Frugan har blivit doktor!

Visst var det nervöst.

Även om många säger att försvaret är en formalitet så var det tufft att se Karinh svettas under försvaret på disputationen. Men hon gjorde det riktigt bra. Karinhs opponent, Prof. John Irvine, från University of S:t Andrews började med att introducera forskningsområdet generellt. Sedan höll Karinh sin presentation av sina studier och resultat. Så långt kändes allt väldigt bra, väl förberett och proffsigt. Därefter följde en session där opponenten ställde frågor. Det var när prof. Irvine gick in ämnen och strukturer utanför Karinhs expertområde som det började kännas lite svettigt. Det kom ett flertal spekulativa frågor på snarlika strukturer (t.ex Flouriter) med liknande egenskaper, vilka skulle beskrivas och jämföras med de studerade strukturerna (Pyrochlorerna). En del frågor hade den gode professorn själv inga svar på, vilket ändå kändes ganska skönt att höra. När de sedan gick in på Karinhs område igen började svaren rulla på ganska tryggt igen. Opponentens frågestund tog 45-60 minuter och sedan gick ordet över till expertpanelen. Här var nog samtliga frågor riktade mot materialet och avhandlingen, för nu gick det riktigt bra. Någon halvtimma senare var rostningen över och betygskommitén försvann iväg för att överlägga resultatet.

Under väntan på svaret dukades det fram snacks och vin, pratades en hel del om hur det gått och om hur svåra frågorna varit. När betygskommitén kom tillbaks från överläggningen blev det tyst, oerhört tyst. Själv tyckte jag de såg ganska sammanbitna ut, vilket inte skänkte någon betryggande känsla. Utan omsvep tog så en av professorerna ordet och förklarade att det varit ett bra försvar och att de tagit beslut om att Karinh fått godkänt.

"YEEEeeesssss" skrek Karinh och sedan var kramkalaset igång. Phew! Fan vad gott...

På kvällen avtackades släkt och vänner på den lilla Tapasrestaurangen Manana vid Kaserntorget. Nu börjar det sjunka in. Vi flyttar till Japan imorgon! :)