Odmjuk infor charader

Jaha, da har vi overlevt annu ett tag i stora staden! Ser pa min harliga man och inser vilken bedrift detta ar, aftersom han kampar med nabbar o klor for att fa jobb allt mer energiskt.


Min fina man och jag i Ueno park med tillhorande fyllegubbar i bakgrunden

Jag maste ’bara’ hanga med i tempot som professorn haller. Det senare ar dock inte direkt a piece of cake. Iallafall inte for mig och det har inneburit manga timmars harda studier, harrivande och mycket svordommar pa svenska. Satans tur att snubbarna i mitt kontor inte hajar hederliga svennemeningar som ’jamen vad i helvetet’, ’fy faan vad trott man blir’ och ’piss, piss piss’. Annars hade mitt rykte troligen varit helt forstort vid detta laget.
Sen sist sa har vi haft ett riktigt roligt besok av en norsk kollega. Han ar pa besok i Nagoya i tre manader, snackar zero japanska och har typ noll arbetskamrater som beharskar engelska. Han var valdigt ’genki’ (glad pa japanska; vi gick igenom adjektiv pa senaste lektionen) att fa hanga lite i huvudstaden med andra skandinaver och med pluspoang som salta pingviner i sin backpack, var det inte svart att valkomna honom med oppna armar. Vi hade en heldag med att bara ga runt i Tsukiji (fiskmarknaden) dar vi provade pa att peta pa, kolla pa och lukta pa det mesta, samt kolla in Akihabara (elektronikstaden) med var mycket roade van. Det blev sedan en afton dar vi tillagade det vi hade kopt in pa marknaden med bla ostron, jattefin tonfisk och kammusslor. Var gast hade vidare bokat sovtub i ett av Tokyos kapselhotell, som vi mycket muntert hade hittat precis ovan for det stora elektronikomradet. Tyvarr missade vi sista tunnelbanan, men en norrman reder sig alena i alla vader, sa efter att ha innskaffat en snab taxi i ett horn vid var polisstation var han pa god vag mot sin nya lya. I en tub. Med tillhorande tofflor och rock. Dvs badrock och ett drapperi fran att beblanda sig med andra i samma sits.


Jonas o Tor i Harajukus shoppingdistrikt.

Vidare hade vi en mycket trevlig afton med var beryktade van fran Ueda, the Martin, aka the househusband in the Nagano district. Jag blev uppmott av herrarna grus under JR-line bron brevid Patchinko-huset och sen bar det av till en mycket trevlig nudelbar med loften om shopping for en eventuell plattang. Det senare sket sig, men det fanns en vuxenaffar runt hornan dar the twosome (utan damen i fraga) tog sig en titt och vi kom fram till att en brisk promenix nerat vara kvarter var den basta losningen efter en sadan strapats. Pa vagen fick vi erfara en fantastisk ol med tillhorande varprimorer tillsammans med fermenterad fisk (inte att rekommendera), samt ett pitchstop pa en lokal smapub ala Japanesestyle med pommes frites pa bla tallrik. Vi var mycket nojda, men bestamde oss for retratt mot det Moller/Eureniusska residenset dar en ny typ av underhallning vantade. Det var dags for charader. Intet ont anande tog vi emot utmaningen for att vara fullstandigt forbluffade i den otroliga uppfinningsrikedommen hos var gast. Vad sags om uppmaningar som ’Vilse i Akihabaras storsta porrbutik’, ’Nikotinberoende pensionar med viss ADHD’ och ’Den svenska ninjan stal ett tugummi fran nunnan’. Jag forsokte spela nice med utmaningar som ’Hemmaman i Ueda’ och ’Desperat pa cherry-blossom-fest’, men skule gissa pa allt fran ’Nykter pa karaoke i Japan’, ’Naken och uttrakad pa julafton’ och ’Illegal invandrare stjal CD-skiva av fiskhandlare’. Tji fick jag.. Och mycket fa poang.


Martin o Jonas visar att svenskar ar ett seriost folk.

Annars har vi da varit pa Hanami, dvs ’cherry blossom viewing’. Detta innebar helt enkelt att man ska kolla in de fantastiska korsbarstraden i olika parker tillsammans med de ca 10 000 andra japaner och utlanningar som samlas i just samma park. Vi behandlade den forsta strapatsen som en dag i Slottskogen i GBG, vilket inte var helt optimalt. Till att borja med: om det samlas ca 10 000+ pers pa samma plats, kommer telefonnatet att fa ett nervost sammanbrott. Detta raknar man inte med om man ar fran Norden. Vi hade skickat meddelnde till ca 20 pers om att vi skulle picknicka i Yoyogi park och hanga dar ett tag fran kl 13, men inte exakt var vi skulle sitta alternativt motas upp. ’Big mistake; huge’, som Julia sa i Pretty Woman. Vi fick helt enkelt stalla den langsta utav oss (las ’Jonas’) pa en valdigt hog bank med tillhorande blomsterarrangemang, for att vifta in de som kom bade fran norra o sodra ingangen mot vart gomstalle. Vi hade vidare placerat oss precis brevid en fontan, som ocksa det var en stor miss, eftersom alla blev valdigt kissnodiga i ett kor. Om man da har valdigt mycket manniskor i en ganska stor park, behover troligen de flesta latta pa trycket lite da o da. Detta hade arrangorerna tankt pa, men inte i den utstrackning som behovedes, sa ett toalettbesok innebar en vantetid pa ca 45 min. Kom dafor pa den briljanta ideen att ta sig en tur i skogen. Tyvarr finns det ingen skog i Japan. Typ alls. Det var mycket Hultfred over hela dagen i allmanhet.


Vagade mig inte pa sa mycket bilder fran festivalen under Hanami, sa det fick bli en serios bild pa Jonas och mig i National Museets fantastiska park med tehus och en hel massa olika sorters korsbarstrad i bakgrunden.

Kvallen fortsatte sedan med middag pa en Izakaya, dar det var mat i massor med tillhorande drycker, sang (mest fran oss sjalva) och organiserade toalettbesok inklusive tofflor (man ska har vara noga med att inte behalla dessa tofflor pa nar man gar ut fran sjalva kisseriet; just so one knows). Vi hade da med oss min kara svenska kollega Tanja fran Ueda, med tillhorande hemmaman Martin, samt dennes bror och sambo, det gamla vanliga ratpack:et fran Tokyo University med nytt inslag av Emma (ny huskompis till Elsa) och nyfunna vanner i form av tre japansk-/kinesiskor, Nadja, Mai och Ami. For att verkligen befasta att alla trodde att de var ca 21, bestamde vi oss for att fortsatt till en all-night-karaoke bar, dar alla floskler om smorsang i befriskat tillstand besannades. Det blev ’Sweet child of mine’, ’Your song’ osv.. Sweet Jesus. Men vi hade valdans skoj!

Sen blev det en regnig sondag med mycket somn och lite japanskaplugg; vi hade var sista veckolektion med var lilla japanska dam som lar oss spraket varje mandag att forbereda oss infor. Jag har haft en hel del pa jobbet det senaste, sa har inte pluggat sa mycket sprak som jag borde, och kande mig darfor nagot skyldig. Detsamma gallde Jonas, sa det blev en riktigt uppstrackning i verb, adjektiv och meningsbyggnader. Vi kom sedan till mandagens lektion, betalade for de senaste 11 gangerna i ett svep och larde oss en hel del igen. Sen blev det riktig hardcoregenomgang for min del inom termodynamik och defektkemi. Jonas gick hem och forberedde sig for intervjuer. Det blev snabbt ordnad middag, men eftersom vadret var helt underbart, bestamde vi oss for att ta med vara tallrikar ner till havet och satte oss och kakade i en riktig folkfest.


Att ata ute behover inte vara sa krangligt; man tar bara med sin tallrik ut helt enkelt..

Eftersom det ar en slags mellanvecka i och med korbarsblommningen, gar alla foretag ut och har picknick pa alla platser som ar lediga i hela bukten i princip. Vi fick darfor fler sanginslag, sag danser och gullade med en massa fina japanska barn under tiden som vi kakde var risgryta med harligt farska gronsaker och kyckling, samtidigt som det var mycket snack om framtiden.

Ha det gott mina vanner och vi saknar er saklart mycket!