Ka rapporterar

Då var det redan tisdag!
Lördagen gick i rasande fart med tre lägenhetsvisningar på förmiddagen och fem på eftermiddagen.
Vi måste dock skriva om Kato. Kato är med lite tur 1.65. Kato byter frekvent på 'l' och 'r' och visar oss gärna 'vely nice apaltment in carm alea'. Kato har inget lokalsinne, men är en mycket tålmodig och vänlig själ. Kato har ingen GPS trots att han har jobbat i Tokyo i 20 år. Utan lokalsinne. Kanske hade det tagit oss mindre tid att hitta till lägenheterna med en av Katos kollegor, men nu kan vi inte med att fråga om att få byta. Då skulle nog Kato bli ledsen. Därför travar vi runt med den lille japanen i hela Tokyo, ler och säger 'it's alright, don't worry' när han har lett oss åt helt fel håll i ca 40 min, för att han höll kartan upp-och-ner. Kato visade oss i lördags tre lägenheter, där det fanns duschar som Jonas inte kunde stå raklång i, kokvråer som måste varit anpassade för anorektiska dvärgar och lägenhetsrum på ca 9 m2 i förorten.

Efter att ha travat runt med Kato blev det annan femma. Erika-san som var mäklare för Tokyo Apartments, hämtade upp oss i en röd Mercedes. Hon visade lägenhet efter lägenhet som var mycket flotta i trevliga områden. De var såklart väl dyra, men oj, vilka lägenheter! Även om de var lite dyra angående hyran, var det inga extra avgifter så som 'keymoney' = en summa som går direkt till hyresvärden och man aldrig ser igen. 'Deposit' får man ju tillbaka, men just den andra utgiften är verkligen pengar i sjön. Detta hade Erika-san koll på; hon hade dessutom pluggat i USA så hennes engelska var helt OK och förstod hon inte, så upprepade hon och frågade om hon hade förstått det hela rätt. Hennes kalkyler på objekten var enkla men snygga och hon hämtade kaffe åt oss, fixade fram paraplys när det kom en skur och ordnade toalett. Tyvärr (se nedan) visade hon oss den bästa lägenheten i hela världen, vilken vi direkt ansökte om såklart och blev jätteglada. Vi ansökte också om en lite mindre flashig, men fortfarande i ett OK område, som var billigare.



Jonas utanför Erikas OK lägenhet

Sen blev det hem, laga mat, kolla på Band of Brothers (jäkligt bra serie) och tidig läggdags.

Kato fortsatte tyvärr inte med en exponentiell uppåtsving på under söndagen, då han visade oss traditionella hus med 'tatami'-golv = typ Judomattor. Detta var dock på vår egen begäran, men han hade kunnat nämna att i sådana hus luktar det som om man har strypt en fiskmås och placerat den under golvet. Det luktar verkligen apa och det kvittar hur många gånger Kato försäkrar att 'smerr virr go away when frool get ordel'. Det hjälper liksom inte om man ska kräkas i hallen varenda gång man går in i tre månader då han ler och välvilligt förklarar att det är den tid man får räkna med för mattorna att tappa sin stank och bli gula. Och vem fan vill ha ett golv som har blivit gult efter tre månader? Vidare låg lägenheten precis vid Tokyos Botaniska Trädgård och det var ett liv utan like från alla fantastiska fjäderfän som var väldigt fridlysta och exotiska. Skitbra att de bryr sig mycket om de stackarna, men inte vill man bo i ett område där man ska vakna och behöva städa bort bajs på balkongen varenda dag få tinnitus bara man funderar på att öppna fönstret.
Vi blev ganska trötta på Kato och förklarade än en gång att vi måste ha ett normalt område, bo i en byggnad som inte luktade konstigt och att vi behövde en OK planlösning. Han nickade lika glatt som vanligt och lovade att hitta 'exactry what you ale rucking fol' på måndagen. Vi bad honom också om att möte oss vid huvudstationen i det området vi ville se på lägenheter, för att undvika ytterligare en stadsvandring och det hela gick hem. Då iallafall.

Sen gick vi och käkade koreansk mat; herregud vad gott! En massa vitlök, grillade grönsaker och kött + en stor öl var. Kvällen fortsatte i goda tecken med inbokade Skype-samtal till familjerna i Sverige. Klockan 20.00 efter lite mailande fram och tillbaka ringde det från Ulricehamn. Det var en viss mamma Eurenius som var väldigt nyfiken och hade mycket roligt åt att se sin dotter på web-cam!
Nog för att det finns att ta på när det gäller oss båda, men en av de första kommentarerna var att vi hade gått ner en hel del i vikt. Ändå ska poängteras att vi äter nästan hela tiden känns det som. Det är just det där med inget bröd, mjölkprodukter och bara fruktos, en jäkla massa fisk + grönsaker och naturligtvis ingen bil/hoj. Vi tar dock tuben när vi ska långt, men är ju ute och vandrar ett par timmar varje dag. Sen tror jag personligen att vikten (!) av att stressa av har en hel del med det att göra också. Även om det har varit mycket den här veckan och vi sitter i en knepig sits med boendet, är det ändå hela tiden spännande och positivt. Och vi sover ca 10 timmar varje natt. Helt underbart faktiskt.
Sen blev det mycket snack om vad som skiljde Sverige och Japan åt, hur allt kändes och vad vi skulle göra härnäst. Lite skvaller också såklart och mycket fniss åt allt galenskap. Maten var ett återkommande ämne och det var riktigt roligt att beskriva hur en typisk runda till en affär gick till.




Soya någon?

Efter mer än en och en halv timme, var det dags för Möllers att höra av sig! Där var det två mycket förväntansfulla föräldrar som riktigt lyste när de fick se sin (lilla?) son på andra sidan jorden och den (lilla?) frun. Det var mycket snack om hur vi hade det, vilka vi hade träffat, hur vi blev bemötta och såklart en hel del om maten.

På måndagen var det dags för Kato att briljera igen; denna gången såg vi till att äta och kissa innan vi träffade honom, eftersom vi av erfarenhet inte tycker det är jättekul att bli vallade i tex en cirkel eller åt norr när vi ska åt söder, om man är just hungrig och behöver en toalett. Kato började med att gå åt just fel håll. Jag kunde inte hålla mig utan fick gå efter herrarna för jag höll på att skratta ihjäl mig. Det roligaste var när han ville gå runt en byggnad två varv, fast då fick Jonas nog. Han tog upp en egen karta, frågade om adressen (adresserna har Kato nämligen hållit hemliga hela tiden..) och drog iväg i motsatt riktning. Man kan ju räkna ut med röven och en bit krita vem jag hängde på. Stackars Kato fick helt enkelt välja: förla efter klienterna eller fortsätta runt byggnaden ett tredje varv. Tillslut kom vi fram dit vi skulle och lägenheten var helt snorbra!



Jonas demonstrerar mått i Katos bra lgh

Bra upplägg, 9e våningen, cool utsikt, hypermodern och planlösningen tillät en dubbelsäng i sovrummet. Balkongen var pissig, men man kan ju inte få allt. Dessutom var det en sån där rolig toa med ändsprut, men här var även locket automatiserat och ställde sig upp när man kom nära den. Askul! Riktigt bra för Kato, annars hade vi nog gjort slut med honom.



Kryddhylla i badrummet




I Japan finns det bara skjutdörrar

Därefter blev det samma gamla nivå, då han visade ett objekt granne med flera enorma fläkttrummor i nån källare. Suck. Sen ville han inte förstå vår ekonomiska plan för den asballa lägenheten, så nu väntar vi helt enkelt på svar under dagen.

När vi kom hem, hade ytterligare en agent hört av sig angående en möblerad lägenhet i centrum, så vi ska kolla på den kl 16 idag. Sen blev det en lång diskussion med Erika-san och det jättefina stället hade det tyvärr blivit nej på. Vi ska dock diskutera vidare detta idag (om 7 min!) på telefon. Sen ska vi träffa sekreteraren på Universitetet kl 12.15 och luncha + snacka ihop oss om vår direkta boendesituation efter nästa måndag.
Ska sätta igång här nu, men skriv gärna kommentarer och gå med i vår lilla bloggklubb. Då får ni automatiskt meddelande om när vi har skrivit nya inlägg. Hej så länge!