torsdag 31 december 2009

Hej,

fick igår den hurtiga idén att jag skulle ta en joggingrunda vid Tokyo Bay. Det var troligtvis inget fel på idén och inte heller valet av klädsel, musik eller löpväder. Klockan var 08.15 och det var ca 8 grader och sol när jag lämnade lägenheten. Eftersom träningen legat ganska långt ned på prio-listan senaste månaderna började jag med "power-walk" med ansatsen att öka tempot på sikt. Utan frukost i magen var jag ganska sammanbiten, men fast besluten att det skulle bli riktigt trevligt. De första tre minuterna var gräsliga. Redan vi första övergångsstället stannade jag för rött och fick en ambulans med sirenerna på bredvid mig. Det var tydligen inte fullt så bråttom, för de stannade och började sedan ropa i megafonen på taket. Ah, de skall svänga vänster och vill inte köra över mig tänkte jag, och letade morgontrött med blicken efter andra bilar i närheten. Nej, det var bara jag och en ambulans i hela kvarteret. Tittade på ambulansföraren. Han såg stressad ut och satt med krökta armar likt en körskole-elev och stirrade rakt framåt. En alltför lång stund senare blev det grönt för ambulansen och de körde iväg i full fart. Ostbågar, tänkte jag och gick över gatan.

Passerade den lilla trappan ned till gångbanan utmed kanalen. Perfekt läge att pausa för en bild och skapa rätt sinnesstämning.



Mötte en ålderdomlig och fantastiskt rynkig löpare, till synes sponsrad av Adidas, men tre ränder från skor till toppluva och blev genast på bättre humör. "Ohaijo Gozaimas", bräkte jag och mannen svarade glatt likadant. Fortsatte därefter glatt min motionsrunda hejandes på förbipasserande utmed gångbana, trappor och broar i cirka en halvtimma innan jag stötte på ett par som tränade en hök och en uggla att flyga mellan sig. Var lite för upprymd för att komma ihåg att fota, så det blev tyvärr inga bilder från detta. Satt fascinerad en stund och tittade på det ovanliga skådespelet innan jag insåg att kroppen vaknat och det var dags att börja jogga.



Fick efter detta upp tempot ganska snabbt och hade till min glädje passerat en handfull friska morgon-motionnärer innan jag insåg att jag varit ute ganska länge och borde vända hemåt. Borde inte börja för hårt, tänkte jag och planerade att gena tillbaks. Kartan har jag ju sett innan, så det kan ju inte vara så svårt? Någon halvtimmas positiv löpning senare var helt borttappad. Visste att jag passerat 3 broar över vattnet och trodde hela tiden att jag visste var jag var. Hade kollat in höga byggnader för att kunna navigera tillbaks, men insåg sedan att många höga byggnader faktiskt ser likadana ut. Började fråga mig fram, började med en tandlös dam som glatt pekade österut. Började jogga, men kände av någon outgrundlig anledning att det var fel. Frågade sedan en annan person som pekade västerut. Självklart. Sprang vidare tills jag stötte på en polisstation. Gjorde ett nytt försök, och blott 15 minuter senare kunde jag sikta den välkända gröna skylten med en rallyförare på. Har sett den massor av gånger förut och visste att den pekade hemåt. Älskade fula gröna reklamskylt...



På vägen hem såg jag också en fantastisk skylt ovanför ett fönster som knyter an till rubriken, och vad passar väl bättre till nyås än just detta meddelande?



P.S. Alla som såg tecknat på åttiotalet, jag vet vart Yogi-bears kompis- fnissande hunden tog vägen. Han stadgade sig i Japan och bor nu hos en vit Japan med gult hår, blå byxor och röd jacka. Det e i varje fall vad skyltarna här i Tokyo antyder...

Ka bloggar infor nyar

Nu antligen har vi fixat gas, el, vatten, internet, tradlos router, hittat supermarkets i naromradet, registrerat oss igen pa civic office for alien registration (fortfarande himla kul att man ar en 'alien'), oppnat bankkonto, hittat uttagsautomat som godtar vara utlandska kort, borjat plugga spraket pa allvar, hittar hyfsat pa metron och gatt till jobbet ett par ggr. Awsome!




Forsta riktiga frukosten i nya lyan

Administrationen ar helt otrolig; trodde det var mycket byrokrati i Sverige, men detta ar nagot i hastvag. Ganska kul dock med alla stamplar och papper; en rolig grej ar att dar man ska signera pa officiella dokument ar utrymmet valdigt litet. Fattade inte varfor forst, men det ar for att man egentligen ska ha en stampel (hanko) med sina initialer eller sitt fulla namn pa Kanji, och inte skriva en signatur alls.
En liten detalj ar att mitt namn som man kan fixa en hanko pa kan betyda typ skogsfrukt eller tradfrukt. Jonas daremot blev mindre impad nar han fick veta att Jo = langsam eller hjalpande och Nas = aggplanta pa Kanji.. Var larare lovade att forsoka hitta pa nagot annat tecken at honom!

Maten ar helt bak o fram, men har riktigt borjat gilla den; vi gar pa ett par sma hak i veckan for att lara oss omradet och allt hittills har varit helt OK. Sushin och sashimin ar ju saklart helt otrolig, men det finns ganska mycket nudelhistorier som ocksa ar bra. Vart eget kok har ju fungerat mer eller mindre bra, med allt fran inget kok till nu ett ganska OK utbud av diverse porslin o grytor.
Haller pa att vanja oss vid gasspisen daremot, men tycker faktiskt att den ar helt overlagsen en elektrisk.




Helt religos upplevelse med riktig frulle inklusive yoghurt, kaffe med mjolk, cornflakes, agg och brod med smor!

Vi har fortfarande ingen kyl o frys, men det gar. Samma ar det med tvattmaskin och vi har inte hittat nagon laundromat an, sa det ar nasta uppgift + att vi maste ha gardiner. Det ar englasrutor och vi har tva jattefonster utan persienner, sa det galler bade insyn och varme.

Sen var vi och handlade all stadutrustning som man behover igar och efter den stadningen var det en helt annan lagenhet. Aven om vi bara varit har knappt en vecka, blir det en hel del damm och skrap nar man springer ut och in och hamtar mobler, packar upp etc etc.



Ledade moppar behover inte alltid bli langre i Japan; de kan ocksa ga av pa mitten om man forsoker krangla med dem.

Var nagot intressant however att komma hem med handtval som luktade som skurmedel fran den gula Ajaxflaskan och koksputs som osade koncentrerad klorin. Man blev ocksa nagot forvirrad nar vi fragade personalen om just skurmedel for golv och fick en sprayflaska i handen. Liksom, ska man da ga runt och spraya pa varje folvflack eller? Kandes inte helt optimalt. Fick tillslut tag i nagot som man skulle blanda ut i vatten. Gissa tre ggr vad det luktade? Jamen visst, Barnangens handtval.
Vi har pa prov hangt ut handtvattade klader for att torka pa balkongen idag, eftersom det ar ganska mycket smog och de kanske blir alldeles svarta. Man far se, man far se. Allt far pa nagot vis oanade konsekvenser har i Japan.
Vattnet smakar OK att dricka nu, men tror att vi har vant oss vid klordoften redan. Tappar man upp ett bad, luktar det verkligen simhall i hela badrummet. Battre det dock an att det doftar kloak som det gjorde i Barcelona om det var varmt ute och regnade for mycket.




Magisk kvallspromenix i Tokyo Bay

Allt ar ju som sagt valdigt annorlunda, men det jag tycker ar jobbigast ar att inte kunna lasa nagot alls. Man vet inte ens exakt vad man handlar och kan inte fraga for de snackar bara inte engelska. Sa det ar bara att plugga pa for sa har kan man ju inte ha det.
En annan lite konstig grej ar munskydden. Det ar precis som om hela Sahlgrenska har fatt utrymmas under operation och sen har man forbjudit all personal att ta av sig munskydden, men att de anda ska ut o mingla bland folk. Blev ganska paffa nar vi stod vid ett overgangsstalle och en man vande sig om, och efter en snabb blick pa Jonas och mig, fick upp ett munskydd fortare an kvickt. Han rusade sedan over gatan och nar han kom pa behorigt avstand drog han av det. Precis som om det ar han som ska vara radd for att fa exotiska sjukdommar av oss! Jag fick ett sant dar Ally McBeal ogonblick, dar jag ville springa efter och ropa valdigt hogt i en megafon, samtidigt som min man skule andades pa honom med stor kraft: 'Vi ar fran Sverige, dar finns INGET exotiskt for det ar for javla kallt, gubbj***l!'. Sansade oss dock och nojde oss med att kommentera 'Sanna borde man yxsparka i bakhuvudet' 'Totally' + asgarv.



Forsta middagen med grillad makrill, ris, sallad och adelostsas.. Mmm..

Ganska skont att vi inte har en TV tex, for da hade man nog fatt ett bryt; japansk TV ar ju fullstandigt vansinnig. De maste knarka innan de spelar in avsnitten eller sa ar det for manniskor som har knarkat nar de ser pa dem. Det ar iallafall knark inblandat, det ar jag saker pa.

Nu ska jag satta mig och skriva nyarshalsningar till mina nya medarbetare och andra bekanta som vi fatt har i Tokyo. Sen blir det japanskaplugg igen, for har gett mig fasen pa att jag ska saga atminstone ett par meningar pa personalmotet pa tisdag pa nya spraket; maste borja nagonstans ju. Ikvall ar det middag i Shibuja kl 20.00 och sen vidare till en skybar for att kolla in fyrverkerierna. Mycket nice! Gott nytt och god fortsattning ganget!

Ka.

lördag 26 december 2009

Ka bloggar fran nya lagenheten

Tack sa jattemycket for alla gratulationer! Fodelsedagen var smashing och jag fick en jattefin parfym av min man samt frukost pa sangen med skonsang. Det sista boendet hade en stracka pa ca 2m fran koket till sangen, sa Jonas tog den fram och tillbax ett par rundor innan hela 'Ja ma hon leva' var klar.



Uppackning av IKEA kartonger; nastan lika bra som julklappar fran tomten!

Pa kvallen fick gasterna bubbel, torkad blackfisk och hjalpa till att satta ihop de sista stolarna sa vi kunde sitta alla fyra. Sen blev det vitloksbrod, spaghetti och typ kottfarssas, fast jag tror jag rakade kopa kalkon istallet for notkott. Blev gott iallafall sa jag har inte undersokt det hela narmre.

Pa julen blev det svenskt julbord runt lunchtid, med kottbullar, prinskorv, rodkal, potatis, sill, nubbe, glogg, pepparkakor, knacke fran IKEA och japanskt julol. Blev lite vemodigt nar vi tankte pa alla hemma, men blev jatteglada nar vi fick samtal fran Sverige igen. Det var ivriga familjemedlemmar som onskade god jul fran ett tydligen valdigt snoigt Sverige. Ar ju nagot typiskt att den forsta vita julen pa flera ar intraffar nar man sitter pa andra sidan jordklotet. Ni far bygga snolyktor at oss istallet sa vi inte missar snon helt!



En svensk i Japan behover aldrig ga torstig

Lite laskigt var det dock att vakna pa morgonen av en jordbavning och de blev lite oroliga hemma nar vi berattade det. Det ar ju dock smaskalv hela tiden och japanerna verkar ju trivas har anda, sa det ar bara att vanja sig I suppose.



Mongosvenskar och deras traditioner

Sen blev det middag nara Shibuja med ett glatt gang bestande av arkitekter, kemister och dataingenjorer fran universitetet. Vi gick pa japansk restaurang med laga bord, fast man sitter med benen ner i ett hal och varje bord ar i ett eget rum med pappvaggar imellan. Jag har aldrig sett sa mycket mat och all dryck ingick.. Herregud!
Nar vi var nojda bar det ivag till ett karaokehus dar vi fortsatte festen och sjong oss hesa till klockan 05.00 pa morgonen.. Det var en riktigt kul jul! Nagot forfriskade efter all den gratis olen som ingick i karaokerummet, ringde vi sedan hem nar vi kom tillbaka till lagenheten. Hoppas vi inte skramde slag pa nagon!




Utsikt fran nya lyan och saklart 10e vaningen; jag har riktig hojdskrack..

Vi har en massa att fixa o ordna innan det kommer kannas som om vi faktiskt bor har; det visste vi saklart om men det kommer bli riktigt gott nar allt ar klart.
Idag har vi fatt en egen (!) internetuppkoppling men alla papper ar pa japanska. Blir ju lite problematiskt eftersom vi har haft ca fyra lektioner an sa lange.. Har dock oversatt det vi vill saga till installatoren via 'Babelfish'. Ingen snackar ju engelska, sa det ar verkligen svart att fa fram det man vill saga annars. Sag ut sa har i slutet iallafall:

Good afternoon,
Can you help us with the forms from NTT and OCN? Which information should be filled in where? How do we connect to internet from one computer? Thank you!

こんにちは、
NTTおよびOCNからの形態との私達を助けて頂けますか。 どの情報がところに記入されるべきであるか。 私達はいかに1台のコンピュータからのインターネットに接続するか。 ありがとう!

Funkade tillslut iallafall efter lite gester och pekande.

Sen ar det ju da nya 'Alien registration' kort som maste ordnas, men vi har iallafall hittat kontoret dar det hela ska ske, fast de har saklart inte heller oppet pa helgerna.
Vidare maste vi ju ha kyl/frys (omoblerat betyder ju att hyresgasten maste fixa det sjalv i Japan) och tvattmaskin.. Det ar dock bara att ta det lugnt och koncentrera sig pa en sak i taget.





Jonas julstokar

Igar var jag pa mote for Nanooptical Society in Japan; riktigt intressant och alla var valdigt nyfikna pa vem jag var och vad jag skulle gora har. Fick passande nog mina visitkort samma kvall, sa kunde lamna dem till alla de jag fick av sjalv. Blev en tjock hog tillslut, sa nu ska jag satta mig och forsoka reda ut vem som var vem. Svart med ett rum fullt av japanska herrar i morka kostymer och glasogon. De ar valdigt lika allihop..
Sen blev jag inbjuden pa middag med alla professorerna och det bar av till ett slags stekhus dar jag fick de konstigaste ratterna jag nagonsin har sett. Det absolut lustigaste var kex av manglade alyngel som man doppade i typ majonas och en salt sas med smaalar i kokosnotshalvor. Professorerna hade valdigt roligt at allt jag smakade och riktigt trugade i mig mat hela kvallen. De gillade nog ocksa att jag vagade hanga pa som ensam tjej, men det skiljer ju inte sa mycket fran hur det har varit tidigare pa Chalmers. Det at och skrattades och jag fick en massa inbjudningar till att komma till de olika forskningsinstituten och universiteten om jag ville gora delar av mitt projekt dar. Blev ocksa jatteglad nar jag sprang pa en japansk kille som var i Oslogruppen for ett par ar sen, som jag traffade i Kyoto forra aret. Han var tillbaka i Japan med sin fru och dotter och ville garna traffa Jonas och mig igen. Kul!

Tack sa mycket for era mail och inlagg pa bloggen! Vi saknar er allihop allt ganska mycket och det kanns bra att lasa om allt som hander hemma i Svedala. Ha det iallafall bast salange och god jul i efterskott samt gott nytt ar!

Stora kramar!
Ka o Jonas.

PS. Med bara fem portionspasar fick Jonas idag sin efterlangtade forsandelse.. SNUS.. Bliss! DS.

onsdag 23 december 2009

Färdigflyttat!!!

Nu e vi äntligen på plats i lägenheten, har packat upp våra saker vi hade med oss och inväntar nu ett flyttlass från IKEA. Den stackars chauffören har ringt 2-3 ggr under dagen och försökt prata japanska med mig, med dåligt resultat. Varje samtal har avslutats med att han gett mig en tidpunkt på engelska, och jag har svarat glatt och igenkännande. Detta verkar gjort mannen i luren glad, och någon eller några timmar senare har han ringt igen... Den senaste tidpunkten jag fått angiven är 18.00, hoppas att det är detta han velat få fram... Jag känner mig i alla fall som ett barn dagen innan julafton. KOMMER INTE TOMTEN SNART?

Eftersom det är Karinhs födelsedag på köpet så har hon sprungit ut på stan för att köpa lite god mat till ikväll. (Någon var ju tvungen att vakta lägenheten om tomten kommer). Vi har bjudit hem en svensk kollega till Karinh och dennes nyanlända pojkvän på middag, så det hade varit käckt om möblerna hinner komma innan dess! De skulle komma vid 20-snåret, så jag får plocka fram den snabba insex-nyckeln...

Dagen inleddes med sång och lyckönskningar från närmsta familjen. Samtidigt förberedde jag en "engelsk frukost" som Karinh önskat. Sedan blev det min tur att sjunga, ge present och leverera frukosten. Strax därefter kom vår lägenhetsmäklare och hämtade upp os med sin bil och körde oss till vår nya adress.

Zip: 104-0042
Adress: 3-10-10 Irihune, Chuo-ku, Tokyo
New City Residence Ginza Twin 1, Apt 1003.

Där sitter jag nu på golvet och bloggar via en oskyddad WIFI och hoppas att tiden eller IKEA-bilen kunde gå lite snabbare.

Sätter på lite skön musik så länge och dammar av mina gamla okunskaper i wiender-vals. Får passa på, snart kommer ju lägenheten vara belamrad med möbler...

// Jonas

lördag 19 december 2009

Ka bloggar lite kort

bor bredvid idrottsplanen stopp ett jävla liv stopp finns också en dojo snett nedanför stopp där väsnas de ännu mer stopp känner mig som en gammal tant stopp det luktar fisk i restaurangen stopp den ligger intill tvättstugan stopp det luktar alltså lika mycket fisk i tvättstugan som i restaurangen stopp lärde mig dock att andas genom munnen efter åren som servitris stopp så det är OK stopp ska till IKEA i södra Tokyo nu stopp om Jonas hittar sina T-shirts stopp kommer bli the shit stopp kommer få inreda med resväskor, säng och telefoner första månaden stopp spartanskt stopp


i japan är det viktigt att man vet vilken färg man tillhör stopp gissa vilken som är min stopp störtlöjligt stopp

fredag 18 december 2009

Äntligen!

Hej!

Nu har vi ÄNTLIGEN fått ett riktigt positivt besked gällande vår boendesituation.
Vi fick båda de två lägenheter som vi ville ha, tack vare all pappersexercis vi ägnat oss åt senaste veckorna. Mer om detta i slutet av bloggen.

Vi har i denna processen lärt oss en hel del om hur saker och ting går till i Japan och kommer sammanfatta detta i vår månadsrapport vid årsskiftet. En sak vi kan avslöja redan nu är att det kanske inte är superpopulärt att söka flera lägenheter samtidigt, men vafalls man måste väl ha utvägar? Har ikväll lämnat en lägenhetsagent lycklig och en annan ganska ledsen och bitter...

Vi har alltså fått den största och fräschaste lägenheten vi sökte, med det bästa avtalet. 1. Den ligger extremt centralt (nära Tsukiji, Ginza och Tokyo cental) 2. Vi behöver inte betala "key-money" = 1-2 månaders hyra. 3. Ingen hyra för resterande dagar i december. 4. Endast en månadshyra deposition. Den enda skuggan över glädjen är att vi inte får flytta in förrän den 23:e december, vilket innebär på Karinhs födelsedag. Men å andra sidan, vilken skön födelsedagspresent? :)

Vi valde att fira med lite vitt vin och saké. En oplanerad och improviserad video från detta event spelades in av Karinh, vilken kan ses nedan:



Men nu en återblick av vad som skett sedan vi skrev sist...

En sak vi glömt nämna: När vi frågade vår "hyresvärd" från första fakultetshuset om han kunde beställa en taxi åt oss eftersom det för en gångs skull regnade, rusade han iväg och bad oss vänta. Innan han försvann rablade han en obegriplig ramsa till sin kollega som lika snabbt försvann iväg. Snart hade vi en kopp rykande varmt grönt te i handen, och ett par minuter senare också en vit Chevrolet uppbackad med öppet bagagerum precis utanför entrén. "Vart vill ni åka?" frågade han, och vi bara gapade.
Japaner e helt otroliga på service! (Har vi sagt det förut?)

Sviterna efter vistelsen i "annexet" var märkbara. (Någon som minns sällskapsresan 2?) Redan dagen efter insåg vi att ALLA våra kläder stank av mögel (Vi tvättar fortfarande). Hur som helst, Karinhs medarbetare, dr Oyama, var vänlig och bokade in oss i deras privata gästrum vid deras boende på "Aqua Terrace". Det var ett enkelt lyxgästrum på 65kvm med alla tänkbara bekvämligheter till den otäcka summan av 200kr per natt (inkl städning). Kände oss som Kalle anka i husvagnen på julafton. Nästan som att vakna upp nytvättade, nyduschade med finkostymen på... Mycket high-tech!

Igår checkade vi in på vårt nuvarande boende, en professorssvit på 40kvm, mitt på campus, med utsikt över exercisfältet. Lyxigt, men dyrt. Skönt att äntligen få ett eget kontor, kassaskåp och en walk-in closet på rummet! ha ha Här e det definitivt inget mögel, och det e gratis att tvätta kläder. Praktiskt!
Man kan dock inte laga någon mat själv här, så ikväll blev det ett besök på "Hotto Motto" som e japanernas svar på McDonalds. Karinh fick en fesljummen fisktallrik och jag själv en låda friterad kyckling. Som man bäddar får man ligga! Mätta blev vi i alla fall.

Igår bar det av till Civic Registration Center för att bli certifierade Aliens. Proceduren var kort och enkel, och tog bara 30 minuter. Sedan bar det ned i underjorden för att färdas med Toei Line. Byggdes under den befintliga Metron, så långt ned att man nästan kan känna värmen från jorden inre, magman... ;)
Inklusive transportsträcka mellan rullbanden tog det nästan 10 minuter att komma ned!

Klockan tre släntrade vi in på Softbank, där vi ämnade skaffa telefoner. Efter 1½ timmas service var vi nästan klara, Karinh hade snabbsignerat sina papper för en ny IPhone och fick ge sig iväg för att möta upp nybekanta från svenska ambassaden för en fika på Starbucks. Själv stannade jag glatt kvar till 18.15 och kom med ett leende ut med 2 färdigkonfigurerade Iphones, två digital telefonanslutna fotoramar och ett högtalarpaket. ThaWife var riktigt nöjd när hon kom hem och fick se ThaMan med the Prylhög. Disco, disco, good good.

Kvällen firades med att äta krossad fågel på pinne med svart krydda (kan ha varit asfalt). Gott? Njae, men mättande...

Dagen efter svor vi att hämnas dessa ohyggliga smakupplevelser, och begav oss på nytt till vårt favorit-sushi-hak. Karinh brukar säga Bloody Hell, och jag instämmer. Fan vad gott! För 240 SEK fick vi en förstklassig 20-24 bitars sushi (minns inte antalet, åt snabbt) inkl. soppa, te och ett löfte om en kvällslektion om hur man förbereder en riktig sushi bakom disk. Kommer ni hit lovar vi att ta med er på en fantastisk sushi-upplevelse!

Så nu till kvällens höjpunkt...

VI HAR FÅTT EN JÄVLA SKÖN LÄGENHET!!!

Vi har jiddrat, trixat, fifflat, skickat, administrerat, baxnat, roddat och till syvende och sist fått vad vi önskat. Priset var högt, men nu har vi rott i hamn en lägenhet vi båda verkligen vill bo i det närmaste året. De som väljer att besöka oss kan inte få en bättre utgångspunkt till Tokyos hjärta och turistmål. Vi har för en gångs skull valt att bo mitt i smeten, leva på tionde våningen och ha det lite ballt. Får se hur det går, men vi tror det bli kanon.

Go kväll go vänner,

imorgon skall vi registrera våra "Hankos" (stämplar för underskrift) och åka till IKEA för att köpa möbler och förhoppningsvis glöggkryddor och kanske lite skinka.

// Jonas & karinh

tisdag 15 december 2009

Nytt temporaert boende!

Hej,

idag flyttar vi pa nytt till ett annat temporart boende. En av Karins kollegor erbjod oss att bo i deras gastrum de tva dagar som de inte hade rum at oss pa universitetet.
Kommer troligtvis inte att ha ngn internetuppkoppling lattatkomligt, sa det kan handa att det blir lite tyst har pa bloggen ett par dagar.

Pa torsdag flyttar vi till ett tredje faculty house och skall bo dar 4 natter. Sedan hoppas vi innerligt att vi antingen vunnit i lagenhetslotteriet eller fatt ett positivt besked angaende nagon av de lagenheter vi sokt. Hade varit gott att slippa bo i en resvaska till jul.

Hoppas ni njuter av lussebullarna, pepparkakorna och gloggen samt att ni inte satt fyr pa nagon lucia i helgen. Det kan bringa otur har jag hort...

// Jonas

lördag 12 december 2009

Gröna ostbågar?

Har varit på en spelning i närheten av Tokyo Tower ikväll.
Kul att komma ut och se lite mer av staden!
Spelningen var inne i ett tempel, vilket var oväntat och stämningsfullt. Trodde att dessa var lite för heliga för sådana aktiviteter, men man lär så länge man lever.
Karinh är barndomsvän med trummisen, Ola Hultgren, som också skrivit materialet till kvällens spelning. Kul att se så duktiga artister i action!

Vi mötte också två svenskar som jobbar på ambassaden och blev hembjudna på glögg & pepparkakor hos en av dem imorgon. Inte missar man chansen till lite varm glögg och gott sällskap!

Sedan till rubriken:

Sprang förbi ett snabbköp för att bunkra upp med lite tandkräm och fick på hyllan bredvid syn på en påse med gröna ostbågar. Är alldeles för nyfiken för att inte köpa en påse, och inte blev jag besviken...
I påsen fanns helt riktigt gröna ostbåge-liknande saker med små bruna fläckar.



Gillar man svamp är dessa att rekommendera, de var riktigt najs och smakade lite oväntat champinjoner! Hade gissat på sjögräs eller alger...

Nu e det film!

// Jonas

Oboy, vilket vacket väder!!!

Lordag morgon och aterigen stralande solsken. Skrev detta inlagg pa Karinhs jobb-laptop, sa det saknas svenska bokstaver med diverse ringar och prickar. Hoppas att ni kommer att kunna dekryptera texten i alla fall. Karinh sitter just nu vid den medhavda svenska datorn och jobbar ikapp med mailen. Hennes chalmersmail hade blivit avstangd sedan i mandags, sa alla som mailat Karinh under tiden far garna skicka mail till hennes nya adress istallet: eurenius@alto.material.t.u-tokyo.ac.jp.
Den gamla kommer inte langre att anvandas!

Vi ar nu incheckade pa ett annat Faculty House, med lite mer gammaldags interior...
Kanslan av deja-vu fran tiden i England blev ganska pataglig nar vi oppnade dorren till rummet och en valkomnande arom av unken heltackningsmatta motte oss. Vi tande ljuset till rummet och fick nasta glada overraskning, de hade haft den goda smaken att tapetsera vaggarna med blekrosa\vitblommig tapet med smakfulla beige inslag.


Som att promenera in mellan benen pa en frusen gris...

Vi slog pa AC:n och efter bara ett par minuter hade de stora englasfonstren immat igen och skapat ett subtropiskt inomhusklimat. For kannedom, sa har de temperaturen default installd pa 24grader och ac:n som standard monterad ovanfor en sang ”langt” bort fran fonstren (termostaten tror vi de monterat nara fonstren for AC:n flasar pa for jamnan). Detta forstarker kanslan av att ha tva olika klimatzoner i rummet. Nara fonstren behover man termobyxor och i sangen ett basturis. Mycket effektfullt! Annu haftigare blir det nar kondensen pa rutan tjocknat och borjat bilda ett vattenfall pa insidan fonstret. Varfor har vi inte tankt pa detta i Sverige? Dagtid nar det ar varmt ute forsvinner dock detta fenomen och utsikten blir kalas.


Bild mot det enorma akvariefonstret.

Doften i rummet ger oss ocksa en god anledning att tvatta om alla klader vi har med oss nar vi flyttat till nasta stalle, for att slippa lukta medeltid.

Vidare har vi fatt en sang som ser ut som en garderob, och jag ar inte ironisk nar jag sager att detta e riktigt praktiskt. Ar dock lite osaker pa var man lagger tacke och kudde innan man faller upp sangen. Testade att lagga kudden ovanpa garderoben, men eftersom hojden oversteg 2 meter hade nog denna yta nog aldrig dammats. Dammrattan som foljde med kudden ned liknade en normalstor duva. Njae, normalstor sparv i alla fall, men det rackte i alla fall for att skramma mig...


Bild av uppfallbara sangar + gristapet

I rummet fanns traditionellt morgonrockar/"kimonos". Dessa var dock manglade och starkta, sa de var helt stenharda. De vek sig knappt nar man lade dem pa badkaret. De hade också klibbat ihop av manglingen, sa de frasade festligt nar man vek ut dem.


Bild pa manglad morgonrock.

Idag skall vi springa ivag och satta oss i en park a plugga japanska ett par timmar, kanner att vi ligger ganska mkt efter pa det omradet. 3 manader om man skall vara exakt. Blir en spannande uppgift att forsoka komma ikapp.

Ikvall skall vi forhoppningsvis ga pa konsert. En av Karinhs vanner fran Ulricehamn skall spela i Tokyo idag. Skall bli skoj! Hoppas att det finns biljetter kvar.

Det senaste gallande lagenhetsansokningarna ar att bada vara formedlare nu fatt tillrackligt med information for att skicka ivag vara ansokningar!
For att citera Gert Fylking -Antligen!
Det spelar tydligen inte nagon roll att vi har kontanter i Japan att betala 4,5 manadshyror (forsta hyran + 2 manaders deposition + 1 manads formedlingsavgift samt brandforsakring pa 2000kr) . Det viktiga ar att vi har pengar pa banken!? Och eftersom vi inte far skaffa bankkonto i Japan forran vi har en permanent adress inser man ju snabbt att man ar fangad i ett moment 22 om man inte har utlandskt bankkonto med kontanta medel. Tur att man e forberedd! Vi var darfor tvungna att kontakta banken i Sverige for att med originalhandlingar pa spar och fondkonto bekrafta att det verkligen var vi som hade konton i Sverige. Denna lilla telefonsession tog cirka 4 forsok, 2 omladdningar av telefonkortet i lobbyn och kostade oss i slutandan cirka 450 svenska kronor. Detta eftersom vi ocksa i Sverige ar bra pa att vara losningsorienterade, hantera telefonvaxlar, koppla folk till ratt person eller avdelning, upprepa irellevant information, samt nar vi blir lite osakra hellre lagga pa luren an att stalla en extra fraga... :( Men jag var inte bitter. Ha ha

Dokumenten skulle vidare vara underskrivna, bevittnade och stamplade med bankens stampel inkl dagens datum, utskrivna, inscannade och emailade. Ett stort tack till bankkontoret i Ulricehamn, och framforallt Cecilia Bonander som loste detta pa mindre an 15 min nar vi till slut blivit kopplade ratt! Cecilia, du ar en angel!

Nu kommer det i alla fall att ta cirka 5 arbetsdagar innan vi kan fa besked om vi far nagon av lagenheterna. Haller alltjamt tummarna for detta!

Vi har fatt manga mail fran vanner och familj hemma, vilket vi ar riktigt glada for. Far ursakta att vi inte hinner svara i samma takt som mailen kommer in, men vi spenderar fortfarande mkt tid att hitta information, skriva ansokningar och nar vi far tid over blogga eller plugga. Det betyder givetvis INTE att vi inte uppskattar mailen eller inlaggen, sa fortsatt garna att skriva eller ringa pa Skype (dr_mylla) sa lovar vi att forsoka jobba ikapp mailen sa snart vi hinner! Blir lite enklare nar vi skaffat en router sa att vi bada kan vara uppkopplade samtidigt. Just nu far vi samsas pa en dator.

Ett stort tack ocksa for det grymma bildspelet vi fick pa Manana innan vi akte, det varmde verkligen!!! :)

Nu beger vi oss ut, i vad jag tycker liknar ett harligt svenskt varvader, for att plugga.
Ha det gott sa hors vi!

Jonas & Karinh

torsdag 10 december 2009

I afton dans

Sista kvällen i Mukougaoka Faculty House, vemod eller ett rent nöje?



Ensam i lägenheten svängde jag slarvigt ihop en grönsaksomelett (utan kött), till tonerna från lite nyladdad musik från Spotify. Grundade med lite Kansas - Carry on Wayward son, och Danzig - Mother. Invigda i spelkonsolvärlden vet vid detta laget att nostalgitrippen tagit mig till Guitar Hero 2, och lite närmare bestämt en liten stuga i Blekinge. I min vänstra hand huserade en besk GT (inte att jämföra med Falckska GT-virtuosens sommarfavorit) och i huvudet grodde en tanke om att golfsvingen nog skulle bli smidigare än någonsin förr. Skönt med lite semester innan vardagen slår rot!

Plötsligt kom en lycklig och vacker fru sladdandes genom ytterdörren i till synes samma sinnelag som undertecknad. Den svarta ryggsäcken klingade bekant när skorna åkte av. Karinh hade på sin kvällstur på Campus sprungit förbi en Co-op shop, som är studenternas eget snabbköp, och hittat vin till studentpris. Karinhs tanke var att sista kvällen måste firas med en flaska "studenternas vin", Vieux Papes från djupaste Frankrike och jag kunde inte annat än instämma.

En diet av nudlar, grönsaker och annat odefinierbart, minskar inte bara midjemåttet utan även resistensen mot alkoholhaltiga drycker. Vi har aldrig haft så roligt när vi packat förr. I veckobladet hade vi tidigare i veckan noterat att "Räfven" har spelning i Tokyo i januari. Ni som tidigare inte lyssnat på detta band ombedes omedelbart att leta upp dem på Spotify för att enklare förstå den stämning som rådde när väskorna packades.

Nu börjar Karinh morra om att det hade varit gott att ta sig ett bloss, så därför stänger vi resväskorna och styr kosan mot rökterassen.

Ha det gott go vänner, fortsätt gärna skriva inlägg, meddelanden eller mail för det är skitkul att höra alla anekdoter som sker därhemma!

// Jonas & Karinh

Ka fortsätter blogga!

Torsdag 091210

Under tisdagen blev det en hel del praktiska bestyr som att fixa emailkonto, ordna i nya kontoret med beställning av telefon, wifi etc, samt skriva till svenska skatteverket om utflyttningen, boka boende tills vi får nya lgh:en osv..
Största utmaningen var dock att hitta en mycket liten japansk sekreterare (och ja, det var vårt fel att vi tappade bort henne) i ett mycket stort hav av väldigt många andra små japaner. Funderar starkt på att fråga om hon kan gå med på att på sig en sån där nyckelring som piper när man visslar på den alternativt självlysnade djävulshorn som man kan köpa på Halloween. Tror tyvärr det är kört lopp. Synd, för det är verkligen lätt att tappa bort henne; tappar man bort Jonas hittar man ju honom på ett par minuter liksom.
Vi sprang iallafall runt hela dagen, så när vi kom hem var vi alldeles färdiga. Jonas bestämde sig för ett långt bad och det tog inte lång tid förrän jag hörde ena asgarvet efter det andra från badrummet. Jonas hade bestämt sig för att terra vårt talande badkar så mycket det gick och hade i princip tryckt på alla funktioner som fanns. Badkaret var alldeles snurrigt och talade japanska i en väldig fart, vilket gjorde det hela ännu roligare. Det fick dock sin hämnd, för när Jonas skulle duscha efteråt, fanns det bara kallvatten kvar. Han kom ut alldeles blå om läpparna, så det var bara att ta och svepa in honom i en kimono, bädda ner honom och dra på Änglar och Demoner. Det är en ganska kul prick man bor med.



Andra roliga knappar som finns i japanska badrum

Sedan lagade jag mat på det sista vi hade kvar och satan vad trötta vi är på soja! Satt och tänkte igenom en stund vad man kan köpa och laga egentligen, för det är utmanande utan ugn, krossade tomater och mjölkprodukter + en platta. Det finns dock de flesta kryddor och alla grönsaker under solen; tyvärr vet man inte alltid vad allt är och alla skyltar är ju skrivna med tecken. Man får helt enkelt gissa eller be personal hjälpa en att slå i ordboken. Om man kommer ihåg att ta med den.
Det finns också en fantastiskt massa ägg, som vi inte heller riktigt förstår skillnaden på. De är vita, nästan vita, ljust bruna, ganska bruna, bruna, bajsbruna och spräckliga. Måste ju vara från olika typer av höns (eller väldigt små strutsar?) samt att de är uppfödda på olika sätt, men det hjälper liksom inte. Vi försöker iallafall betala medelmycket, så får man be att pippifåglarna har haft det något drägligt. Finns också en hel hylla med pyttesmå ägg i flera olika färger; vågar inte ens tänka på hur de har fått tag på dem.
Vi hann sedan tvätta en del av våra kläder, och eftersom vi inte har någon torkanordning, tog det tills idag att få allt torrt. Det har alltså sett ut som ett flyktingläger i hela lägenheten. Blev ganska mysigt ändå, för vi har ju inga tavlor som det är nu. Fläkten i köksavdelningen är väldigt effektiv också, så svenskarna i Japan behöver inte lukta gatukök, vilket ju var en himla tur. Däremot tvättas kläder här i kallt vatten; var mycket skeptisk i början, men de luktar gott och vi har huden kvar, så det kanske är precis lika bra.

Under onsdagen fick vi glädjande besked av vår lilla mäklerska, Erika-san: den asballa lägenheten som vi helst ville ha finns kvar och hon hade pratat mer med ägarna som var villiga att granska vår ansökan igen! Hade varit helt fantastiskt att få flytta in i den ca 091221, även om det blir något lustigt utan möbler. Har kollat in IKEA Tokyo och hittat överkomliga sängar och kuddar/täcken med hemkörning för ett par hundralappar, så det ordnar sig. Tyvärr betyder omöblerat utan kyl o frys också, så dammsuger för närvarande det japanska 'Blocket' för utlänningar, för att se om vi kan hitta något lämpligt där. De flest saker på denna sida har bara använts i ett eller två år, så det ska ju vara OK. Om det är för dyrt får vi klara oss utan sådan lyx första månaden, men vi har en jättestor balkong där man kan ha en låda med kylvaror i skuggan. Det ska dessutom bli kallt i Januari, så det blir säkert inga problem; tänkte dock bjuda hem gruppen för ett 'house-party' på min födelsedag (091223), så vi får se hur vi löser det hela. Sitta på golvet är ju rätt så stort här, så lite kuddar kanske är lyx.



Distriktet nära superlägenheten

Hela morgonen gick sedan åt att sammanställa de dokument som Erika-san bett oss om angående vår ekonomi samt pass, visum etc. I sann ingenjörsanda blev det urklipp från SEB, JSPS och beskrivningar av jobb och så vidare, i en 21 sidor lång pdf. Med index. Det senare var inte min idé. Hon blev iallafall väldigt nöjd.
Sedan blev det en jätteportion nudlar på biblioteksrestaurangen. Vi har dock båda fattat att vi inte kan äta så mycket på lunchen, för vi blev helt apatiskt mätta efteråt. Vi har ju som sagt minskat ner på portionerna rejält och en sådan superlunch pajar verkligen hela eftermiddagen.
Fick dra i oss två stora koppar kaffe innan vi skulle träffa Yamakazi-sensei på språkskolan för upplägg. Blev inte bättre av att hon hade eldat upp sitt kontor till lätt 40 grader och sa att vi lika gärna kunde hoppa in i språkklassen som varit igång sen i oktober. Vid det laget var vi nästan avsvimmade, så vi bara nickade och lovade infinna oss nästa dag för vår första lektion. Hon berättade vidare rosigt om en turkisk herre som inte tagit en enda lektion i japanska tidigare och som det gick så bra för. Då vaknade tävlingsandan till lite eftersom man ju inte vill vara sämre än någon annan. Sedan drog vi en repa genom halva norra området till en matvarubutik för att få frisk luft och handla.

Vi hade tänkt till en del angående kommande menyer och det blev ingredienser till omelett och köttsoppa a la Bong, samt flingor och frukt. Vi köpte också flera olika sorters svapar som doftade väldigt gott. Vi blev sedan lite osäkra på om de var giftiga eller kanske roliga, men bestämde oss för att de inte skulle säljas i en matvarubutik om de var det ena eller andra. Hoppades vi. Visade dock våra inköp för fakultetshusets personal för att vara på den säkra sidan och vi tror att de sa att de var OK. Hoppas vi fortfarande.
Masteruppdraget i dagens MacGyverskola här i Japan, var dock att tillaga och äta köttsoppa utan gryta, slev eller skålar med tillgång till en platta. Vi glömde nämligen bort dessa faktum när vi handlade. Stekpannan var dock rätt djup så om man delade upp ingredienserna i den och i vår lilla kastrull blev det bra ändå. Sen fick man doppa ner koppen i stekpannan och liksom fisk upp soppan med pinnar och ösa ur den andra delen av soppan ur kastrullen. Strålande. Maten blev apgod och det var mycket skönt att slippa sojan.
För att fortsätta med lama västreferenser, så kom vi hem med en juice så sur att endast Chuck Norris hade kunnat hålla minen. Dett märkte vi efter att vi hade ätit soppan, eftersom vi inte har några glas, och behövde kopparna till måltidsdrickan. Man får helt enkelt dricka efter man har ätit. Vi asgarvade och tog en snus istället.
Kvällen blev fylld av plugg inför språkskolan, mer soppa och bad + film.
På tal om bad, är min frisyr fortfarande ganska lustig eftersom jag inte har fått tag på någon borste än. Har letat överallt, men fattar inte vad de använde istället. Pinnar eller? Hur som ligger håret antingen tätt mot skallen så jag ser ut som en afghanhund om det är torrt väder, eller så blir det en fullfjättrad afro om det regnar. Dessutom växer det som ogräs. Riktigt såg hur hornen växte ur pannan på Jonas när han såg hur långt det har blivit. Han undrade om vi inte skulle investera i en trimmer; wtf?

Idag, torsdag, började med ett möte hos min professor; vi beställde dator åt mig (blir en Sony VAIO VGN-FW74FB med Windows 7), med extra USB hårddisk (160 GB), trådlös mus och USB stick (4 GB), snackade igenom boendet, bank, mitt kontor och tidsplanen för mitt arbete.
Jag ska börja jobba 091222 och ha en presentation då om vad jag gjort tidigare och vad jag ska göra här. Sedan är det röd dag 091223, så det passar ju utmärkt! Då ska vi gå in på det kejserliga palatsets huvudgård, eftersom det är enda dagen på året det är öppet + kejsarens födelsedag. Gillar detta; precis som i Sverige har de kungligheter som är födda samma dag som jag! 091224 är det möte igen, men tror inte jag kommer vara med då eftersom jag ju är från ett kristet land och det faktiskt är julafton. Sedan är det en stor japansk konferens inom mitt område (som hålls på japanska) 091225 och 26, så jag ska bara vara med på middagen den 25e. Tar såklart med Jonas då och käkar lite flott. Det balla är att alla de japanska forskarna, vars arbeten jag har skrivit om i mina artiklar och i min avhandling, kommer att vara med på den middagen. Riktigt smashing. Ska fixa visitkort tills dess! Sedan är det lov fram till 100107, så då finns det tid att ordna med boendet; gott.
Det blev såklart en hel del snack om forskningen också, så nu är jag riktigt sugen på att dra igång. De har verkligen tillgång till allt möjligt här och två masterstudenter, Kikuci-san och Tamaro-san, ska se till att jag kommer in i projektet. Jag har även hjälp av den assisterande professorn som kom och hämtade oss vid flyget, Shogu-san, samt en tekniker, Tanaka-san, och såklart vår gullliga lilla sekreterare, Yukoshi-san. Jag heter för övrigt 'Kalin-' eller 'Elenius-san' med de som jag träffat en del, annars är det 'Doctol Elenius' som gäller. Så länge de inte kallar mig för 'Overenny' är jag nöjd; det fick jag heta senaste gången vi beställde hem pizza i Kallebäck. Lagom kul.



Jonas på campus

Efter att allt har gått helt fantastiskt bra här i soluppgångens land, var det dags för fullständig utklassning av svenskarna och känna sig rejält IQ-badboll. Vi har varit på vår första lektion i japanska. Kom hem för en timme sen och Jonas blev så trött att han ligger och sover; försöker hålla mig vaken och sova ikväll istället, men det är kämpigt. Ska ta en sväng tillbaka till campus om någon timme och hämta pengar från Shogu-san eftersom jag får all lön i cash tills jag har ett konto.. som man egentligen inte kan få utan ett Alien registration card.. som man inte kan få förran vi har en adress.. Praktiskt.



Jonas på Alien registration office

För er som tillbringar lite färre timmar på nätet: var inte rädda för att registrera er som 'följare'! Ni får då alltså ett automatiskt, helt gratis, meddelande när vi skriver något nytt på bloggen till er inkorg på ert emailkonto; that's it.
Ha det nice så länge mina damer och herrar!

tisdag 8 december 2009

Ka rapporterar

Då var det redan tisdag!
Lördagen gick i rasande fart med tre lägenhetsvisningar på förmiddagen och fem på eftermiddagen.
Vi måste dock skriva om Kato. Kato är med lite tur 1.65. Kato byter frekvent på 'l' och 'r' och visar oss gärna 'vely nice apaltment in carm alea'. Kato har inget lokalsinne, men är en mycket tålmodig och vänlig själ. Kato har ingen GPS trots att han har jobbat i Tokyo i 20 år. Utan lokalsinne. Kanske hade det tagit oss mindre tid att hitta till lägenheterna med en av Katos kollegor, men nu kan vi inte med att fråga om att få byta. Då skulle nog Kato bli ledsen. Därför travar vi runt med den lille japanen i hela Tokyo, ler och säger 'it's alright, don't worry' när han har lett oss åt helt fel håll i ca 40 min, för att han höll kartan upp-och-ner. Kato visade oss i lördags tre lägenheter, där det fanns duschar som Jonas inte kunde stå raklång i, kokvråer som måste varit anpassade för anorektiska dvärgar och lägenhetsrum på ca 9 m2 i förorten.

Efter att ha travat runt med Kato blev det annan femma. Erika-san som var mäklare för Tokyo Apartments, hämtade upp oss i en röd Mercedes. Hon visade lägenhet efter lägenhet som var mycket flotta i trevliga områden. De var såklart väl dyra, men oj, vilka lägenheter! Även om de var lite dyra angående hyran, var det inga extra avgifter så som 'keymoney' = en summa som går direkt till hyresvärden och man aldrig ser igen. 'Deposit' får man ju tillbaka, men just den andra utgiften är verkligen pengar i sjön. Detta hade Erika-san koll på; hon hade dessutom pluggat i USA så hennes engelska var helt OK och förstod hon inte, så upprepade hon och frågade om hon hade förstått det hela rätt. Hennes kalkyler på objekten var enkla men snygga och hon hämtade kaffe åt oss, fixade fram paraplys när det kom en skur och ordnade toalett. Tyvärr (se nedan) visade hon oss den bästa lägenheten i hela världen, vilken vi direkt ansökte om såklart och blev jätteglada. Vi ansökte också om en lite mindre flashig, men fortfarande i ett OK område, som var billigare.



Jonas utanför Erikas OK lägenhet

Sen blev det hem, laga mat, kolla på Band of Brothers (jäkligt bra serie) och tidig läggdags.

Kato fortsatte tyvärr inte med en exponentiell uppåtsving på under söndagen, då han visade oss traditionella hus med 'tatami'-golv = typ Judomattor. Detta var dock på vår egen begäran, men han hade kunnat nämna att i sådana hus luktar det som om man har strypt en fiskmås och placerat den under golvet. Det luktar verkligen apa och det kvittar hur många gånger Kato försäkrar att 'smerr virr go away when frool get ordel'. Det hjälper liksom inte om man ska kräkas i hallen varenda gång man går in i tre månader då han ler och välvilligt förklarar att det är den tid man får räkna med för mattorna att tappa sin stank och bli gula. Och vem fan vill ha ett golv som har blivit gult efter tre månader? Vidare låg lägenheten precis vid Tokyos Botaniska Trädgård och det var ett liv utan like från alla fantastiska fjäderfän som var väldigt fridlysta och exotiska. Skitbra att de bryr sig mycket om de stackarna, men inte vill man bo i ett område där man ska vakna och behöva städa bort bajs på balkongen varenda dag få tinnitus bara man funderar på att öppna fönstret.
Vi blev ganska trötta på Kato och förklarade än en gång att vi måste ha ett normalt område, bo i en byggnad som inte luktade konstigt och att vi behövde en OK planlösning. Han nickade lika glatt som vanligt och lovade att hitta 'exactry what you ale rucking fol' på måndagen. Vi bad honom också om att möte oss vid huvudstationen i det området vi ville se på lägenheter, för att undvika ytterligare en stadsvandring och det hela gick hem. Då iallafall.

Sen gick vi och käkade koreansk mat; herregud vad gott! En massa vitlök, grillade grönsaker och kött + en stor öl var. Kvällen fortsatte i goda tecken med inbokade Skype-samtal till familjerna i Sverige. Klockan 20.00 efter lite mailande fram och tillbaka ringde det från Ulricehamn. Det var en viss mamma Eurenius som var väldigt nyfiken och hade mycket roligt åt att se sin dotter på web-cam!
Nog för att det finns att ta på när det gäller oss båda, men en av de första kommentarerna var att vi hade gått ner en hel del i vikt. Ändå ska poängteras att vi äter nästan hela tiden känns det som. Det är just det där med inget bröd, mjölkprodukter och bara fruktos, en jäkla massa fisk + grönsaker och naturligtvis ingen bil/hoj. Vi tar dock tuben när vi ska långt, men är ju ute och vandrar ett par timmar varje dag. Sen tror jag personligen att vikten (!) av att stressa av har en hel del med det att göra också. Även om det har varit mycket den här veckan och vi sitter i en knepig sits med boendet, är det ändå hela tiden spännande och positivt. Och vi sover ca 10 timmar varje natt. Helt underbart faktiskt.
Sen blev det mycket snack om vad som skiljde Sverige och Japan åt, hur allt kändes och vad vi skulle göra härnäst. Lite skvaller också såklart och mycket fniss åt allt galenskap. Maten var ett återkommande ämne och det var riktigt roligt att beskriva hur en typisk runda till en affär gick till.




Soya någon?

Efter mer än en och en halv timme, var det dags för Möllers att höra av sig! Där var det två mycket förväntansfulla föräldrar som riktigt lyste när de fick se sin (lilla?) son på andra sidan jorden och den (lilla?) frun. Det var mycket snack om hur vi hade det, vilka vi hade träffat, hur vi blev bemötta och såklart en hel del om maten.

På måndagen var det dags för Kato att briljera igen; denna gången såg vi till att äta och kissa innan vi träffade honom, eftersom vi av erfarenhet inte tycker det är jättekul att bli vallade i tex en cirkel eller åt norr när vi ska åt söder, om man är just hungrig och behöver en toalett. Kato började med att gå åt just fel håll. Jag kunde inte hålla mig utan fick gå efter herrarna för jag höll på att skratta ihjäl mig. Det roligaste var när han ville gå runt en byggnad två varv, fast då fick Jonas nog. Han tog upp en egen karta, frågade om adressen (adresserna har Kato nämligen hållit hemliga hela tiden..) och drog iväg i motsatt riktning. Man kan ju räkna ut med röven och en bit krita vem jag hängde på. Stackars Kato fick helt enkelt välja: förla efter klienterna eller fortsätta runt byggnaden ett tredje varv. Tillslut kom vi fram dit vi skulle och lägenheten var helt snorbra!



Jonas demonstrerar mått i Katos bra lgh

Bra upplägg, 9e våningen, cool utsikt, hypermodern och planlösningen tillät en dubbelsäng i sovrummet. Balkongen var pissig, men man kan ju inte få allt. Dessutom var det en sån där rolig toa med ändsprut, men här var även locket automatiserat och ställde sig upp när man kom nära den. Askul! Riktigt bra för Kato, annars hade vi nog gjort slut med honom.



Kryddhylla i badrummet




I Japan finns det bara skjutdörrar

Därefter blev det samma gamla nivå, då han visade ett objekt granne med flera enorma fläkttrummor i nån källare. Suck. Sen ville han inte förstå vår ekonomiska plan för den asballa lägenheten, så nu väntar vi helt enkelt på svar under dagen.

När vi kom hem, hade ytterligare en agent hört av sig angående en möblerad lägenhet i centrum, så vi ska kolla på den kl 16 idag. Sen blev det en lång diskussion med Erika-san och det jättefina stället hade det tyvärr blivit nej på. Vi ska dock diskutera vidare detta idag (om 7 min!) på telefon. Sen ska vi träffa sekreteraren på Universitetet kl 12.15 och luncha + snacka ihop oss om vår direkta boendesituation efter nästa måndag.
Ska sätta igång här nu, men skriv gärna kommentarer och gå med i vår lilla bloggklubb. Då får ni automatiskt meddelande om när vi har skrivit nya inlägg. Hej så länge!

fredag 4 december 2009

Te-ceremoni och "alien registration"

Fredag, härligt.

På något sätt känns fredagar alltid grymt positivt laddade, även om vi ännu inte fått någon inrutad vardag och har haft en "ledig helg" att se fram emot. Vi har i flera dagar skrivit om att det skall tittas på lägenheter, men precis som alla Japan-veteraner berättat tar saker lite mer tid än beräknat. Vi har bokat in ett flertal möten med olika förmedlare och kommer således scouta lägenheter först imorgon. Det positiva är att det nu dykt upp ett flertal "bo gratis året ut" erbjudanden som kan spara oss en yen eller två.

Men dagens första aktivitet var te-ceremoni på universitetet. Vi blev tidigare i veckan inbjudna av vår lärare (sensei) på språkkursen att deltaga i de aktiviteter som kursen håller i, även om vi inte aktivt deltar i just den språkkursen. Detta för att kunna träffa likasinnade och skapa ett litet kontaktnät av aliens. Rummet var redan fullt när vi kom, men några redan invigda i ceremonins hemligheter valde att släppa sina platser till vår fördel. Denna fantastiska artighet! Eftersom de flesta i rummet redan gått halva språkkursen verkade otroligt nog förstå det mesta läraren sade. Tankarna gick sedan mot första nattvarden i kyrkan för sisådär 15år sedan. Man tittade på vad de andra gjorde, gjorde likadant, och blev lika vettskrämd när alla plötsligt i kör utropade "lovad vare du kristus" eller likande. I detta fallet var det helt andra toner, men lika glatt log man och mumlade i samma skala, som om man haft en susning om vad de sagt.

En av de första momenten var att plocka en plastförpackad kaka med ätpinnar från en blommig tallrik som på ett andaktigt sätt skickades runt bordet. Lyckades man med detta fick man en spontan applåd, och lustiga bifall. Enligt sed är det bästa sättet att äta en dylik kaka att bryta en bit av den, samt föra den till munnen dold av en servett som man håller i vänster hand. Ingen får ju faktiskt se att man äter kaka... Till på köpet var kakan hård och kladdig i mitten, knappt brytbar och smulade som f-n. Dagens gåta: Vad gör man med smulorna??? Karinh försökte göra en katten Jansson och borsta smulorna under mattan, men blev då ertappad och förevigad på foto.
Därefter skulle man fatta en lockförsedd mugg med grönt pulver inuti, hålla en bambu-krok (sked) i höger hand och samtidigt lyfta av locket med sträckta fingrar. Sedan skyfflade man snyggt ned två skedar pulver i sin keramikskål, pickade till på kanten av skålen för att avlägsna resterna och tillsatte i tur och ordning en halv deciliter vatten. Framför skålen stod en mystisk trävisp (liknande en sådan man applicerar raklödder med) som man sedan skulle vispa med en knyckig handledsrörelse framåt-bakåt (ej i cirklar) tills ett läckert skum bildats på ytan. De som lyckats uppnå ett vackert skum fick lärarens beröm medelst ett "SEGOI, SEGOI" samt gruppens instämmande "OOOOooooooohhhhh" samt applåder.
Slutligen skulle skålen vridas medurs så att den vackra blomman inte var mot munnen och den gröna vätskan drickas ur i två svep. Viktigt var att kanten skulle torkas av efteråt.

Var det gott?

Nja, men det var ganska underhållande. Vi kommer definitivt prova igen!

Dagen fotsatte sedan med registrering på lokala myndigheten, för att få ett "alien registration card". Detta fortlöpte riktigt smidigt och vi kan nu vänta oss att kunna hämta dessa om ca 2 veckor. Först när vi fått våra plastkort kan vi registrera mobilabonnemang etc. så det ser vi verkligen fram emot.

På vägen hem sprang vi på en berg-och-dalbana som de praktiskt valt att lägga på, i och kring ett höghus på minst 10 våningar. DEN MÅSTE VI PROVA!!! Karinh är dock fortfarande tveksam men jag lovar att skriva testamente innan jag provkör.




Får slutligen också skriva att vi nu för tredje dagen i rad lyckats tillaga riktigt goda middagar hemma, trots bristande förståelse för ingredienserna. Samtidigt upplever vi båda att byxorna sitter lite lösare än vanligt, vilket får ses som ett stort plus i kanten.

Hoppas ni får en riktigt trevlig helg allihop, ät massor av pepparkakor så att ni blir snälla. Ta gärna en extra slurk glögg och lussebulle och tänk på era utvandrare!




Kram

J & K

Torsdag till helgedom

Hej!

På torsdagen gav vi oss ut på en liten utflykt och sprang förbi en vacker helgedom.
De finns lite överallt i området, men det var första gången vi tog oss en närmre titt. Eftersom vi drabbades av en överhängande trötthet i samband med det usla vädret denna dag, så sparade vi på krafterna och såg på film under kvällen istället för att uppdatera bloggen. Idag (fredag) står en massa på programmet, vilket ni får läsa om senare, men först lite bilder från helgedomen. Vi hade inte gjort några som helst förstudier, och kan inte berätta något intressant om denna för tillfället, men håll till godo med bilderna så länge!


Precis utanför vårt rum, på väg mot stan:




Porten/ingången till helgedomen:




På området innan vi kommer fram:




Tvätta händerna innan du går in:




Helgedomen:

onsdag 2 december 2009

Vi lagar vår första måltid!

Idag tillbringade vi hela förmiddagen åt att leta lägenheter. Läget har börjat klarna, men tyvärr i samma takt som molnen på lägenhetshimlen blir mörkare. Tankarna faller åt Disneys "Alladin" där den hyperaktiva anden i flaskan beskriver sin otroliga energi och krafter, för att avsluta meningen med att allt skall huseras "i en pytteliten bostadsyta".

Så imorgon är det dags att kavla upp ärmarna och besöka bostadsförmedlare. Vi har letat upp ett antal dyra, men lovande, prospekt som vi skall försöka gå på visning på. Det kommer förhoppningsvis bara bli för en kortare period eftersom vi ämnar gå med i lägenhetslotteriet varje månad tills vi (förhoppningsvis) får en forskarlägenhet. Skillnaderna är nämligen astronomiska. En toppmodern möblerad lägenhet i Tokyos utkant på 35-70 kvm för runt 1700-2500kr/mån kontra något halv-sunkigt semi-möblerat på 18-25 kvadrat för 8000 och uppåt... Och då är oftast läget heller inte det bästa. Håll tummarna!

På eftermiddagen tog vi en ny tur i närområdet, spanade in matbutiker, fruktstånd och mystiska restauranger. Vi plöjde så många bakgator och stråk vi kunde hitta utan att gå vilse, för att sedan dyka in på en Supermarket och gå lös i avdelningen för köksgeråd. Vi kom hem med 5 kassar med blandade matvaror varav 50% vi inte hade en aning om vad det var. Det är hopplöst men spännande att handla utan en ordlista/bilderbok/teckentolk! Pröva att ta på er solarieglasögonen nästa gång ni springer in på ICA så får ni kanske en liknande upplevelse (Och samtidigt ett nytt käckt användningsområde för de obehagliga plastplupparna nu när solarie-eran är passé). Med i kassarna fanns också en skålad stekpanna för kombinerad wok/stekning/kokning samt en sylvass kockkniv. Hade inte Karinh tagit ifrån mig kniven hade vi nog snart haft små jack i hela lägenheten där jag testat hur fantastiskt vass den var. Flera plast- och pappersförpackningar fick sätta livet till innan hornen växte tillbaks i alla fall! :)

Därefter följde en kulinarisk matlagningsstund i vårt tidigare oanvända kök. Bänkhöjden är väl drygt en meter och passar perfekt om man vill tvätta knäskålarna samtidigt. Efter en halvtimmas ivrigt sniffande och provsmakande blev kokplattan ljummen och vi gav oss i kast med wokandet. Eftersom vi är något sånär praktiskt lagda kom vi ganska snart på att vi kunde vira sladden från vattenkokaren ett varv ut och runt köksfönstret för att slippa plast-os och köksbrand. Se bildbevis nedan:



Efter mycket garv och uppfinningsrikedom kunde vi till sist sätta oss ned och avnjuta en innovativ, till synes giftig, men mot alla odds välsmakande måltid. Skall bli spännande att se om vi kan (och vill) återskapa denna rätt om ett par månader när vi vet vad den faktiskt innehåller. Se bild nedan och lämna era gissningar! :)



OBS! Klicka gärna på bilderna för att se dem i större skala!

Nu e det god natt mina vänner, ett nytt avsnitt av Band of Brothers skall plöjas, och sedan skall vi ta nattskiftet och lasta grus med John Blund.

På återseende!

tisdag 1 december 2009

Karinh rapporterar från Tokyo

Idag var dagen som skulle bli en riktig resa rakt in i ett av de fantastiska områden som tokyo har att erbjuda.. Teknik, teknik, teknik = Akihabara aka "Electric city". Eftersom jag var här för ett år sen och till och med mina ointresserade-av-teknik-ögon blev stora som tefat när vi kom upp i en blinkande värld av neon och ALLT som är eldrivet (!), visste jag att jonas skulle uppleva det som 7th heaven.

Vi började dock dagen m en liten överraskning; det rum på det billigare fakultetshuset som vi ska bo på from 11/12 (detta är ganska dyrt, men som en dröm..) var tydligen uppbokat ett par av de dagar som vi ville stanna där. Hur som, det finns ju alltid lösningar. det är ju trots allt japan. Vi fick därför erbjudande om en 'weekly appartment', el som vår japanska urgulliga sekreterare sa: 'weekry appaltment', inom området istället. Hon är verkligen asball. Lite jobbigt att flytta runt dock, men eftersom vi väntar på svar ang det snorbilliga alternativet (1700/mån) den 21e dec innan vi vågar oss på den allmäna marknaden, får det gå.
Snackade också med en annan postdoc i gruppen som tipsade att man halverar hyran om man hyr omöblerat, så det är också en tanke. IKEA har ju nyligen öppnat här..

Hur som, efter ytterligare en smärre omgång med ifyllda blanketter ang språkkurser, examensbevis och beväpnade med flertalet kartor från nätet, gav vi oss iväg mot bokaffärens matsal (!) för en superb lunch. Jag är väldigt mycket mer jet-lag:ad än mr morrel (mr möller på japanska) = somnade kl 18 o vaknade ca 05. Hade då ap-tråkigt och bestämde mig för att förstå vår ekonomi i japanska pengar. Detta resulterade i olika experiment där dagens var att överleva på 600 yen ~ 50 SEK/pers. Detta styrde kosan mot ställen där man la ca 20 SEK på en lunch. Vi blev i alla fall riktigt förvånade eftersom det var både gott, mycket mat o billigt.

Måste också nämna den lilla japanen som kom och mötte oss, associate professor shogu.. Vi köpte en julstjärna till honom och la i ett enkelt kort där vi tackade för att han hade tagit sig tid och kommit och mött oss, fixat resan från flyget och checkat in oss. Vi skrev också ett par rader till hans fru som tack för paj och frukt som vi fick av dem i lördags. När vi kom till labbet imorse fick vi ett långt svarsbrev från hans fru. Han riktigt rodnade när han lämnade fram det samtidigt som han han viskade fram ett rört tack för blomman. De är verkligen så himla gulliga och måna om en; man känner sig verkligen välkommen.

Vi la vidare in en växel och dundrade mot t-banan; detta var ett kvinn/mandomsprov pga att det enda vi har hört var att det skulle vara riktigt supersvårt att förstå hur det hela fungerade. Det finns ju ett t-bane-, ett tåg- och ett snabbtågsystem och det är inte helt lätt att skilja dem åt. Vi var lite nervösa, men hittade EN maskin som pratade engelska (och ja, jag menar pratar.. för det gör de; på allvar) och fick ut ett dagspass var. Vi hade tyvärr inte helt klart för oss vilka linjer som ingick, men det blev en senare femma. målet var svenska ambassaden och exportrådet vid station roppongi, för att registrera (varna?) att vi var här.

Angående exportrådet var vi mest intresserade av att kolla vilka som hade svenska företag i staden för en eventuell framtida arbetsplats för jonas. När vi kom upp ur tunnelbanan var det skyskrapor så långt ögat nådde, med 'dallas'-speglar utanpå och flashiga hissar som sköt upp och ner som små projektiler. Det var häftigt. Mycket häftigt.



Vi tog en massa kort som riktiga låtsas-japaner och knallade mot ambassaden, fyllde i papper och fick bra info angående 'alien registration' som man måste göra hos sitt områdeskontor om man stannar i mer än 3 månader. Annars får man bla inte köpa nya telefoner.. Hela exportrådet hade dock gått på lunch, så vi drog vidare till TIC vid yurakuchu.

På Tourist Information Center (TIC) får man all info som finns tillgänglig om allt som pågår i japan. Vi ville få bra kartor, motsvarande nöjesmetro för tokyo, kolla om de visste något om bra privata bostadsförmedlingar och vilka spa-resor som var något att ha. damen bakom disken var mycket hjälpsam och vi gick därifrån med ca två kilo information i broschyrform. Jag ska ha en inhemsk konferens med labbet i osaka nästa vecka och min professor (som för övrigt heter yamaguchi i efternamn) föreslog att jag skulle ta med jonas och att jag skulle ta med honom till kyoto under helgen. Vi frågade därför TICdamen en del om detta och fick reda på att de vill gärna hjälpa personer som ska resa runt i japan. Därför bokar de allt åt en gratis, inklusive resa dit; det enda kravet de har är att man ska ha en limiterad budget. Tror att vi i sverige har en del att lära om service!

Nu bar det av mot akihabara! Vi fattade också en del vägen angående t-banan. tex. hur det var ställt med utgångarna från de olika t-banestationerna; normalt sett finns det ju möjligtvis max ca fyra utgångar. Här är det upp till åtta st/station och vid varje finns det en karta som man kan navigera via. Mycket praktiskt + att om symbolerna för varje station liksom flyter ihop kan man gå mellan dem utan att gå ovan jord. Det senare visste vi på ett ungefär fast inte riktigt. Sen ska man hålla åt vänster i tunnlarna. Annars blir det kaos. Vidare ska man vara mycket beredd på att det inte alltid finns hiss, fastän det kan vara fyra våningar upp till ytan = klackar bör bäras med eftertanke. Fördelen är att hela systemet är helt fantastiskt rent, alla är jättehjälpsamma även om engelskan inte direkt sitter som ett smäck och det luktar gott överallt.


Akibahara var verkligen the shit; det blinkade, ropades, erbjöds och stressades överallt. Jag hade blivit helt förtrollad över en butik med rulltrappor utanpå huset där jag köpt saker förra året och efter lite trixande hittade vi dit. Jonas var dock hungrig som en varg och mycket svårimponerad, så kursen lades mot käk istället.

Efter en snabbtitt på ett av de större varuhusen (12 våningar..) kryssade vi mellan småbutiker med neonskyltar visandes mangafigurer, hushållsrobotar och Sega spel och letade oss fram till ett mycket skumt matställe på en sidogata. Här fick vi en helt fantastiskt måltid, som bestod av nudlar med biff/kyckling/veg, grönsaker, sesamfrön och paprikabaserad soyasås + vatten. en av höjdpunkterna förutom maten (det var verkligen ett lyckoslag som ska visas för alla som kommer o hälsar på) var personalen.
Istället för att ha ett ordersystem där man har en servitris som tar ordern, skickar till köket el liknande, så var det kackel utan like. När man kom in ropade serveringsansvarig typ 'välkomna', vilket upprepades av de fyra personerna inne i det öppna köket i tur och ordning. Dessutom ropades detta tillbaka i en högre volym ju längre bort personen var från gästen. Samtidigt som detta välkomstrop ekade började välkomnaren förklara var man skulle sitta, hur man skulle beställa och vad som var bra, på japanska. Sen ropades det in i mellan detta, vem som ville ha mer vatten, om någon gick eller ändrade sin beställning, vilket hela tiden då upprepades från alla i köket mer el mindre högt. det var alltså ett liv utan like.



Därefter blev jonas mycket svårövertalad till att lämna elektroniken. Vi började med att gå till kvarteret där man kunde köpa alla varor utan moms = taxfree. Vi upptäckte dock ganska snabbt att allt kostade ca det dubbla; sicket båg!
Drog sedan in i gränderna för att bli helt förundrade över utbudet av kablar, motstånd, kontakter, adapters, batterier, skärmar, förstärkare, högtalare, minnen, mobiler, larm etc etc.. Det var verkligen något i särklass, fast coolt.

Sen blev vi alldeles supertrötta, men skärpte snabbt till oss då vi insåg att klockan var 17.10 = rusningstimmarna har börjat i tokyo = man blir intryckt i t-banan med bambupinnar enligt sägner. Vi kollade kartorna, men insåg att det skulle bli långt att gå på ömma shoppingben, så vi tog varann i hand och dök ner i underjorden. vi höll till vänster, hittade våra tåg, men när vi skulle byta i naka-okachimachi blev det tvärstopp. Vi skulle haft en annan biljett och då lackade vi ur lite på det mesta, så det blev upp till ytan igen och promenix.

Tyvärr höll dagens kartbrud den japanska kartan upp-och-ner (skratta ni, men kolla in ett japanskt tecken o säg ärligt till er själva om ni kan skilja på om det ska vara som det var, eller upp-och-ner), så det blev en liten omväg. Sporrade av envisa och iallafall ett sista igenkännande stråk på Hongo-dori, hittade vi tillbaka till vårt faculty house.

Nu sitter vi här och snackar om allt som hänt idag och vad vi måste och vill göra imorrn med lite inhemskt öl och en god saké och välkomnar kvällen med ömmande fötter; eftersom vi har fått en vecka på oss att komma i ordning innan postdoc-jobbet börjar, känns det mycket bra. Vi är dock lite oroliga angående boendet fortfarande och det lutar åt att börja kolla in lägenheter med visning redan under morgondagen.

En rolig grej som vi pysslar med hemma nu är lappar på möbler; låter helt galet, men vi fick tipset från ett par som vi träffade för ett tag sen om hur man lär sig ett nytt språk på ett kul sätt. Man sätter en lapp på varje möbel, sak, adjektiv associerat med en plats etc, och skriver ordet på svenska och sen på språket man vill lära sig. det betyder att man varje gång man ska använda tex en kopp läser 'kopp' och sen 'chawan'; det sitter lappar på nästan allt för närvarande och städpersonalen här måste garva ihjäl sig!

Nej gott folk, nu är det band of brothers på datorn och en öl till som gäller. Sayonara!
Pok
ka o jm