Ka's barn- och vuxenpoang

Seriost! Man har verkligen fatt en jakla massa vuxenpoang pa kort tid nu nar man har ett riktigt jobb och heter Dr. Eurenius. Kanns ganska laskigt och jag undrar fortfarande ofta nar de tilltalar mig, vem som heter likadant som jag i Japan. Star dar nan sekund med glasartad blick och vantar pa att nagon annan ska svara och de vantar i sin tur pa att jag ska svara. Nar jag val fattar att jag liksom ska komma in i matchen, blir jag valdigt glad nar jag minns att jag har klarat disp:en och liksom ropar ut mitt svar i ren gladje och ofta lite for hogt. De maste tycka jag ar helskum.

Har dock fatt en sekreterare som nog ar placerad fran nagon hogre makt, for att halla mig pa mattan. Hon gillar inte det mesta som jag gor och vill inte gora de bestallningar som kravs eller ge mig ratt info om egentligen nanting. Detta har resulterat i att jag helt enkelt far hitta nya vagar och har nu korrumperat en kollega samt dennes kontakter inom inkopsorganet pa universitetet.



Skrivbordet ar knappt en meter brett sa man marker att man ar mycket bortskamd med plats i Sverige.

Jag har nu darfor det mesta jag behover pa min lilla plats och for att dra ner lite pa vuxenpoangskanslan har jag mycket fargglada mappar och anvander en blommig kakburk till idélada.



Man far ju piffa upp tillvaron lite.

For att ytterligare halla min ganska barnsliga humor vid liv har jag lagt in Jonas som ‘Da man’ i min telefon och tycker de tar lika skojigt varje gang han ringer och det namnet blinkar display:en. ‘Oseriost’ sager vissa, ‘Killen som sitter bakom mig har en rosa handvaska och en lunchlada med Hello-Kitty-figurer pa’ sager jag.



Man blir i andra sammanhang behandlad precis som om man ska borja 7e klass; fick bla uppleva detta pa JSPS's (organisationen som betalar min lon) orienteringsdag. Jag avskyr guidade turer, kan inte med charter och paller verkligen inte andra vuxna som ska saga at mig vad jag ska gora, nar det gar precis lika bra att gora motsatt sak. Allt detta hade JSPS bestamt sig for att utsatta oss for denna GUIDADE tur med en person som pratade mycket mycket DALIG engelska och dessutom snackade pa IN-OCH-UT-ANDNING fran klockan ATTA OCH FEMTON TILL NITTON OCH FYRTIO aven under lunch.



Vi sag ocksa delar av Kejsarfamiljens palats.

Till slut satt ett par liksinnade och jag och smidde planer att gora en snabb get-away sa fort bussdorrarna oppnade. DET gick INTE. Guiden hade kanske varit med om detta forr och numera lejt tva sma kvinnor i hatt med oandliga mangder sma broscher som de skulle fasta pa varje gruppmedlem, samt olika typer av utvarderingar som skulle lamnas tillbaka till dem i en viss ordning och de did not take no for an answer. Jag forsokte lite snyggt och bokstavligt talat liksom glida ner for busstrappstegen och ut i friheten, men blev helt enkelt inmotad i ledet igen (och ja, jag skamtar inte: VI SKULLE GA PA LED). Hon stirrade mig djupt in i ogonen och forklarade for mig att ‘you will go in tempel now on row by others and no coffee elsewhere’. Min tidigare mycket fantasifulla logn om att jag redan hade varit dar och verkligen behovde kaffe for mina nerver, var alltsa helt bortkastad. Hon la dessutom till ‘you will like’, nar jag forsokte med att jag hade ett mote och var tvungen att ga till jobbet. Hon ignorerade mig fullstandigt och pekade pa ingangen med ett bestamt leende och sa ‘please you now go on temple, yes, yes, now’. Sa det var bara att helt enkelt lyda for stunden och gora en gammeldags skolkrymning i ett obevakat ogonblick med en annan medbrottsling.
Knepigare var det att sedan rymma tillbaka in i gruppen, men efter att en mycket forvirrad och borttappad fransman uppenbarade sig framfor oss, kunde vi ga med honom och skaka ledsamt pa huvudet och saga ‘yes, very lost, not easy find bus again’ sa vi blev forlatna.