Sydafrika dag4

Sista morgonsafarin, lika delar vemod som ivrighet att komma upp och se den underbara naturen. Fortfarande mätt sedan middagen kvällen därpå studsade jag ur sängen och drog på brallorna. Väskan var redan packad och klar som tidigare dagar, så nu blev det en tidig frukostkaffe. Jag bytte jeep sista dagen för att ge plats åt vår axelskadade deltagare i den bil som enligt uppgift hade en försiktigare förare. Hade jag suttit i fel bil hela veckan?

Eftersom vår guide hade fått uppgifter om att de siktat vildhundar i den nyare delen av reservatet satte vi iväg ditåt. Det var betydligt kallare denna dag, så jag huttrade lite när solen skymdes bakom bergen. Vildhundar är idag mycket sällsynt och minns jag inte fel så sade de att det endast fans 350 vildhundar kvar i Afrika. När vi kom fram till platsen så var de mycket riktigt där. 7 stycken varelser som jag snabbt misstog för att vara hyenor. De låg och kalasade på en impala som de hade fällt på morgonen. Det var mäktigt att höra krasandet när de enkelt tuggade sönder revben på impalan.


Frukost på vildhundsvis

Vi åkte sedan vidare till ett vattenhål där man siktat två lejon. Återigen helt riktigt. Min spontana känsla var att spåraren och guiden i denna jeepen hade mycket bättre koll på sin omgivning och kommunicerade bättre med de rangers och vakter som jobbade i parken i övrgt. Vi kom rätt på djuren direkt. De låg lugnt och drack vid vattehålet när vi kom fram och brydde sig inte alls om vår närvaro. Däremot låg de spänt och lyssnade och väntade efter villebråd som skulle våga sig fram. De var tydligen hungriga och brykade ligga och lurpassa vid vattet om morgnarna.

Redo att anfalla?

Vi åkte vidare till nästa vattenhål där vi kunde sikta apor, giraffer och vår gode vän Pumba. En fet vårtsvinshane som inte visste om att han skulle vara rädd. Normalt blir de livrädda när man kommer och springer med sträckt svans på sina kort ben så fort de bara kan. Men Herr Gris var riktigt cool och stod länge kvar i solen och lät sig bli fotograferad.


Pumba

Efter en klassisk kaffe med blåbärsmuffin blev det frukost vid campen. På vägen stannade vi till och kikade på Dan Olofssons villa på området. Det är Dan som äger Epsilon och som äger och byggt upp Thanda. Vi såg endast villan på håll, men jag kan utan tvekan säga att jag är redo att flytta när som helst!

Efter en snabbfrukost sprang jag iväg och fick min morgonmassage. Det var nog pricken över det stora I:et på Thanda-vistelsen. Synd bara att det skall vara så grymt svårt att hålla sig vaken. Massören kunde lätt lurat mig på halva massagen om hon velat. Eftersom schemat var så packat så fick det bli en snabb lunch direkt efter massagen. Vi tog en sista bild tillsammans och åkte vidare till Richards Bay för byte mot Johannesburg.


Bild från sista lunchen

Snart satt vi på flyget på väg från Thanda. Ett tvåmotorigt propellerplan. Det blev en bra stund att sitta och reklektera över vad sjutton det var som hade hänt egentligen. Hur kan man hinna uppleva så otroligt mycket på tre dygn? Svaret kan vara att man skiter i att sova. Sömnfacit inklusive flygresan landade på ca 16h på fyra dygn. Sedan sov jag inget vidare natten innan resan heller, var alldeles för upprymd över resan. Inte konstigt att man hunnit med mycket!

I Johannesburg blev vi uppmötta av en guide som kunde varit Dame Ednas Sydafrikanska syster. Hon såg till att vi kom tryggt till hotellet och fick veta allt vi kunde tänkas vilja (och inte vilja) veta om Johannesburg. Det var riktigt intressant, men det hade nog varit nyttigt med en andningspaus för det gode guiden. Hon måste pratat bort flera hundra kalorier på den 45minuter långa bussresan.

Hotellet var toppmodernt och det drillades flitigt inför fotbolls-EM. Vi åt en god middag på hotellrestaurangen på kvällen tillsammans innan vi alla bestämde att det skulle bli en tidig sänggång. Tog inga bra bilder från hotellet eller restaurangen. Får bli en halvtrist lobby-bild:


Hotellobby med Epsiloniter

Sydafrika dag3

Kändes som att jag precis somnat när jag hörde guidens röst utanför tälten. "Wakeup-call, time to get up"

Klev ur sängen likt en björn som går ur ide efter vintern och styrde mot duschen. Måste vinna några timmar, tänkte jag. Noterade att det satt en ödla på draperiet men var för trött för att bry mig. Tog en snabb och riktigt kall dusch och passade på att borsta tänderna samtidigt. Packade ihop väskan eftersom vi skulle checka ut direkt på morgonen och insåg att jag inte hunnit se "Tented camp" i dagsljus. Halvtimman gick ovanligt snabbt och snart kjom guidn och hämtade oss för en kopp kaffe å skorpa. Den satt där den skulle.

Vi fick återigen en fantastisk morgonsafari. Första stora djuren för dagen blev två elefanthannar som var ute efter frukost.


Frukost

Nästa notering var två lejonhannar som låg och betraktade varandra med spänd blick. Det var far och son som tävlade om att bli alfa-hanne i området så vi hoppades på lite action. Fadern var fortfarande den starkare av de två, och denna morgon kunde sonen inte samla mod till sig att testa sin styrka. Vi lyckades fånga faderns imponerande gäspning på bild och kan på något sätt förstå varför ett slagsmål inte kändes så lockande.


Morgongäsp

Fick på nytt en välsmakande kopp kaffe och en blåbärsmuffin vid det numera traditionella stoppet på safarin innan det bar hem till frukost. Kände mig ganska dimmig i skallen hela morgonen på grund av den numera ganska stora sömnskulden, men längtade inte mindre efter frukosten för det.
Även denna morgon var bordet lika generöst uppdukat. Energin återvände som i en dålig Rocky-film, helt makalöst men välkommet. Vi hade vid detta laget börjat vänja oss vid att ha naturen runt knuten, och strax nedanför frukostbordet kalasade familjen vårtsvin på vildgräs och vatten - ivrigt påhejade av ett gäng kodos och impalor. Impalorna var brunstiga under tiden vi var där, så v fick höra en hel del lustiga ljud från dem titt som tätt.

Efter frukosten hade vi teambuilding och presenterade oss för gruppen. Detta skulle vi egentligen gjort dagen innan, men då drog rättvist nog besöket på skolan ut på tiden. Vi hann också med lite mer avslappnande teambuildning runt poolen efteråt då halva styrkan samlades i en av stugorna. Vi frågade innan vi gick ned om de kunde komma med med ett par öl till oss, och vi hade knappt hunnit doppa oss innan det dök upp en servitör med två stora ishinkar med öl. Givetvis framburet ända till poolen. Lyx!

Innan vi skulle mötas upp för lunch kollade jag upp morgondagens program och upptäckte en välkommen lucka på två timmar i programmet direkt efter frukost. På vägen upp till huvudbyggnaden passade jag därför på att gå inom spa:t för att boka en timmas avslappningsmassage. Var ju tvungen att passa på och vila lite också i det annars så tuffa programmet! ;)

Direkt efter lunch åkte vi ut på ny safari. Vi siktade en grupp lejon som låg och kalasade på en nyfångad gnu. Det luktade riktigt illa från kadavret, trots att det var nyfångat. Hann även se en hord giraffer och på nytt ett par noshörningar. Det vi saknade nu var leoparder, sedan skulle vi ha sett "The big five". Bufflarna hade vi sett dagen innan. Även dessa luktade primitivt lång väg! När den andra bilen anslöt till vår fick vi veta att de hade sett en leopard. Den var för snabb för att de skulle hinna få upp kamerorna, men det e ju inte bilderna som räknas.

Näst på programmet stod ett besök i en Zulu-by. Det började mörkna och vi åkte direkt från safarin dit. Vi kunde på avstånd höra de mäktiga trummorna och deras kraftfulla sång. Mycket stämningsfullt! Vi körde in i ett inhägnat område och kom fram till trästaketet som utgjorde byns yttre gräns. Vi fick ett glas välkomstdryck och fick sedan komma in.



Vi bjöds på root-beer i en klassisk tipi-liknande hydda och fick berättat för oss hur de levde i byn. Inne i hyddan skulle männen hålla sig till göger och kvinnorna till vänster. Det var av gammal tradition så man gjorde för att bäst skydda sig. Männen hade spjut som de med stor kraft kunde skydda kvinnorna med och behövde därför högrarmen fri för att kunna kasta.

Efter besöket i hyddan blev det klassisk underhållning med Zulu-dans och sång. Dansen går ut på att med full kraft och med sträckt ben stampa så hårt man kunde i marken för att vinna männens eller kvinnornas gunst. De var riktigt viga och kunde med enkelhet sparka med benet långt över huvudet ned i marken med full kraft.


Barbystade kvinnor som stampar


Här trodde jag att kvällen var på väg att ta slut, innan jag insåg att något var fel. Det knorrade i magen... Vi satt upp i jeeparna och blev körda rakt ut i bushen. Där hade de dukat upp med bord, stolar och dukar och porslin som på den finaste restaurang. Vår kock hade ramlat och slagit i huvudet, så han var hemma och tog igen sig. Istället hade de flugit in en ny kock från Johannesburg bara för att laga midag till oss. Ha ha, helt otroligt!

Till middagen bjöds det på traditionella Sydafrikanska kallrätter, en enorm grillbuffé och sedan en fantastisk efterrättsbuffé. Min första tallrik av varmrätten huserade krokodilkotletter, kycklingspett, vårtsvinskorv, lammrack och oxsvansgryta. Till detta rykande varma primörer och klassiska sydafrikanska potatisrätter. Till detta serverades ett lokalt Cabernet Sauvignon.


Återigen världsklass!

Vi var hemma vi 22:30 snåret när en av tjejerna drog sin axel ur led. Det hade hänt förr och hon var nyopererad i båda axlarna. Jag fick plötsligt svårt att behålla maten och var nära att svimma. Mindes hur grymt obehagligt det är att få en axel ur led och mådde riktigt sympati-kasst. Hon var en riktig kämpe och lyckades efter en lång pina få axeln nästan rätt. Efter denna pärs somnade jag som en stock och fick +6h i sömntidbanken.

Sydafrika dag2

Väckning klockan 05:00. Inga problem. Trots fyra timmars sömn studsade jag ur sängen, det skulle ju bli safari! Mindes den sista tanken från natten innan och kom samtidigt ihåg nästa mening majoren brukade predika.
"... Borstar du tänderna vinner du en timma. Och tar du dig en dusch, ja då vinner du två".

Tog mig därför en snabb dusch och borstade tänderna. Tog på mig rena fräscha kläder och kunde konstatera att majoren haft rätt. Det kändes som att jag sovit sju timmar. Minst!:)
Till saken hör också att allas packning hade anlänt efter middagen dagen innan. Även min!
Fick med andra ord en liten gratis shoppingtur, sånt kan höja humöret även på den mest surmulne!

Eftersom jag var färdig först så ställde jag mig utanför stugan för att insupa lite morgonluft innan Andreas blev klar. Snart hörde jag ett dovt morrande/stönande från vad jag tyckte var buskarna ett par meter bort. Tog det säkra före det osäkra och tog ett steg in i stugan och kollade med Andreas om det var han som var lustig på morgonen. Han förstod inte vad jag menade, så jag gick in och stängde dörren. Vi ringde upp till receptionen och frågade om de var på väg att hämta upp oss. De var de. Snart knackade det på dörren och utanför stod en av guiderna med en bössa under armen. "Vi har ett par lejon som stryker runt stugorna, så håll er nära mig" Så det var lejonen jag hade hört, bara några meter bort... Tur att man bortat tänderna och duschat så man inte var trött och blev frukost.

Tog en kopp kaffe och hoppade upp i Jeepen. Vi skulle hämta upp ett annat gäng som sovit i tält under natten. Vi skulle bo två nätter i stuga och en natt i tält var det bestämt. Började redan se fram emot tältnatten efter besöket av lejonen.

På väg till tälten stötte vi på tre noshörningar som stod och åt frukost på vägen. De var totalt ointresserade av att bli störda i måltiden och ignorerade oss totalt. Vi fick därför ta en rejäl omväg mitt ute i terrängen för att försöka ta oss runt och hit väge längre fram. Tack vare lejon och noshörningar blev vi 45 minuter sena till upphämtningen. Inte varje dag man kan skylla på det? ;)


Hunriga noshörningar

Det blev en fantastisk morgonsafari där vi fick se geparder, elefanter, giraffer, zebror och impalor. Önskar livet kunde vara lika fantastiskt varje dag!


Trötta geparder

Efter två timmars ivrigt fotograferande och betraktande stannade vi för en kopp kaffe i morgonsolen. Det flög förbi en örn och vi kunde höra apor tjattra i träden. En giraff stod och betraktade oss över trädtopparna på behörigt avstånd. Mäktigt!

Efter kaffet åkte vi tillbaks till vcampen för frukost. Vilken müsli, vilka croissanter och vilket kaffe. Jag blir tårögd vid blotta tanken. Vi hade mjölkallergiker med på resan som valde att äta müslin torr. Det säger en del om hur ruskigt god den var! Sedan fick man dessutom beställa varm mat. Det blev en rejäl omgång av de kalla rätterna, och givetvis en av varje av de varma. Korv, omelett, bönor, bacon osv.

Nästa punkt på programmet var en av huvudpunkterna på resan. Att besöka Somfula High School som är en del i "Star for Life" programmet. De avslutar just nu sitt sista år, men är fortfarande sponsrade av Epsilon. Sponsring som inneburit att de kunnat byg skolan och ha lärare till skolan 1100 elever. Fantastiskt! Packade kläder för fotbollsmatch mot eleverna och satt upp i minibussarna.

Vi färdades genom ett fantastiskt landskap, och innan vi kom fram hann dessutom en av jeeparna som följde med få punktering. Vi gjorde en gemensam insats att skifta hjul och kunde blott någon halvtimma försenade anlända till skolan. vilken upplevese!


Elever i klassrummet

Vi fick först en intro av rektorn och gick sedan ut i grupper till klasserna där vi fick berätta om vilka vi var, vad vi gjorde och sedan ställa frågor till eleverna. De var i åldrarna 12-19 år och var nog lika intresserade av oss som vi var av dem. Efter besöket i klassrummen möttes ALLA upp på baksidan av en byggnad där vi välkomnades med allsång. Otroligt mäktigt, kände mig återigen som en kunglighet på besök. Vi delade ut gåvor som vi haft med oss från Sverige i form av fotbollar, reflexer, pennor, t-shirts med mera. De teckade genom att uppträda med klassisk Zulu-dans och sjunga ett par religiösa låtar för oss. Otroligt gripande och troligtvis mitt starkaste minne från hela resan.


Gåvor till eleverna

Därefter blev det fotbollsmatch mot skollaget. Det var varmt som bara den och vi var utan tvekan det fysiskt sämst förberedda laget. De hade oss som rundningsmärken under hela matchen, men på något närmast obegripligt sätt så lyckade vi ändå vinna matchen med 2-1. Fråga mig inte hur det gick till.. Jag hade inte mycket med den vinsten att göra i alla fall! ;)


Jag som rundningsmärke

Vi stannade ytterligare en timma och fick en rundtur på skolan. Pratade med eleverna, kastade frisbee och tog massvis med bilder. De roligaste för dem var att ställa upp och posera på bild, för att sedan se resultatet på kameradisplayen. Vi käkade medhavda lunchmackor och blev därefter vittne till en olycklig händelse. En av barnen blev påkörda av en bil på väg hem från skolan. Mycket tråkigt och ett bevis på att de lever ett mycket farligare liv än vi e vana vid. Jag såg inget av olyckan i sig eftersom det var 300 meter från skolan, men det hade tydligen gått ganska illa. Förhoppningsvis skulle barnet klara sig.

Så snart vi kom tillbaks till Thanda efter besöket på skolan blev det snabbt ombyte och mat. De hade dukat upp en festmåltid på uteplatsen, så det blev middag under bar himmel. Kvällen huvudrätt var mediumgrillad Kodo-biff (en typ av antilop) och var nog det godaste jag ätit i hela mitt liv. Minns inte vad jag åt i övrigt, för det var en närmast religiös upplevelse. Vinet var som vanligt suveränt gott till maten och stämningen var på topp.

Efter middagen skulle vi transporteras ut till tented camp. Det var vår tur att sova i tält, och olyckligtvis hade det blåst upp ganska bra efter middagen. När vi kom fram blåste det nrmast kuling i vindbyarna. Klockan hade redan hunnit bli midnatt och vi insåg att det bara var 5h till väckning fö morgonsafari igen. Nu hade vi blivit ordentligt trötta på grund av för lite sömn, omtumlande upplevelser och servicevänliga servitörer vid middagen. Det hjälpte dock inte nattsömnen nämnvärt. För även om tältet (40 kvm?) höll högsta kvalitet, med kamin, barskåp, dusch och toalett så blev det inte många timmar med John Blund. Det kraftiga ryckandet i tältduken i kombination med de primala ljud vi hörde från naturen utanför gjorde det MYCKET svårt att sova. Gissar på två-tre timmar under hela natten. Var i alla fall klok nog att packa väskan och lägga fram kläder innan jag lade mig för att sova. Mindes på nytt majorens kloka ord och drog i mig en liter vatten innan huvudet slog i kudden...

Sydafrika!

Insåg att det gått en hel månad sedan senaste blogginlägget, så nu e det dags att kavla upp ärmarna igen. Det har nog berott på en liten svacka i skrivandet som härleder från en månads småregnande, ebb på jobbsidan och lite färre happenings än vanligt.

Nu är jag dock sedan en vecka hemkommen från Sydafrika och en drömresa som äntligen blivit av. Vi hade en uppdrags- och rekryteringstävling på Epsilon förra året där jag lyckades bli en av 15 lyckliga vinnare.

Svältfödd på gott grillkött, landsbygd och sol tog jag vägen från Narita airport via Hongkong till Johannesburg där jag mötte upp övriga deltagare. Mitt bagage var dock inte lika villigt att följa med, så det fick bli en anmälan av förlorat resgods innan vi tog sista flyget mot Richards Bay. Trots bagageförlusten var humöret på topp, och skall jag vara helt ärlig tycke jag nog det kändes exotiskt att bagaget var borta. Hur löser man sånt?

Som tur var hade Epsilon beställt en extra reseförsäkring som innebar att jag kunde köpa kläder för upp till 3000 kronor omedelbart om packningen försvann. Vi blev upphämtade av personal från stället vi skulle bo på, och en av guiderna tog med mig inom city för att kunna kompletteringshandla. Det blev ett par sandaler, trekkingbyxor, två skjortor, t-shirt, 3par kalsonger och strumpor samt en deo och en myggspray. Tandborste fick jag en på flyget.
De övrigas bagage kom heller inte fram till Richards Bay, utan skulle komma med ett senare flyg under dagen. Det räknades dock inte som försvunnet utan bara försenat, och skulle anlända till Thanda senare under kvällen.

Väl framme vid hotellet möttes vi av trevlig personal med varma handdukar och välkomstdrinkar. Att kalla det hotell är väl egentligen fel eftersom vi parvis bodde i friliggande stugor på campen. Varje stuga var på 70-80 kvadratmeter med stor himmelssäng, badrum med badkar, toalett och dusch, ett soffrum med öppen spis, utomhusdusch, egen grillplats, stor solaltan med solstolar sittgrupp och rundad pool där vattnet rann över kanten ut mot parken. Dessutom gick en landgång ett tiotal meter ut mot parken där man hade en rundad "pergola" med vasstak, fotogenlampa och madrass med vinklade kuddar så man kunde och betrakta parken kvällstid.


Man kände sig som en kung!

Vi fick en lysande lunch som vi åt ganska snabbt innan det var dags at dra ut på första kvällssafarin. Shit vilket schema, man var sliten efter resan, men det kändes knappt tack vare förväntningarna och den grymma lunchen. Vi hann inte ens lämna "hotellet" innan vi fick besök av en fullvuxen elefanthanne som bestämt sig för att gå upp till lobbyn och ta sig en slurk i vattenhålet framför huvudbggnaden.


Törstig elefant

Vi tog sedan öppna jeepar och åkte till ett vattenhål i närheten. Jeeparna hade nio sittplatser baktill + förar och passagrarplats fram. Varje fordon hade en spårare som satt på en egen stol längst fram på jeepen. När vi siktade större djur eller rovdjur smet spåraren bak och satte sig på passageraplatsen. Varför skulle jag förstå senare.



Jeeparna såg ut såhär

Vid vattenhålet såg vi ett par flockar med impalor och en rejäl lejonhane som låg och tog igen sig efter ett skrovmål. Blev faschinerad över att vi kunde komma så nära utan att han brydde sig om oss. Fick veta att Thanda utsetts till världens bästa "Private Game Reserve" i år, och att det inte fanns så många fordon som gick på området. De höll god disciplin och störde inte djuren och därför hade de vant sig om man inte frångick mallen. Det var strängt förbjudet att ställa sig upp i jeepen, vifta med armarna eller kliva ur. Då kunde man själv hamna på matsedeln. Djuren ser jeepen som en enhet/ett djur och bryr sig därför inte om den. Om spåraren sitter fram i sin stol sticker han dock ut och kan bli attackerad.



Trött lejonhanne

Vi hann också se tre noshörningar, ett par giraffer och en zebra innan det var dags att lämna vattenhålet på grund av mörkrets inbrott. Halvvägs tillbaks stannade vi till med Jeeparna och klev ur. Det var helt kolsvart och stjärnklart på himlen så det blev riktigt stämningsfullt. Bak i jeepen hade guiderna tagit med barskåpet, så det bjöds på gott sydafrikanskt vin, torkad korv, öl och whisky till de som var sugna.

När vi kom tillbaks till campen hade det dukats upp till middag. Dessutom blev vi underhållna av Star for Life kören som kom på besök och sjöng afrikanska låtar för oss. Otroligt starka intryck. Hur skulle man kunna smälta all detta redan första dagen? Middagen platsade bland det bästa jag ätit i hela mitt liv, vinet och underhållningen höll världsklass och sällskapet var kalas.


"Star for Life"-kören

Efter middagen hade klockan hunnit bli närmre halv tolv, men fyllda av endorfiner från safarin beslutade vi att ta ett kvällsdopp i poolen. Jag och Andreas Angervik som jag bodde ihop med fick förstärkning av Mattias och Jimmy från stugan berdvid. Det slank ned ytterligare några öl innan det var dags att hoppa i bingen. Klockan hade då hunnit bli 01:00 och väckningen för morgonsafarin var beställd till 05:00.

Min sista tanke innan jag somnade var ett par ord från min Major i lumpen: "Möller, man behöver inte sova - bara man dricker vatten"...