Så jag packade min väska och lämnade Karinh (Som vid det laget såg ut lite som pigan Lina i Emil i Lönneberga) hemma och struttade iväg till Shinkansen som skulle ta mig nordväst mot de snötäckta bergen.
Möttes på perrongen av hemma-mannen Martin som tagit bilen för att hämta upp mig. Lyx.
Vi körde inom bowlinghallen på vägen till M&T och sprang snabbt in för att kolla om man kunde och behövde förboka en bana om man ville bowla senare under kvällen. Efter ett par tappra minuters gester med gester och slumpvisa japanska ord gav vi upp, men trodde oss i alla fall kunnat tyda att det på fredagar kunde vara väldigt mycket folk och det nog inte alls skulle gå att få en bowlingtid. Man kunde inte förboka i alla fall. Vi åkte därför hem till M&T, dumpade snabbt av min väska, stack inom ett nudel-hak och slängde i oss lite mat och återvände sedan direkt till bowlinghallen.
Bowlande ninjor?
Nu hade antalet upptagna banor decimerats från 5 till 2 och av den misstänkta trängseln syntes inga spår. Vi bokade en bana och spelade 3 rundor innan vi summerade bowlingen och gav oss på ett biljardbord. Efter att jag hade vunnit bowlingen knappt var det Martins tur att vinna biljarden. Kvällsmästaren fick därför utses i den ädla gentlemannasporten Dart. Det tog nog minst fem minuter innan vi lyckades förstå oss på dart-maskinen såpass att vi kunde börja köra. Vårt val var dock ett misslyckande för poängsystemet var ganska svårbegripligt innan vi lyckades hitta ett klassiskt 501-spel. För att inte bli långrandig så spöade Martin skiten ur mig även i dart, så det var bara att kapitulera och gratulera... bittert. ;)
En värdig vinnare.
Dagen efter steg vi upp ganska tidigt för att bege oss till skidbacken och åka bräda. Det regnade ymnigt, men vi hoppades på snö uppe på berget. Efter en halvtimmas bilfärd var vi framme, men fick snopna konstatera att det regnade lika ymnigt även vid backen. Dessutom var det riktigt dimmigt. Vi kollade upp vad det skulle kosta att hyra kläder + utrustning & liftkort till mig för en dag. Ungefär 800kronor hamnade vi på, och kände då att det inte var värt det.
Vi hade tänkt bege oss till ett "Onsen" efter skiddagens slut, men fick nu tidigarelägga planerna och åkte därför direkt dit. De hade precis öppnat för dagen men parkeringen var redan halvfull. Mina förväntningar var jäkligt höga och jag var riktigt nyfiken på denna anrika japanska tradition. Efter att ha placerat skor i ett skåp, fått en nyckel, placerat värdesaker och ytterkläder + skonyckel i ett annat skåp och fått en ny nyckel blev det premiär-entré. Omklädningsrummet var ganska ordinärt och hyste inga större överraskningar. Man skulle klä av sig naken och ta med sig en mindre handduk in att tvaga sig med. Kläder och necessär ställde man på en hylla. Hittade till min glädje en våg som jag studsade upp på och noterade en ny lägsta-vikt sedan början av förra decenniet. 95.5kilo, decitonnet är ett minne blott!
Wooooooooowwww, nu blev det jordbävning igen... Hela huset gungar... Kollar japanska jordbävningssidan, det var en 6,6 på Richterskalan. Epicentret var en bit bort, så här var det inte lika kraftigt. Ni kan själva kolla här http://www.jma.go.jp/en/quake/
Phew, vi bloggar vidare!
Sedan blev det entré, har tyvärr inga bilder inifrån. Började med tvagning. Man satte sig på en liten plastpall framför en spegel och använde en duschslang med munstycke på vanligt vis. Man fick även en liten plastbalja man kunde fylla och kasta vatten på sig själv (eller andra). Sedan skulle man skrubba sig med handduken och därefter tvätta sig en gång till.
Vi hann under tiden notera en handfull kraftigt tatuerade män i tvättrummet. Yakuzan e de enda som tatuerar sig på det sättet, och de mystiska ärren på kroppen vittnade om ett "aktivt" liv. Bäst att inte kasta vatten på dem. Gick sedan ut och satte oss i bassängen på utsidan. Riktigt varmt å gott! Det var avkopplande och kan varmt rekommenderas. Det fanns även ett antal olika små pooler på insidan vi var tvungna att testa också. En av dem hade brunt bäck-färgat vatten och luktade lite mysko. I poolen satt en mycket gammal man med ett makalöst överbett och såg lite nöjd ut. Funderade en stund om det var han som låg bakom färgen i vattnet innan vi såg en skylt med texten "chokolate-aroma". Hade aldrig kunnat gissa på att det var chokladpool, men visst. Det blev ett dopp där med. Hade dock svårt att vara seriös med den lustiga mannen sittandes mittemot. Funderade också på hur de fick idén att göra det till en choklad-aroma pool. Tappade städaren en Plopp i vattnet under sin morgonrutin? Vi avslutade Onsen-besöket med ett par minuter i en massage-stol. Fan vad gott, jag vill tillbaks!
På kvällen blev det ett besök i en Pachinko-hall. Pachinko är ett slags spelmaskiner där man med välriktad tur skall skjuta stålkulor upp i en ramp. De studsar sedan på små stålpinnar och har man tur hamnar de i något av de olika poäng-hålen. Dessa modellerna är givetvis ganska moderna och har blinkande filmer med handling och är enormt högljudda. Man hör inte varann om man man inte skriker på nära håll. Efter någon minut fick min maskin ett nytt liv och en kvinnoröst började ropa uppmanande på japanska. En av Pachinko-vakterna sprang förbi och visade att jag nu kunde skjuta stålkulor in i en ny ramp. Festligt. Kvinnan tystnade för en stund och snart började det rasa ut stålkulor i en ny ränna, under min kulränna. Snart var denna full och jag började få smått bråttom att ösa kulor upp i min spelramp som började bli tom. Dessutom hade kvinnorösten börjat vråla igen. Vad fan vill den nu? Snart kom mannen springande igen. Han visade en liten dold spak som om man drog i tömde den undre rännan och skickade in kulorna på mitt "konto" igen. Festligt! ;) Det slutade med att jag gick 600 kulor plus. Dessa skulle växlas in i en butik (man kan inte vinna pengar i Japan) som hade en massa skräp. Det enda användbara jag hittade var tvål och godis. Det fick bli en flaska Coca-Cola och tre chipspåsar. Festligt igen!
Efter det högljudda besöket gick vi hem och åt nylagade Tacos som Tannia hade fixat medan vi hade varit och roat oss. Vi avslutade kvällen med att hyra film och äta chips.
Söndagsmorgonen började likt morgonen tidigare med dimma och regn. Vi beslutade att ta sovmorgon och testa lyckan lite senare. Framåt halv nio snåret hade det börjat snöa, så vi tog en snabb frukost och stack iväg mot berget. Taggade och fulla av hopp. När vi nådde backen snöade det, najs, lite dimmigt men helt godkänt. Jag hyrde utrustning, hittade faktiskt kläder i min storlek (4XL) och fick på köpet en urlöjlig hjälm. Såg ut som en billig seriefigur.
"Crash-Test-Dummy-Jonas"
Backarna var inte särskilt branta där vi startade och lämpade sig bra för premiäråken. Det tog ett antal åk innan jag vande mig vid brädan och stansen. Den var lite brett ställd, men jag orkade inte ändra, det gick bra att vänja sig ändå. Dessutom var det en skum känsla att åka på en icke-antik snowboard. Min e ju ändå 15+ år gammal och rak. Denna var av Carving-modell. Jäkligt skön i alla fall, så det kan man inte skylla på.
Martin och Tannia
Efter två timmars mysåkning och småtrillande tog vi en paus i värmestugan och käkade nudlar. Här passade också min kamera på att imma igen, så nedan ser ni sista bilden jag hann ta.
Lunch i värmestugan
Efter lunch begav vi oss till snowboardbacken, där vi testade hoppen. Jag hann aldrig frambringa något större mod, och de misslyckade hoppen gjorde mig inte mycket tuffare. Det fick bli de minsta hoppen, men även där utan större framgång. Ett par timmar, X misslyckade hopp, ett antal rispor i ansiktet och blåmärken i arslet senare var jag ändå riktigt nöjd. Fan vad skoj det var, helt klart värt det! Knäna kändes redan i bilen 50 år äldre. Visste ju att kroppen skulle må skit i ett par dagar efteråt, men vad gör man?
Tack Martin och Tannia för en riktigt trevlig helg!
Mer bloggning om den annalkande sommaren i Japan följer!
// Jonas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar