Nu är jag dock sedan en vecka hemkommen från Sydafrika och en drömresa som äntligen blivit av. Vi hade en uppdrags- och rekryteringstävling på Epsilon förra året där jag lyckades bli en av 15 lyckliga vinnare.
Svältfödd på gott grillkött, landsbygd och sol tog jag vägen från Narita airport via Hongkong till Johannesburg där jag mötte upp övriga deltagare. Mitt bagage var dock inte lika villigt att följa med, så det fick bli en anmälan av förlorat resgods innan vi tog sista flyget mot Richards Bay. Trots bagageförlusten var humöret på topp, och skall jag vara helt ärlig tycke jag nog det kändes exotiskt att bagaget var borta. Hur löser man sånt?
Som tur var hade Epsilon beställt en extra reseförsäkring som innebar att jag kunde köpa kläder för upp till 3000 kronor omedelbart om packningen försvann. Vi blev upphämtade av personal från stället vi skulle bo på, och en av guiderna tog med mig inom city för att kunna kompletteringshandla. Det blev ett par sandaler, trekkingbyxor, två skjortor, t-shirt, 3par kalsonger och strumpor samt en deo och en myggspray. Tandborste fick jag en på flyget.
De övrigas bagage kom heller inte fram till Richards Bay, utan skulle komma med ett senare flyg under dagen. Det räknades dock inte som försvunnet utan bara försenat, och skulle anlända till Thanda senare under kvällen.
Väl framme vid hotellet möttes vi av trevlig personal med varma handdukar och välkomstdrinkar. Att kalla det hotell är väl egentligen fel eftersom vi parvis bodde i friliggande stugor på campen. Varje stuga var på 70-80 kvadratmeter med stor himmelssäng, badrum med badkar, toalett och dusch, ett soffrum med öppen spis, utomhusdusch, egen grillplats, stor solaltan med solstolar sittgrupp och rundad pool där vattnet rann över kanten ut mot parken. Dessutom gick en landgång ett tiotal meter ut mot parken där man hade en rundad "pergola" med vasstak, fotogenlampa och madrass med vinklade kuddar så man kunde och betrakta parken kvällstid.
Man kände sig som en kung!
Vi fick en lysande lunch som vi åt ganska snabbt innan det var dags at dra ut på första kvällssafarin. Shit vilket schema, man var sliten efter resan, men det kändes knappt tack vare förväntningarna och den grymma lunchen. Vi hann inte ens lämna "hotellet" innan vi fick besök av en fullvuxen elefanthanne som bestämt sig för att gå upp till lobbyn och ta sig en slurk i vattenhålet framför huvudbggnaden.
Törstig elefant
Vi tog sedan öppna jeepar och åkte till ett vattenhål i närheten. Jeeparna hade nio sittplatser baktill + förar och passagrarplats fram. Varje fordon hade en spårare som satt på en egen stol längst fram på jeepen. När vi siktade större djur eller rovdjur smet spåraren bak och satte sig på passageraplatsen. Varför skulle jag förstå senare.
Jeeparna såg ut såhär
Vid vattenhålet såg vi ett par flockar med impalor och en rejäl lejonhane som låg och tog igen sig efter ett skrovmål. Blev faschinerad över att vi kunde komma så nära utan att han brydde sig om oss. Fick veta att Thanda utsetts till världens bästa "Private Game Reserve" i år, och att det inte fanns så många fordon som gick på området. De höll god disciplin och störde inte djuren och därför hade de vant sig om man inte frångick mallen. Det var strängt förbjudet att ställa sig upp i jeepen, vifta med armarna eller kliva ur. Då kunde man själv hamna på matsedeln. Djuren ser jeepen som en enhet/ett djur och bryr sig därför inte om den. Om spåraren sitter fram i sin stol sticker han dock ut och kan bli attackerad.
Trött lejonhanne
Vi hann också se tre noshörningar, ett par giraffer och en zebra innan det var dags att lämna vattenhålet på grund av mörkrets inbrott. Halvvägs tillbaks stannade vi till med Jeeparna och klev ur. Det var helt kolsvart och stjärnklart på himlen så det blev riktigt stämningsfullt. Bak i jeepen hade guiderna tagit med barskåpet, så det bjöds på gott sydafrikanskt vin, torkad korv, öl och whisky till de som var sugna.
När vi kom tillbaks till campen hade det dukats upp till middag. Dessutom blev vi underhållna av Star for Life kören som kom på besök och sjöng afrikanska låtar för oss. Otroligt starka intryck. Hur skulle man kunna smälta all detta redan första dagen? Middagen platsade bland det bästa jag ätit i hela mitt liv, vinet och underhållningen höll världsklass och sällskapet var kalas.
"Star for Life"-kören
Efter middagen hade klockan hunnit bli närmre halv tolv, men fyllda av endorfiner från safarin beslutade vi att ta ett kvällsdopp i poolen. Jag och Andreas Angervik som jag bodde ihop med fick förstärkning av Mattias och Jimmy från stugan berdvid. Det slank ned ytterligare några öl innan det var dags att hoppa i bingen. Klockan hade då hunnit bli 01:00 och väckningen för morgonsafarin var beställd till 05:00.
Min sista tanke innan jag somnade var ett par ord från min Major i lumpen: "Möller, man behöver inte sova - bara man dricker vatten"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar