Ka bloggar om helgerna

Så går ännu en helg mot sin höjdpunkt, lördag kväll! Planen ikväll är Sakura bar i Shibuya (det området där man kommer upp ur tuben och plötsligt tror att man är full i ett flipperspel) där det blir galej i form av stor utekväll för ambassadfolket. Sedan bär det av till Shinjuku (det andra nöjesdistriktet i Tokyo där det finns en hel del Love Hotels (ni får använda fantasin), mycket host/hostessbarer (där alla killarna har Per-Gesslefrisyr)) och Golden Gai. Det senare är skälet till att man som västerlänning bör vistas här och är ett fullkomligt galet myller av små barer som ofta ägs av de som jobbar där. Det är mycket fantasifulla inredningar och ofta allt annat än smakfullt, ibland konstutställningar mitt i natten och massor med livemusik. Det är inte alltid OK att man som utlänning går in i en bar i Golden Gai och det kan vara väldigt dyrt, så det är bäst att fråga och betala i förväg. Lite typiskt Japan: Golden Gai är ett område som bygger på olikhet och frihet att uttrycka sig, men ändå inom vissa ramar.

Ärligt talat har vi haft det så himla mysigt de senaste veckorna att det har kännts som om vi har haft en hel rad lördagskvällar efter varann. Jag har jobbat hemifrån en hel del, eftersom jag för närvarande sitter och skriver artiklar och inte behöver labba. En liten instickare är att det ser ut som om jag kommer att få ut åtta publikationer i år; det är bra om man får ut en om året normalt sett inom mitt fält och man brukar inte producera något det första året man är postdoc, så jag är väldigt nöjd. Mina dagar hemma har inneburit en rutin med powerwalks/jogging på morgonen, lång frukost framför datorn, snabb lunch med kort paus för eventuellt hushållsarbete (det är mycket milt sådant i en lya på 40 m2) och ärenden i området, mer skrivande, matlagning och pyssel. Jonas har sedan kommit hem runt 20.00 o då är det ett par timmar ihop innan det är dags att sova. Väldigt trivsamt och mycket lungt på det stora hela, något som jag har behövt efter all uppståndelse det senaste året. Låter vansinnigt 75-årig-tant-med-stickning, löständer och hårnät, I know, men det är sant.

Denna helgen började dock med att jag skulle överraska min fina man med middag ute och en riktigt piffad fru hållandes en whiskey och hans mycket efterlängtade, KALLA snus från Swedish Match som hade anlänt under dagen. Precis när jag var färdig ringer han och säger att killarna på jobbet ville gå ut på AW och det var ju klart att han skulle göra det. Således fick denna donna förvandlas och svida om till mjukisbrallor, ta en snus, svepa whiskey:n och dra på senaste True Blood på datorn. Men.. efter ca två timmar ringer telefonen och en trött och glad röst i andra änden uppmanar att han vill att hans fru ska 'ta på sig sina dansskor' och möta honom vid den fina familjerestaurangen på hörnet. 'Alright', tänker jag och förstår inte förrän vi var inne på stället att detta är den restaurangen som det varit så mycket fuss om. Varför? Jo, för att de serverar kycklingsashimi. Och ja, det är rå kyckling. Herregud.


Kycklingsashimi med wasabi

Vi har dock supertrevligt, det är riktigt gott och ingen har dött än/ spytt kaskader över den andre, så jag tror faktiskt att ryktet är sant: det finns ingen salmonella i Japan. Vad som är konstigt är dock att det inte finns analfabeter, laktosintolleranta, folk med ADHD eller alkoholism heller; låter lite som ett samhälle där man antingen är aningen dum i huvudet alternativt inte riktigt gillar det som avviker från 'idealet'.

Hur som, vaknade vi upp kl 9 till en strålande, 27-gradig dag utan ett moln på himlen och insåg att vi var 'tvugna' att vige denna dag till shopping! OK, jag bestämde oss för att det var en bra idé; Jonas ville ha nya hörlurar.
Det blev först ett snabbt stop i Tsukiji på marknaden, för efter all rå kyckling dagen innan, fick jag ett mycket stark behov av att proppa mig full med rå fisk. 'Splendid' tänkte Jonas, 'min fru har förvandlats till en riktig förhistorisk ödla som bara vill käka såndant man kunde få innan elden uppfanns'. Vi rusade förbi alla galna, men väldigt innovativa, artiklar de sålde på vägen för att dyka in på vårt underbara sushiställe med rullband. Jonas bestämde sig dock för ett udda val, efter fabulös 'salmon aburi' (typ grillad lax, fast med en liten brännare), kammusslor med wasabi, vårlök och mörk soya samt fräsch maki (rullarna med all möjlig skit i). Han beställde in en skål med sugkoppar. Mums. Jag smakade inte.


Sugkoppar anyone?

Vårt först stopp var i Hiroo för klippning på Toni&Guy och servicen är helt fantastisk som vanligt här i Japanland. Vi var dock inte helt nöjda med ett par småsaker, så vi ska se hur frisyrerna uppför sig, innan vi bestämmer om detta blir vårt stamställe eller inte. Jag fick iallafall en blond Kleopatrafrisyr och Jonas ser mycket snyggt groomad ut i en strikt Tokyofrilla. Vi såg också alternativ till vårt besök som var jävligt roliga och naturligtvis fick bli förevigade på denna blogg..


Fantasifullt..

Vi promenerade vidare till Roppongi (även kallat 'Roppan', som ungefär låter lika frestande som när min syster hoppar upp och ner i soffan och spelar luftbanjo till Dallassignaturen; troligen det värsta jag har sett) och vidare till Tokyo Midtown.


Tokyo Midtown entrance

Vi hade faktiskt inte koll på detta alls, men det var ganska hightech utanpå och väldigt flott innuti. Vi bestämde oss för att stanna till och käka lunch/middag, vilket blev riktigt bra Weissbier och svärdfiskburgare på en härlig amerikansk restaurang.

När vi kom ut hade det byggts upp en hel monterstadio i showrummet nedanför, med en slags helikopterleksaksspel, från AR Drone. Jag, som inte riktigt fattar hela tjusningen med data-/TV-/whateverspel, har förstått att det inte går att ha den attityden här. I Japan spelar man inte bara med huvudet, fingrarna och synen, utan även med känsel och väldigt många produkter är i 3D. Det är faktiskt ganska coolt.


AR Drone montern

Vi fortsatte sedan till Don Quijote (kallas för 'donki' dvs åsna och har allt + en superäcklig fisk som är asstor i skyltfönstret) för att handla allt annat som stod på listan (ja, Niklas och Uffe, det fanns såklart en lista, och ja, jag hade skrivit den). Eftersom donki är ett fullständigt vansinnigt varuhus på sju våningar, slutade det med en varukorg innehållandes allt. Och sen åkte vi hem.

Status nu: Jonas har slocknat och kommer troligen snart väckas av en glad, nyfriserad fru, eftersom båda två kommer ge sig ut och göra Tokyo osäkert.. Nja, iallafall träffa kompisar och dansa till småtimmarna!