söndag 11 juli 2010

Minisemester i Kyoto, dag2

Vaknade till det uppfriskande ljudet av ösregn och blev sprudlande glada över att äntligen få testa de nya paraplyerna till max. Natten på futonerna hade fortlöpt smärtfritt och temperaturen i rummet var tack vare luftkonditioneringen mycket behaglig. Vi hade dessutom varit förutseende och handlat frukost kvällen innan och ställt in i vårt kylskåp. Huzzah!

Vi hade bestämt oss för att inte åka till Osaka utan stanna de tre dagarna i Kyoto. Det fanns fortfarande massor att se och vi ville inte stressa. På dagsschemat stod Ginkakuji Temple (Silver Pavillion) och Philosophers Path, Kinkakuji Temple (Golden Pavillion) samt ett kvällsbesök på Kurama Onsen.

Redan efter 5 minuters promenad mot busshållplatsen var fötterna blöta och det plaskade festligt vid varje fotsteg. Vilka mjuka fötter vi skulle få!


Lokalbuss i Kyoto

För att slå ett slag för att allting är lite bakvänt i Japan så går man på bussen vid bakre dörren och betalar resan när man går ut genom främre dörren. Fastpriset i Kyoto är 220 Yen, men skall man åka utanför stadskärnan finns det alternativa bussar med annat system. Då tar man en biljett då man går på bussen och betalar distanspris när man kliver av. Inget att vara rädd för i alla fall! ;) Vi hade blivit avrådda att åka bussarna, men det var absolut inga problem.

Startade med en japansk lunch som smakade ingenting på ett litet lunchhak. Sedan blev det en liten stroll på Philosophers Path. Snart insåg vi att det skulle bli ganska lite filosoferande och ganska mycket plaskande eftersom vägen för tillfället stod under ett par cm vatten. Vi blev dock på oförskämt bra humör, som man kan bli när man inser att det inte kan bli mycket blötare, men att allt annat i livet ändå är ganska bra. Denna muntra inställning kom kanske över oss tack vare alla kloka och positiva tankar som formats under århundraden av grubblande på denna väg?


Glad Karinh på väg till Silver Pavillion

Tack vare regnet ville inte heller nästa stopp visa sig från sin bästa sida. Silver Pavillion brukar normalt ha vackert krattade grusgångar och små konstverk i grus, vilka nu höll på att rasa ihop i regnet. Det gjorde oss inte särkilt mycket, för där fanns mycket annat vackert att se


Vulkan?



Silver Pavillion i regnet



Karinh i regnet


Det blev en liten tur runt i trädgården/parken. Det var en vackert anlagd stig runtom området med små porlande bäckar och något enstaka shrine eller böneplats. Jag blev ganska snabbt uttråkad i det kackiga vädret, vilket jag ville föreviga på film. Man har inte roligare än man gör sig...


"Friskusen" på plats i Kyoto?

Hela besöket tog cirka en halvtimma, sedan gick vi ned för den lilla gatan utanför för att köpa oss souvenirer. Men tanke på den ganska tryckande värmen blev det en liten samling näsdukar och varsin solfjäder. De har redan visat sig oumbärliga och är starkt att rekommendera för besökare under sommarmånaderna!

Innan vi lämnade de östra delarna av Kyoto för att att åka västerut till Golden Pavillion stannade vi till på ett litet café för att köpa en kopp kaffe å en glass. Karinh ville ha en mjukglass med grönt-te smak, men det kunde man INTE servera gästerna inne på cafét. Där fick man bara kul-glass. Ville man ha en mjukglass fick man snällt äta den på utsidan... I Japan har kunden inte alltid rätt! ;)

En busstur och cirka 18 hållplatser senare klev vi av utanför Kinkakuji temple. Det blev en bra rundtur där vi snyltade oss in bakom en guidad turistgrupp ledda av en guide på knackig engelska. Det enda som fastnade var en och annan bild, samt att det var en hiskelig massa bladguld på templet och att det tydligen skulle vara mycket vackert vid soligt väder.


Backseat photography

Kvällen skulle vi tillbringa på Kurama Onsen. Det var våra trevliga japanska grannar i Tokyo som tipsat om detta utflyktsmål så förhoppningarna var stora. Vi fick ta ett tåg till Kurama och väl framme skulle det komma en buss och hämta upp oss för färd till den varma källan. Vid busshållplatsen träffade vi ett trevigt japanskt par i 25-års åldern som skulle till samma ställe. De hade pluggat i USA ett antal år och pratade bra engelska. Eftersom män och kvinnor badar avskilt blev de ett trevligt umgänge inne på badet. Dessutom fick vi lite historik bakom Mount Kurama som anses vara Reikins födelseplats, men även hemviste för Sojobo som är ett kungen av de mythologiska monstren "Tengus". Det e inte omöjligt att det kommer att bli fler besök hit..


Tengu mask

Det började precis mörkna när vi kom fram och en "mystisk dimma" svepte långsamt in över berget. Regnet hade lagt sig till ett lätt duggregn och det blev en riktigt stämningsfull och avkopplande paus i den varma utomhuskällan.



Dimman sveper in över Kurama mountain

Efter två timmars varmbadande vände vi tillbaks mot vårt Ryokan. Kvällen avslutades stillsamt hemma på rummet med lite god mat, öl och en Suntory Whisky. "For relaxing times, make it Suntory times"! :)

Dessutom inkasserades två fjäsk-kuponger i form av 2x1h massage från min omtänksamma fru, till fotbollsmatchen mellan Tyskland och Argentina. Ibland e livet härligt!

tisdag 6 juli 2010

Minisemester Kyoto, dag1

"Hej" på perfekt finska!

Då blev det dags att utnyttja födelsedagspresenten från Karinh. En långweekend i Kyoto med boende på ett traditionellt japanskt hotell, "Ryokan". Vi vaknade fredag morgon ganska trötta efter en social torsdagkväll som bjudit på traditionsenlig pokerkväll med grabbarna hemma hos oss, respektive drinkmingel med tjejerna på en Skybar nära Imperial Palace. Vi hade packat väskorna och förberett frukosten kvällen innan, men det slutade ändå med en tjurrusning till stationen för att hinna med morgontåget. Med andan i halsen och en adrenalinkick i ändalykten satt vi sedan glatt på tåget och finslipade planerna inför helgen. Frågan var vi skulle lägga en av dagarna i Osaka eller alla tre i Kyoto?

Shinkansen susade fram som en pil i det vackra landskapet och det blev mer kuperat och lummigt ju närmre vi kom. Efter lite klassisk biljettförvirring bytte vi till Metron på Kyoto station och kunde snart kliva upp ur underjorden och möta den tryckande hettan. Till fredagen serverades 30 graders värme och 70% luftfuktighet. Vi promenerade ett par minuter och checkade in vårt bagage på "Sugicho" som var namnet på vårt Ryokan. Incheckningen startar normalt klockan 16 och utcheckningen klockan 10 så vi var riktigt tidiga.

Eftersom det börjat regna ymnigt köpte vi oss varsitt nytt paraply på närmaste 7-Eleven och styrde kosan mot Nijoo Castle. Värmen och regnet till trots tog det knappa tio minuter att komma fram i någorlunda behagligt skick, vilket kändes grymt positivt eftersom detta innebar att de flesta sevärdheterna då skulle finnas inom acceptabelt promenadavstånd.


Entré till Nijoo Castle.

Denna mäktiga och vackra byggnad stod under en period till förfogande för Tokugawa shoguns. Värmen och regnet skapade en mycket stämningsfull atmosfär och dofterna som blandades inne i den gamla träbyggnaden satte fart på fantasin. För att skydda de boende från lönnmördare och överrskningsanfall hade man designat golvet att knirra likt ljudet från fåglar, varifrån det fått namnet "nightingale floor". Turistgruppen framför verkade utlyst en intern tävling i att hitta den planka på golvet som knirrade mest, vilket var grymt roligt att bevittna. Det var en tjock liten man med gul t-shirt som ledde tävligen när vi bestämde oss för att passera. Han såg ruskigt glad ut. Eftersom det är fotoförbud i byggnaden kunde vi tyvärr inte ta några bilder, däremot fick vi ett par bra kort från parken och trädgården:



Grönt!


Kärleken

För att summera så är Nijoo Castle ett måste på Kyotobesöket. Man får både vacker trädgård och ett minnesvärt besök i den vackra om än pittoreska "slottsbyggnaden". Inträdet kostar 500yen (45 kr) per person.

Näsorna pekade sedan mot östra delen av Kyoto. Planen var att väga upp det kulturella med lite innerstad och shopping innan vi skulle avverka templen och Geisha-kvarteren kring Gion district.
Vi snirklade oss in på Teramachi street och Nisiki Ichiba (Niskiki Food Market).


Teramachi street

Nästa stop var Maruyama park och dess flertal tempel. Eftersom vi är vana att ta oss fram till fots promenerade vi vidare, men blev flertalet gånger omkörda av Rickshaws drivna av japanska löpare... Vilket sommarjobb! Detta hade jag velat se på Avenyn när jag kom hem!


Rickshaw

Parken och området kring Maruyama huserar flera tempel på kort avstånd och är dessutom gratis, å kan därför rekommenderas för framtida Kyoto-besökare. Passade på att vila fötterna och ta en glass. De tillverkade rånet själva genom att steka en smet som en tunn pannkaka. Den virades sedan till en strut och fylldes med grädde, vaniljglass, choklad, färska bananer och "Pocky" chokladpinnar. Löjligt gott, kan varmt rekommenderas!


Yasaka Temple?

Innan vi begav oss tillbaks till hotellet för att checka in så passerade vi geisha-distrikten med te-husen i Gion, samt "Ponto-cho" som är en mysig liten gata som myllrar av restaurager. Här har man bäst chanser att sikta en Geisha eller Maiko även om de är skygga som vesslor.


Gion-district

Vi duschade och bytte snabbt om på rummet och noterade att golvet med sina "Tatami"-mattor fick hela hotellet att lukta höskulle. Jag tyckte det var stämningsfullt medan Karinh var lite mer skeptisk. Eftersom det var ett traditionellt japanskt rum rullar man ut futoner som man sover på och kan på så vis ha rummet som både vardagsrum och sovrum. Detta kan tyckas opraktiskt men är nödvändigt i de trångbodda japanska hemmen,

Det blev en sen middag nere på Ponto-cho, där vi hittat en mysig restaurang med utsikt över kanalen. Klockan närmade sig sedan 23 vilket denna kväll innebar kvartfinalmatch mellan Holland och Brasilien. Lite rundare om magarna och fötterna styrde vi skutan mot "The Hub" = engelsk pub/sports bar. Precis innan vi kom fram hade vi turen att springa på en geisha, vilket får avsluta rapporteringen från dag 1. För hur det gick i fotbollen vet nog redan de flesta... ;)


Geisha