslefrisyr)) och Golden Gai. Det senare är skälet till att man som västerlänning bör vistas här och är ett fullkomligt galet myller av små barer som ofta ägs av de som jobbar där. Det är mycket fantasifulla inredningar och ofta allt annat än smakfullt, ibland konstutställningar mitt i natten och massor med livemusik. Det är inte alltid OK att man som utlänning går in i en bar i Golden Gai och det kan vara väldigt dyrt, så det är bäst att fråga och betala i förväg. Lite typiskt Japan: Golden Gai är ett område som bygger på olikhet och frihet att uttrycka sig, men ändå inom vissa ramar.

Ärligt talat har vi haft det så himla mysigt de senaste veckorna att det har kännts som om vi har haft en hel rad lördagskvällar efter varann. Jag har jobbat hemifrån en hel del, eftersom jag för närvarande sitter och skriver artiklar och inte behöver labba. En liten instickare är att det ser ut som om jag kommer att få ut åtta publikationer i år; det är bra om man får ut en om året normalt sett inom mitt fält och man brukar inte producera något det första året man är postdoc, så jag är väldigt nöjd. Mina dagar hemma har inneburit en rutin med powerwalks/jogging på morgonen, lång frukost framför datorn, snabb lunch med kort paus för eventuellt hushållsarbete (det är mycket milt sådant i en lya på 40 m2) och ärenden i området, mer skrivande, matlagning och pyssel. Jonas har sedan kommit hem runt 20.00 o då är det ett par timmar ihop innan det är dags att sova. Väldigt trivsamt och mycket lungt på det stora hela, något som jag har behövt efter all uppståndelse det senaste året. Låter vansinnigt 75-årig-tant-med-stickning, löständer och hårnät, I know, men det är sant.

Denna helgen började dock med att jag skulle överraska min fina man med middag ute och en riktigt piffad fru hållandes en whiskey och hans mycket efterlängtade, KALLA snus från Swedish Match som hade anlänt under dagen. Precis när jag var färdig ringer han och säger att killarna på jobbet ville gå ut på AW och det var ju klart att han skulle göra det. Således fick denna donna förvandlas och svida om till mjukisbrallor, ta en snus, svepa whiskey:n och dra på senaste True Blood på datorn. Men.. efter ca två timmar ringer telefonen och en trött och glad röst i andra änden uppmanar att han vill att hans fru ska 'ta på sig sina dansskor' och möta honom vid den fina familjerestaurangen på hörnet. 'Alright', tänker jag och förstår inte förrän vi var inne på stället att detta är den restaurangen som det varit så mycket fuss om. Varför? Jo, för att de serverar kycklingsashimi. Och ja, det är rå kyckling. Herregud.


Kycklingsashimi med wasabi

Vi har dock supertrevligt, det är riktigt gott och ingen har dött än/ spytt kaskader över den andre, så jag tror faktiskt att ryktet är sant: det finns ingen salmonella i Japan. Vad som är konstigt är dock att det inte finns analfabeter, laktosintolleranta, folk med ADHD eller alkoholism heller; låter lite som ett samhälle där man antingen är aningen dum i huvudet alternativt inte riktigt gillar det som avviker från 'idealet'.

Hur som, vaknade vi upp kl 9 till en strålande, 27-gradig dag utan ett moln på himlen och insåg att vi var 'tvugna' att vige denna dag till shopping! OK, jag bestämde oss för att det var en bra idé; Jonas ville ha nya hörlurar.
Det blev först ett snabbt stop i Tsukiji på marknaden, för efter all rå kyckling dagen innan, fick jag ett mycket stark behov av att proppa mig full med rå fisk. 'Splendid' tänkte Jonas, 'min fru har förvandlats till en riktig förhistorisk ödla som bara vill käka såndant man kunde få innan elden uppfanns'. Vi rusade förbi alla galna, men väldigt innovativa, artiklar de sålde på vägen för att dyka in på vårt underbara sushiställe med rullband. Jonas bestämde sig dock för ett udda val, efter fabulös 'salmon aburi' (typ grillad lax, fast med en liten brännare), kammusslor med wasabi, vårlök och mörk soya samt fräsch maki (rullarna med all möjlig skit i). Han beställde in en skål med sugkoppar. Mums. Jag smakade inte.


Sugkoppar anyone?

Vårt först stopp var i Hiroo för klippning på Toni&Guy och servicen är helt fantastisk som vanligt här i Japanland. Vi var dock inte helt nöjda med ett par småsaker, så vi ska se hur frisyrerna uppför sig, innan vi bestämmer om detta blir vårt stamställe eller inte. Jag fick iallafall en blond Kleopatrafrisyr och Jonas ser mycket snyggt groomad ut i en strikt Tokyofrilla. Vi såg också alternativ till vårt besök som var jävligt roliga och naturligtvis fick bli förevigade på denna blogg..


Fantasifullt..

Vi promenerade vidare till Roppongi (även kallat 'Roppan', som ungefär låter lika frestande som när min syster hoppar upp och ner i soffan och spelar luftbanjo till Dallassignaturen; troligen det värsta jag har sett) och vidare till Tokyo Midtown.


Tokyo Midtown entrance

Vi hade faktiskt inte koll på detta alls, men det var ganska hightech utanpå och väldigt flott innuti. Vi bestämde oss för att stanna till och käka lunch/middag, vilket blev riktigt bra Weissbier och svärdfiskburgare på en härlig amerikansk restaurang.

När vi kom ut hade det byggts upp en hel monterstadio i showrummet nedanför, med en slags helikopterleksaksspel, från AR Drone. Jag, som inte riktigt fattar hela tjusningen med data-/TV-/whateverspel, har förstått att det inte går att ha den attityden här. I Japan spelar man inte bara med huvudet, fingrarna och synen, utan även med känsel och väldigt många produkter är i 3D. Det är faktiskt ganska coolt.


AR Drone montern

Vi fortsatte sedan till Don Quijote (kallas för 'donki' dvs åsna och har allt + en superäcklig fisk som är asstor i skyltfönstret) för att handla allt annat som stod på listan (ja, Niklas och Uffe, det fanns såklart en lista, och ja, jag hade skrivit den). Eftersom donki är ett fullständigt vansinnigt varuhus på sju våningar, slutade det med en varukorg innehållandes allt. Och sen åkte vi hem.

Status nu: Jonas har slocknat och kommer troligen snart väckas av en glad, nyfriserad fru, eftersom båda två kommer ge sig ut och göra Tokyo osäkert.. Nja, iallafall träffa kompisar och dansa till småtimmarna!

Ka bloggar: reflektioner från en nybliven Tokyobo

Dagen började med 23 grader, strålande sol och en mild havsbris som svepte in över Tsukiji. Det är onekligen lite annorlunda än en typisk höstmorgon i Göteborg, för att gå upp tidigt när det är ljust ute, är rena lyckopiller för en sjusovare som jag. Lite juice, en banan och löparskorna, för komma igång gjorde susen.
Jag valde att gå/jogga mot Tsukiji-bron i Tokyo Bay, som leder över till den konstgjorda ön där det pågår en frenetisk handel av diverse matvaror och prylar i ottan. När man korsar över till Tsukijishima-sidan, finns det en stor måne i silver på en av skyskraporna, eftersom just 'tsuki' betyder måne.
Jag fortsatte hela vägen bort mot udden som vetter mot Rainbow Bridge, som är en kopia av Golden Gate bron i San Francisco. Man ser också Odaiba, som bla har den lilla kopian på New Yorks frihetsgudinna och Fuji TV:s antenn, som ser ut som dödsstjärnan i Star Wars.


Andra kopior

På andra sidan ser man nästan hela vägen Tsukiji fiskmarknads dockor och flera stora fartyg som anländer och lämnar kajplatserna med pallar av varor. Det är mycket fisk i vattnet där bla en ganska vanlig art hoppar upp en bra bit över ytan och troligen fångar insekter.

På hela strandpromenaden sitter det gubbar och gummor som stickar, läser och målar. Det ligger också flera lekplatser utmed vattnet och de flesta fullständigt krylar av små barn som leker så svetten lackar. De blir väldigt glada och en del klappar till och med händer när man pustar förbi, antagligen för de tycker man ser riktigt lustig ut.
Överallt ligger det välansade rabatter, promenaden är sopad så den skiner och det finns små mysiga sittplatser med varierande design.

Jag rundar ett stort båtvarv som ligger längst ut på udden och på vägen tillbaka dör min iPod så jag får lyssna till staden istället. Det är en kakafoni av barnskratt, fiskmåsar och arbetsfordon.
Generellt är man väldigt tacksam över den tysta asfalten, som de blandar med bla gummi, för även om trafiken hörs måste det ha varit helt för jäkligt för ett par decennier sen.
Nu är det ju dessutom nästan bara miljöfordon inom lokaltrafiken och de flesta resonerar att det blir billigare med en privatbil som kör på alternativt bränsle jämfört med de som drar bensin. Go Tokyo!

Jag stannar till för att dricka lite vatten och stretcha brevid en av grupperna med folk i alla åldrar som alldeles tysta står och tränar tai chi på en liten pir. Mitt emot oss skjuter det ganska fina Tokyo Tower upp, som ju också är en kopia, fast av Eiffel tornet i Paris.
Bakom det täcks stora delar av horisonten av skyskrapor och jag ser en av de mycket futuristiska heliport:erna på en av dem. Det är ganska mycket helikoptertrafik i stan och flera av ambulansflygningarna går just till St. Lukes International Hospital i Tsukiji.

Jag tänker på gårdagens manuskript som jag fick för genomläsning till Japanese Electrochemical Society's senste nummer. Jag blev nämligen ombedd att skriva en artikel om hur det var att vara den enda svenska, kvinnliga forskaren på Tokyos Universitet och att bo i Japan.
'Publikation som publikation' tänkte jag, men insåg att mina annars så snabba fingrar hade svårt att knepa ihop en bra bild över vår tid här. Att komma till ett land som detta har ju nästan inneburit fler intryck och erfarenheter än jag har samlat tidigare under min tid som vuxen. Jag fick verkligen tänka efter hur jag skulle vinkla texten och fick även en ganska bra genomkörare över de senaste 10 månaderna.

I kort skrev jag vem jag var, hur det kom sig att vi hamnade i Tokyo och hur jag uppfattade min arbetsmiljö. Jag nämnde flera saker som jag verkligen gillar med landet (renheten, äventyren, mötena, säkerheten) och de som jag skulle vilja ändra på (språkkunskaper, organisation, stelheten).


Skulle onekligen vara ett äventyr med en sådan här krabat i golfbagen

Jag skrev också om erfarenheten att vara utlänning i ett, som jag upplever det, ganska främlingsfientligt land dvs hur det känns att stå helt utanför ett samhälle när man tidigare har haft en självklar plats i sitt förra. Även om det låter hårt är det också positivt, eftersom det samtidigt ger andra möjligheter och framför allt en annan frihet.

>
Något vi utlänningar fick rejäl hemlängtan av på senaste middagen

När jag passerade bron på tillbakavägen tänkte jag på den långa resa vi gjort för att vara här just nu. Det har varit en hel del hinder på vägen, men vi har klarat det hittills och jag tror att det kommer att gå vägen även framöver.


Min bättre hälft som gjort resan möjlig

Jag kryssade snabbt mellan sushigubbar och kvinnor som sålde grönsaker och tittade leende på turister som stod och gapade i klungor. Jag tänkte på hur vi själva stått precis likadant och tittat på saker som vi inte ens var säkra på hade varit i havet under vårt första besök på marknaden.

Jag gick förbi vår lilla 7/11 som ligger lite undangömd där man gratis kan ta ut pengar och tog ut matkassan. Jag tänkte på att vi inte hade haft en aning om uttagsavgifter eller hur man betalade räkningar samt alla de väldigt frustrerande besök på den 'engelska' banken innan vi fick förklarat för oss hur det funkade.
Jag tänkte vidare på att jag nu gick med ganska mycket kontanter på mig genom en park, var en ensam tjej och att jag skulle sedan lägga dem hemma hos oss i en liten ask.
I UK hade jag blivit rånad innan jag ens kommit hem. I Göteborg hade man varit orolig över att ha kontanter hemma om det skulle bli inbrott.
I Tokyo står det sju poliser utanför vår 'Koban' (polishytt) och jag har precis sett tre bilar med två poliser i varje under de 500 m jag har gått från fiskmarknaden. Här blir man tagen åt sidan och de förklarar ingående, på japanska, att man inte bör gå mot röd gubbe 'för allas säkerhet'. Det är lite annorlunda än hemma alltså.

Jag plockar upp ett paket mjölk på vägen hos 'Yamazaki food' och flinar åt att jag nu vet vilken förpackning som innehåller mjölk från kor, soyamjölk och grädde. Det var verkligen inte fallet i början heller och vi kom hem med både det ena och andra ibland.
När jag kom ut från affären stod det tre västerländska tjejer med kartan i högsta hugg. Två vänliga herrar i pensionsåldern hade stannat för att hjälpa till och när jag hörde 'jamen va faan, han sa precis att det var åt andra hållet' på svenska, insåg jag att jag måste ställa upp. Vi har ju upptäckt att japaner är mycket hjälpsamma, även när de inte kan.
Jag slog vansinnigt proffsigt in adressen dit de skulle på min iPhone, pekade på kartan och de blev jätteglada.
Jag blev också väldigt nöjd, tog min mjölk tillsammans med mina djupa tankar och styrde kosan hemåt.
Jag hade nämligen precis insett att jag blivit lite av en Tokyobo.


En glad Tokyobo

Ka bloggar om det senaste

Vad gor vi nu for tiden? Varfor hor vi aldrig av oss? Det var alldeles for lange sen vi skrev..

Joda, livet tuffar vidare har i Tokyo. Sedan vi var i Kyoto har det ju hant bade det ena och det andra; den absolut storsta forandringen ar saklart att min superduktiga make har fatt jobb pa Goldman Sachs! Jag ska inte spoilera hans haftiga historia angaende detta, men vill bara saga att han nu nastan har jobbat klart sin forsta vecka och att han fortfarande ar vid liv. Han ar vansinnigt trott nar han kommer hem och somnar nastan direkt efter middagen, men sa ar det alltid nar man byter arbetsplats de forsta veckorna. Tycker ofta att man till och med kanner sig lite lost det forsta aret ibland nar man har nytt jobb eller nya uppgifter, fast det gar helt klart i vagor. Det viktiga ar att man kommer ihag att man inte kan kunna och forsta allt i borjan, for det gor ingen, och att man blir duktigare och snabbare for varje vecka den forsta tiden. Jonas ar valdigt bra pa att just tanka positivt dock, men detta ar en av jordens tuffaste marknader, och nar man har riktigt duktiga kollegor fran hela varlden brevid sig, ar det ibland svart att kanna att man har nagot att komma med. Da galler det att ta det valdigt lugnt, koncentrera sig pa framstegen, lara sig av misstagen och slappa dem, samt ta en dag i taget; alla klyschor jag kan typ, men det stammer.
Han ar ju saklart valdigt stilig nar han gar ivag med kostym, slips och finskor varje dag, men far man inte ha pa sig varken minikjol eller skinnbyxor, sa ar det inte sa mycket att valja pa. Pa allvar, det star i hans kontrakt..
I helgen ska vi ut och shoppa till honom och vi har snackat med familjen om att fa hitskickat tex skjortor. Det finns nastan inga klader i normala storlekar (storsta kostymerna vi har sett slutar pa ca 180 cm o J ar 194..) och han har dessutom tappat omkring 10 kg, sa inget han packade fran Sverige passar sa bra langre. Har ocksa fatt nys om en skoaffar med hans storlek, men annars far vi bestalla pa natet; skor ar svart dock eftersom man ofta vill prova just finskor sa att de sitter bra, speciellt om man ska ga i dem hela dagarna pa jobbet. Dessutom letar vi en ny attachévaska och klocka, men det kommer bli enklare.
For mig ar det ocksa en stor omstallning, fran att vara mycket bortskamd med att ha sallskap hela morgonen, ofta ses vid lunch och sen komma hem till en stor kram pa kvallen. Nu far man en kort frukost ihop, ses eller hors inte under dagen och kommer hem till en tyst lagenhet. Jag far se det fran den ljusa sidan dock: ar man forst hem far man helt bestamma vad det blir till middag och man behover inte diska! Och man far laga mat till vilken musik man vill, hur hogt man vill! Det senare ar inte nagot man kan ta for givet i en etta namligen om bade ar trotta och hungriga nar man ska samarbeta i koket..
For min del var det riktigt tempo pa jobbet efter vi kom hem fran Kyoto, pga forberedelser for konferens och forskarbesok i USA. Jag flog forst jumbojet fran Tokyo till San Francisco och bytte dar till ett litet propellerplan till UC Santa Barbara for Solid State Protonic Conductor nr 15 (SSPC-15) konferens.
SSPC-15 var helt smashing! Campus lag precis pa stranden, det var sol och ca 30 grader med normal luftfuktighet och vi sag en mass delfiner, pelikaner och stora havsornar. Klipporna var vita, precis som vid Dover och stranden var hur lang som helst.


Kustlinjen precis neranfor campus dar vi badade mellan presentationerna

Manniskorna var forskare fran hela det globala protonsamhallet i alla aldrar; manga kanner jag val sedan tidigare och har saklart saknat dem en hel del, sa det var verkligen superkul att ses. Sedan lar man ju kanna de flesta som var nya ocksa, sa ens natverk brukar oka ganska kraftigt efter en san har konferens. Vi hade ett spackat schema, men det blev tid for vingardstur, biljard och bad. Saklart var man tvungen att bada i Stilla havet och det var lagom kallt! Maten var helt sanslost god och jag at pizza eller hamburgare varje dag under hela vistelsen; tank riktiga stenugnsbakade pizzor med parmaskinka, oliver, farska orter, mozzarella etc pa och hemmagjorda hamburgare med bacon, avocado, ost och jalapeno. Sedan var det riktig pasta, sallader med tomater, spinat, sparris, groddar, fron, rodlok, ruccola och saser. Och potatis i alla former. Och varje kvall var det ostbricka med kallskuret och hur mycket frukt som helst och vin, riktigt vin som var gott. Det var ocksa fika varje for-och-eftermiddag med riktiga bakverk som inte smakade rakor eller tang. Jag at inte fisk, nudlar eller ris under hela vistelsen och i slutet av forsta veckan fick jag tanka om angaende min garderob.. De fina konferenskladerna som jag hade inhandlat hade plotsligt blivit sa sma (!), men det gjorde inget och var sa vart det. Desutom rinner det ju av en sa fort man satter sin fot i Japanland igen, sa nu ar allt borta, och hade man bott dar hade man saklart tranat regelbundet. Och sprungit pa de vita klipporna eller langs stranden och tagit sig ett dopp pa vagen tillbaks.. Helt magiskt!

Vidare tog ca 15 pers plan igen till Sakramento och akte shuttle till Davis for forskarmote pa universitetet.


Davis tagstation med sitt "Davis Tower"; lite gulligt nar man kommer fran Tokyo..

Det var en liten sovstad som var lite mexikanskt inspirerad, folk var valdigt trevliga, jag kunde tjuvlyssna pa alla konversationer och forsta vad de sa och bilarna var helt enorma. Allt var superbilligt och det ’lilla’ snabbkopet pa hornet var lika stort som ICA hemma. Avstandet ’ett kvarter bort’ var en promenix pa latt 10 minuter, sa det ar verkligen ett stort land.

Sedan blev det Berkeley for att kolla in deras Advanced Light Source Division Lawrence Berkeley National Laboratory; det vara bara jag och min professor vid det laget, eftersom resten hade akt tillbaka till sina hemland eller dar de jobbar. Det var haftigt att kolla in stallet som samarbetar mycket med NASA och som man har sett en del pa film; om det filmas fran motsvarande synkrotronhallar, brukar det vara harifran. Campus var enormt och hade tom egna affarer och riktiga bostadshus pa omradet; det var alla discipliner och lag delvis i en backe, sa langst uppe pa toppen dar vi var kunde man se ner i San Fransisco Bay pa Golden Gate Bridge och Alcatraz. En del grasmattor ar for branta att klippa med maskiner, sa dar har man getter som gar och betar; det blir riktig lantkansla alltsa pa vissa hall!


Utsikt fran Light Source ner over SF Bay med Golden Gate bron och Alcatraz i mitten

Pa kvallen stack jag till ner till San Fransisco sjalv med BART (Bay Area Rapid Train) och hittade ett hotell mitt i smeten som hade en drive och hade rum for ca $100, som normalt sett kostade $300. Var ett jakla drag i stan och jag bestamde mig for att kora hard shopping tills jag droppade; borjade dock med en svang ner i Castro, som ar kant for sina gaykvarter och Queen’s houses (de fargglada travillorna man ser pa TV som alltid ligger i backar). Det myllrade av folk, gatuartister och harliga affarer; jag blev dock ganska matt efter ett tag, sa gick in pa en delikatessaffar och kopte ost, korv, lite pickles, kaviar etc etc for nastan ingenting till en picknick pa rummet. Pa vagen hem fick jag dock syn pa flera klad- och skoaffarer som hade oppet till 22, sa jag lamnade maten, och begav mig ut igen. Hela tre timmar senare var jag tillbaka och hade nog tio kassar med mig.. Underbart! Sen blev det SPA, picknick och Greese.



Ingangen till Castro, dar det bland annat stod nunnor som skulle omvanda alla syndare; jisses..

Dagen efter var det BART igen till flygplatsen, pa ett American Air och lyfte ca 12 for att landa 21 local tid i Boston. Det var riktigt coolt att se hur landskapet forandrades under en, fran soliga CA till klippiga Colorado, inlandet och slutligen dimmiga ostkusten. Egentligen tog det sex timmar att flyga, men man hinner ju med tre tidszoner, sa jag forlorade nastan hela dagen i tid. Boston var skitigt, dimmigt och ratt; folk sag ut som i Hull, men alla var valdigt trevliga. Fick dock en Jamaikansk taxichauffor, som snackade i telefon, rattade pa radion och konstant letade efter saker i handskfacket korandes i ca 90 km/h i Bostons tunnlar, sa jag var inte helt saker pa om jag skulle ta mig fran den resan levande. Gick fint dock och anlande till mitt B&B dar en 60-arig, nastan 2 m lang skejtare oppnar dorren; det var valdigt fint och modernt, med flat screens och surround ljud i nastan alla rum + mycket smakfullt inrett. Det var ocksa nagon typ av kampsportsgrej i stan, sa nastan alla de andra gasterna hade svart balte i diverse, fick man redan pa vid frukosten; da traffade jag ocksa 60-aringens man, som var en lika lang och gammal rocker. Den ena var fd matematikprofessor och den andra arkitekt, men hade trottnat pa sina karriarer och tyckte att de hade ett for stort hus (det var enormt). Coolt.
Jag blev sedan hamtad av tva mycket glada herrar, den ena var en liten jultomtsliknande man som var den ’stora’ professorn jag hade haft kontakt med och den andra en postdoc, precis som jag. Massachusets Institute of Technology (MIT) var inte alls like hightech som jag trodde det skulle vara; jag blev lite starstruck dock nar jag gick i korridoren dar Stellan Skarsgard och Matt Damon hade sitt forsta mote i Good Will Hunting. Sedan markte jag den goda andan i och med en polisbox som var upphissad pa det hoga taket rakt ovanfor ingangen; det var studentforeningen som varje ar tog nagot fran den lokala poliskaren och satte pa taket pa sin skola. Ett ar hade de lyckats hissa upp en hel polisbil; respect.


MIT's huvudingang med en polisbox pa taket; jag trodde i och for sig att det var en bajamaja forst, sa det var ju klart battre med en polisbox.

Min presentation gick jattebra och det kandes att jag har legat i hardtraning i Japan. Vi presenterar ju flera ganger i veckan har ibland for mer eller mindre stor publik, sa jag blev inte ens nervos nu; skont. Jag kunde svara pa alla fragor och det blev en ganska lang diskussion efterat, sa jag var mycket nojd. Pa kvallen var det utgang med gruppen, men da var jag sa himla trott och skulle med plan till Chicago tidigt pa morgonen, sa det blev avrundning, packning och sangen for mig innan kl 21.
Morgonen efter blev det alltsa normalstort plan till Chicago och sen direkt transfer till en jumbojet mot Tokyo; vi kunde inte flyga over Still havet tillbaka, pga tyfonperioden, sa det blev en lang stracka upp over Anchorage, forbi Berings hav och sedan soderut mot Tokyo. Totalt tog det 16 h fran Cicago till Tokyo, vilket ar det langsta jag har flugit nagonsin och vid det laget var mina fotknolar helt borta. Somnig och langtansfull stapplade jag pa Narita express mot Ueno station, for att byta till Hibiya line och mota Jonas vid Tsukiji. Det blev ett mycket kart aterseende och efter sushi och en dusch sag vi Shogun tillsammans i ca fem minuter, innan jag slocknade pa Jonas mage..